måndag 21 april 2014

Den gamla klyschan

Jag kan stånga mitt huvud mot det som är för tufft och ändå stanna i det. Skulle inte råda någon annan att göra det, men för egen del är jag tuff mot mig själv. För hård många gånger, utan att jag förstår det. Mailar med min lärare och får ett snabbt svar. Och där kom det. Jag behöver inte kasta mig över min svårighet, jag kan vänta in mig, göra andra saker som främjar i min yoga. Den gamla slitna klyschan att vi ska vara snälla mot oss själva, den gäller i allra högsta grad även mig. Gäller. Även. Mig. Jag behöver inte be någon, allra minst mig själv, om ursäkt när jag stannar upp, när jag vilar, när jag väntar in mig. Allt måste inte ske omedelbart.
   Idag är det den där extra lediga dagen som känns så fantastisk. Det är så vackert ute att det bara känns härligt. Trots pollen. Trots solens obarmhärtighet om man är för länge i den just nu, trots alla möjliga saker så har jag min lärare, jag har mig själv och jag går inte in i väggen :) Jag går inte runt den. Jag stannar helt enkelt där jag är och väntar in annat som kanske måste ske först. I tillvaron. Det är faktiskt befriande och samtidigt så knasigt att jag har så svårt att tillåta mig vissa saker. Hänger ihop med min personlighet men även med annat, andra lärare jag mött som varit för tuffa och triggat den delen i mig. För jag kan dras till det tuffaste. En av orsakerna till att jag absolut inte ska testa något som crossfit till exempel. För mig tror jag det vore en katastrof. På riktigt. Och det är skönt att också landa i att vara vilsam med sig själv. Jag behöver verkligen påminnelser om det. Min lärare, Zhander, han ser det direkt. Jag landar i att det är som det ska. Nu har vi alla en fin annandag!

10 kommentarer:

  1. Så skönt. Och tänk att det ska vara så svårt det där att inte ställa större krav på sig själv än vad man gör på andra... Njut nu av vårsolen!
    Kram, Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sant. Och jag har njutit. Trots allt! Kram

      Radera
  2. Det här var skön läsning! Så viktig på innelse både för dig och oss som läser, att sakta in och inte bara tuffa på. Ibland måste man vänta och bara vara för att kunna gå vidare. Tack för påminnelsen!

    SvaraRadera
  3. Precis vad jag behövde höra just nu när jag tror att jag är lite för tuff mot mig själv...Härligt med en lärare som förstår och ser. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja han är en fantastisk lärare och jag får så mycket. Hoppas du också är snäll mot dig! Kram

      Radera
  4. Jag stannar till och suger åt mig jag med. Gissar att vi alla är lite för tuffa mot oss själva emellanåt. Kräver saker av oss själva som vi inte skulle kräva av någon annan.
    Kram på dig och hoppas att du fått en vilsam påskhelg! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja så är det nog. Kram och tack jag har vilat otroligt mycket!

      Radera
  5. Amen.
    Verkligen.
    Jag kan triggas igång till förbannelse, jag är den typen också. Utan yogan hade jag nog fortsatt banka huvudet i väggen gång på gång. Så skönt att idag känna till denhär biten i sig själv och veta när det är dags bromsa.
    Tänker som du om crossfit, jag skulle ha ihjäl mej träningsmässigt, helt klart! Det är inte bara en och två personer som sagt att jag ska börja med det, men det skulle nog vara början till slutet tror jag :P Nej, jag vill hållas i det lilla med min skivstång, bestämma takten själv och mängden själv. Inte ha någon som klockar mej och stampar takten.
    Liksom i yogan. Jag backade enormt när jag började med kundaliniyoga. Det var som att börja om på nytt, men göra det rätt denhär gången. Göra om, göra rätt ♥
    Kram och tack för fina insikter än en gång!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för ditt långa inlägg! Känner en person som arbetar som naprapat, han har fått in väldigt många nya kunder som kommer efter att ha tränat just crossfit. Så nog finns det anledning att dra i bromsen. Jag har mycket pitta i mig och då är den typen av aktivitet nästintill förkastlig. För de som har mycket kapha tror jag att det kan vara perfekt. Återigen. Vi är individuella. Skivstång låter i mina öron, ursäkta, fruktansvärt tråkigt. Men å andra sidan, det bygger, jag förstår det. Och du verkar ju glädjas enormt, kanske vore något för mig trots allt. Ska överväga det hela! Kram kram

      Radera