söndag 2 juli 2017

Lite att reda ut

Jag tackar för det enorma intresset som de senaste blogginläggen renderat. Visste att det var ett getingbo jag stack in huvudet i men kanske inte att det var så kraftfullt. Nu har jag förstått lite mer hur påhoppade människor kan känna sig när jag bara redovisar det som är min verklighet. Nå.

Ni som stöttat mig, tack! Utan er hade jag lagt ner bloggen nu. Kanske säger lite om hur jag fungerar.

Några skriver att jag är överkänslig. Kanske. Kanske inte. Jag är högkänslig vilket ibland kan upplevas som överkänsligt. Jag har gråtit mig igenom helgen. Det kanske säger något om hur jag fungerar och hur ledsen jag varit.

Några skriver att jag ska vara ödmjuk inför andras kostvanor. Tja, är jag inte det? När jag redovisar allt jag ätit genom åren och vad jag äter nu. Jag har aldrig sagt att någon annans vanor är fel. Det är något som läsaren i så fall läser in själv. Vad jag däremot beskrivit är alla dessa kolhydratätare i min närhet som fått cancer. Någon skriver i sin kommentar att bönder minsann också fått artros och de var inga vegetarianer. Nähä. Men kanske stora kolhydratätare ändå? Vem vet det? Jag har också ätit vegetarisk kost men som sagt inte mått bra på det alls. Tacksam att jag slutade med det eftersom jag har en kropp med mycket trassel med skelettet, läs fem diskbråck och nu en ömmande höft. Så mycket har jag räknat ut hittills och det är att benen inte stärks av grönsaker.

Något som gick nästan  alla förbi som kommenterat är när jag skrivit om hur dåligt jag blivit behandlad av några människor i bloggvärlden och där de faktiskt är yogautövare något som fick mig att ställa frågan hur vi yogautövare ser på oss själva. Tydligen behövde den åsikten liten respons.

Den enda som egentligen svarade på det var Marika, den som jag trodde skulle dissa mig efter detta. Men hon skrev att hon inte skulle det och det kändes varmt och skönt i mig.
Du som tyckte att jag raljerade över Marikas cancer, jag vill återigen framhålla att det är det sista jag vill eller har gjort. Jag har som sagt känt Marika i bloggvärlden ganska länge nu, vet inte exakt hur många år, men det är länge vi varit vänner. Jag har hållit tummarna för henne och peppat varje gång hon varit på kontroll eller behandling. Så snälla, läs inte in mer än vad som faktiskt står. Om jag skriver att "det var tufft för dig att få cancer," kan jag inte med bästa vilja i världen förstå hur någon vill få det till att jag raljerar.
Om jag sedan skriver att cancerceller dör utan socker, är det då jag raljerar? Något som gav Nobelpriset i medicin för 80 år sedan redan...

Ni två som skrev om er egen resa med gurus och yoga och meditation i många år och där ni valt kött och någon även blivit idiotförklarad för det, ni är mina förebilder. Att ni vågar gå utanför ramarna, det är det som för allt framåt. Och inte minst forskningen.

Någon skrev att jag måste kunna förstå andras synpunkter. Men självklart förstår jag att världen inte snurrar runt min navel, DÄREMOT så har jag min fulla rätt att bemöta det som kallas för fakta. När det är gammal fakta. Men kolhydratätarna och förespråkarna håller hårt i det som de tycker är rätt, det har jag verkligen förstått nu. Men att tycka något är kanske inte samma som att veta. Till exempel att kroppen behöver kolhdyrater, något som inte alls är sant. Och titta t ex på Björn Ferry (och förmodligen hela skidlandslaget) som tog guld i OS i skidåkning eller Jonas Colting VM-medaljör i triathlon. De har tagit sina medaljer på lågkolhydratkost. Visst är det intressant??
Eller alla dessa enorma undersökningar av tusentals personer som ätit "kött" och fått en mängd sjukdomar. När inga andra parametrar redovisas? Eh va? De kan ju också äta en mängd kolhydrater till, kanske röker eller har problem med droger eller aklohol. Det kan jag inte ta seriöst, något som många andra forskare också påtalat. Är det då jag inte förstår andras synpunkter?

Men. Jag är ju som sagt en nyfiken person, jag står aldrig stilla, jag vågar ompröva det som jag tidigare upplevt som sant. Mitt sätt är att leta fakta, forskning om det finns och även testa själv. Så jag vet av egen erfarenhet hur väl jag mår på att minimera kolhydraterna. Karin Björkegren Jones som skrivit både böcker och i sin blogg om sin resa sedan hon fick bröstcancer har ju själv delat att hon trodde att hon åt hälsosamt för att hon var vegetarian, men när hon fick cancer så förstod hon att hon inte alls hade ätit så bra med ett överskott av kolhydrater. Det är också en förebild, en som letar vidare och inte gömmer sig i gamla "sanningar" eller "fakta".

LCHF är precis vad bokstäverna säger; Low Carbs, High Fat. Ingenstans står det om kött. Eller hur? En del äter lågkolhydratkost och är vegetarianer. Men då krävs mer mjölkprodukter än vad till exempel min mage kan hantera så det går bort för egen del. Andra mår finfint på det.

Vi har alla ett inre som är lika. Vi har ett blodomlopp. Vi har ett nervsystem. Vi har inälvor, mage och tarmar. Ja ni vet alltihopa. Och biokemin skiljer sig inte åt. Det är först på senare tid man börjar ägna sig åt tarmarna för att inse hur mycket de faktiskt styr i kroppen, immunförsvaret finns där, några kilo bakterier, som förhoppningsvis är fler av de goda sorterna. Det finns några hundratal olika. MEN. Om vi sakta men säkert äter fel, så kommer kanske inte sjukdomen direkt, den kanske kommer senare. Precis som med yogan. Allt visar sig inte i stunden utan kanske om 15 år och då är det ju riktigt trist om man gjort fel rörelser för just en själv. Eller hur? Och samma med tarmen. Om man inte hanterat den optimalt. Det är vad jag försöker göra på mitt sätt. Du är fullkomligt fri att göra på ditt sätt och känna dig nöjd. Men säg inte att det hela beror på individen. Så mycket skiljer vi oss inte åt.

Min mamma dog av ALS, 63 år ung, en autoimmun sjukdom som hon kanske hade sluppit om hon hade ätit bättre, dvs skippat det fettsnåla och kolhydraterna.
Min pappa dog av en hjärtinfarkt, 63 år ung,  kärlen förtätade av plack som förmodligen hade sluppits om han hade ätit rejält med fett och spolat rent sina ådror.
Hade de någon koll på det här? Inte ett dugg! Eftersom den kunskapen låg dold. Nu när den är öppen är jag så entusiastisk. Trodde nog i min naivitet att någon skulle tycka det var bra och kanske till och med ge mig lite empati eller en high five på att jag läkt ut allergier, mina lungproblem och den eviga hostan.  Nå. Alla är sig själva närmast. Det är helt klart efter de senaste inläggen.

Igår skrev jag på Instagram att jag loggar ut. Det gjorde jag där  igår och idag även här. Jag tar lite sommarlov. Får se hur länge det varar och när skrivlusten ger sig till känna igen. Tills dess, ät gott och rätt :) och ha en fin sommar! Det tänker jag ha och nu vägrar jag vara mer ledsen för att jag blir missförstådd. Walk a mile in my shoes!


12 kommentarer:

  1. Annika!! Egentligen behöver du inte reda ut något. Vi kan också läsa och ser vad människor helt plötsligt läser in. Det säger något om dem själva. Så ser jag det. Ha en fin sommar och här kommer en high five!
    M

    SvaraRadera
    Svar
    1. M, tack! Ja skönt att någon förstår vad jag ville säga. Jag vet inte vad den här andra turbulensen står för. Kanske hade allt varit lättare om jag var man och var så här rak. Folk dör på rakhet. Jag fattar ingenting. Hellre dölja saker och le. Inte min kopp te. Helt enkelt!

      Radera
  2. Jag är en av de tysta som du avskyr som du skriver hos Marika. Som jag sagt förut vill jag inte diskutera kost. Jag är väldigt intresserad och tror mycket på LCHF/paleo men jag har inte alla svar och jag tror att det finns många olika vägar att gå till hälsa. Dessutom vet man aldrig riktigt jag har farmor och farfar som båda blev över 90 och min mormor närmare 95 och still going strong som har levt/lever på kolhydratrik kost. Jag är yogautövare och köttätare men jag har nog mest anpassat mig efter familjen... Jag blev ledsen över din kommentar till Marika men jag kanske läser in saker. Jag tycker snällhet och respekt ska gå före rakhet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar Ulrika. Och du tar bara med halva meningen jag skrev hos Marika - lite missvisande i mina ögon. Jag skrev "Jag verkligen avskyr de som är tysta och bara ”gullar” när det är så dags. Det är inte min typ av vänner eller människor jag vill omge mig med." Jag är också bara en människa. Jag ska stå till svars för allt jag skriver och säger, självklart men kanske också andra? Det jag menade var att en del bara öppnar munnen i ett läge, och då känns det falskt för mig. Hoppas du förstår vad jag ville säga?

      Jag tror du läste in något i svaret till Marika som jag absolut inte menade och som jag nu skrivit ett antal gånger. Du kanske kunde se också att hon for ut mot mig? Att hon i sin egen blogg skrivit att hon nog drog förhastade slutsatser? Betyder det något i sammanhanget eller är det bara jag som ska dömas? Att jag skriver gång på gång hur ledsen jag varit, det verkar inte betyda något. Och jag tar det till mig, får fundera på vad jag ska göra med all den här ledsenheten och hur människor ser på mig.

      Ja det är ofta individuellt med kosten men det jag försöker säga är att det kanske inte är så individuellt när det gäller våra system i kroppen. Sedan kan man vara född stark och i princip klara vad som helst utan att bli sjuk. Lyckost de som föds så som dina farföräldrar och din mormor. Kanske har jag bara dåliga anlag och är mer känslig?

      Du skriver att snällhet och respekt ska gå före rakhet. För mig är snällhet och respekt just rakhet. Ingen är hjälpt i det långa loppet om man inte är ärlig. Jag tänker på mina barn och min familj om vi inte skulle varit raka med varandra - då vet jag inte var vi hade slutat. Eller på jobb. Ja you name it var det skulle vara bättre att inte vara ärlig.

      Vet inte heller om det är snällt att fara ut mot någon och läsa in saker. Men som vanligt är det väl en tolkningsfråga där jag i dina ögon hamnar på minus.

      Sist vill jag påminna om länken jag delat några gånger om spiritual bypassing, när man vill "hoppa över" det som är tufft och svårt och känner sig upplyst för att man bara delar snälla saker. Då har man bara fångat halva livet som jag ser det. Sist undrar jag hur du tänker om en sådan som jag kommer in i din yogasal? Står du ut med raka frågor där?

      Radera
    2. Jag har inte valt sida även om det kan se ut så, och allt ligger i betraktarens öga som Marika skrev. Jag tänker vidare om det här med kosten att även om vi har kunskapen väljer vi inte alltid rätt, alla har inte intresset eller orken, livet... Jag tycker inte jag for ut mer än att jag sa att jag blev ledsen för kommentaren till Marika. Uppfattade du det som ett påhopp ber jag om ursäkt. Sedan till den sista biten i din kommentar här. Ja kanske är det så att jag sitter längst fram i yogasalen och delar ut snälla saker och känner mig upplyst, eller inte:-). Trevlig sommar♥

      Radera
    3. Haha ja du, det handlade inte om att välja sida, men i princip gör du det när du skriver hos Marika "jag tycker du skriver så himla bra här och jag är glad att du står upp för dig själv." Och hos mig citerar du en halv mening och skriver att du tycker snällhet och respekt går före rakhet. Där är det inte tal om att det är bra att jag står upp för mig själv.Det är som jag ser det en hiss och en diss. Jag uppfattade det inte som ett påhopp, ingen anledning till ursäkt. Jag bara konstaterar att när en kvinna ställer sig upp och är rak då djäklar ska hon rätta sig in i ledet. Då får hon kommentarer om sitt sätt, sällan om vad hon säger och man börjar lyfta saker som "snällhet" vad nu det är. Du som har tre döttrar kanske också har slagits av hur mycket våra döttrar får kämpa för att få plats. Så jag blir lite ledsen det kan jag inte sticka under stol med. Att min personlighet inte får finnas eller ska dissekeras. Det är också min högkänslighet som ger sig till känna och jag får ju stå ut med smällar när jag sticker ut hakan antar jag.
      Nå, om du sitter i yogasalen och delar ut snälla saker och är upplyst - finns inget mer att tillägga mer än att vi skiljer oss tusen mil åt :) Trevlig sommar!

      Radera
  3. HEJ! Det är sällan jag kommenterat hos dig även om jag troget läser allt. Men nu måste jag säga att de här ömma tårna som du tydligen trampat på, de kanske inte går att undvika?? Du behöver inte rättfärdiga dig mer. Jag har läst hos både dig och Marika och hon skräder inte direkt orden. Vet inte varför hon får så mycket sympati. Lyssna på dem som debatterar det som du skrivit om, nämligen kosten och vad de mår bra på. Ingen är perfekt! Jag hejar på dig och hoppas innerligt att du fortsätter med din blogg och alla dina tankar.
    Stor kram och trevlig sommar från Elisabeth!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Ja jag är som sagt högkänslig och det drar med sig en massa känslor, jag egentligen mår bättre utan. Jag känner in för mycket både till höger och vänster men det är som du säger, låt oss hålla oss till ämnet. Stor kram och tack för din kommentar!

      Radera
  4. Tolkningen ligger alltid i läsarens ögon. Jag tror att det är bra när något är upprörande. Att det får oss att tänka. Du får mig att tänka. Ledsen att du blev så ledsen. Vet inte heller varför jag får så mycket sympati...faktiskt inte alls. Kramar och ha en härlig sommar <3 Marika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Marika, precis så känner jag också. Och ja, vi blev båda ledsna, kanske överreagerade vi båda egentligen. Men skönt att vi är på speaking terms igen :) Skönt att du får sympatier men samtidigt lite udda att du hyllas för att du är dig själv medan jag får kritik för den jag är. Folk ska läxa upp mig och kallar det för att jag ska vara ödmjuk... hur ser det ut för dom själva?

      Och om jag ska vara cynisk skulle jag säga att det är en gammal härskarteknik, man höjer någon överdrivet mycket för att den andra ska se så liten och ynklig och fel ut! En slags inverterad kritik. Men kanske är jag bara svartsynt?! Snart får jag nog svar på det!

      Radera
  5. Fridens liljor, brukar en av mina yogavänner säga, och det är ett så himla bra uttryck. Jag sitter här och fattar nästan ingenting och kan ärligt säga att jag inte har och inte kommer läsa varje ord och vändning. Du vet ju att jag brukar säga att ibland har jag helt enkelt inget att säga. Lite så nu. Skyller en smula på min tröttman också och att jag nånstans är mest som Kalle, vår TräningsKalle du vet ;)... mat in, energi ut. Jag bryr mej, men bläddrar vidare för det mesta. Så att säga. Kram på dej, Marika och alla andra! Eller ja, fridens liljor!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fridens liljor! Det sa alltid min pappa :)
      Nä bry dig inte om du inte hängt med i turerna. Jag skrev något som Marika gick i taket för. Jag blev besviken och ledsen. Hon blev ledsen. Nu har vi rett ut det mellan oss. Bra att vi båda vågar ta ut svängarna. Det är den korta versionen. Det som lämnat en dålig smak i munnen är andra som har negativa synpunkter på mig men tycker hon är en hjälte. Trots att vi båda stod upp för oss själva så är vissa personligheter inte lätt tolererade, som min rakhet. Så. Status quo där. Egentligen mest andras förlust som inte gillar mångfald. Men jag kan inte gömma mig. Helt enkelt.

      Radera