tisdag 29 juli 2014

Kött och kaffe del II

Jag äter vegetariskt här. Underbart god mat. Mycket smak. Kryddor. Lite starkt ibland, men ändå uthärdligt. Jag kan vara lite känslig om det är för starkt, min näsa rinner vid varje måltid för att det är starkt, men det är helt okay. Mycket chili och annat gott i. Jag är proppmätt efter varje måltid. Men hungrig efter två timmar igen. Vrålhungrig. Som det alltid blir när jag inte äter fett eller protein. Kött. Jag längtar efter kött. Mitt system klarar det, dr Vijay säger att jag kan äta vad som helst, den förbränningen har jag, förmodligen min pitta som tar hand om det. Men han förordar vegetarisk mat som bas. Och ja. Det är inget problem. Hemma kände jag i våras att jag inte vill äta kött. Men nu längtar jag efter det. Vi fick en slags gryta igår kväll som var som kalops. Fast utan kött förstås. Då längtade jag mer. Helt enkelt. Jag saknar också fett. Riktigt fett. Drömmer om en fröknäckemacka med smör på. Tjockt. Men för några veckor kan jag äta i princip vad som helst, jag tar sedan dit jag kommer.
   På sommaren är det extra härligt hemma med alla färska grönsaker. Men jag tror också på att äta det som odlas där man är eller bor. Här i Indien är det ris och mycket grönsaker för att det odlas här. Alla exotiska frukter finns på plats så att säga. Att transportera ris och soja över halva jordklotet för att vi hemma ska äta det, mja, jag är tveksam. Läser man hållbar utveckling så blir det svårt att få ihop det med den vegetariska livsstilen där vi bor. Det är inte försvarbart egentligen. Vi har inte det klimatet helt enkelt.
   Och att äta kött alla dagar i veckan är inget som jag tror är bra. Det är inte heller försvarbart. Men ibland. Eller fisk för den som gillar det. Eller både ock. När jag blir bjuden på mat så äter jag det jag erbjuds. Absolut. Vår TCM-läkare säger att man i huvudsak ska äta den kost man är uppväxt på, som i Sverige i mitt fall är kött, fisk och rotfrukter. Frukt och bär som växt i Sverige. Jag äter inte allt från min barndom, men en del av det. Men jag vill ha kött. Jag står för det. Vårt matsmältningssystem och våra tänder är faktiskt utformade för det.
   Sedan finns det moraliska och etiska tankar kring kött och djurhållning och det går jag inte in på här, har skrivit om det tidigare. Men det är lite spännande att vända blicken mot de som förordas, åt andra hållet. Till exempel när man börjar granska sojaodling, som skövlar stora delar av regnskogen. Soja är ingen produkt som lämpar sig för människor egentligen. Märkligt att den fått sådan hype. Kanske för att den är så neutral, smakar just ingenting och så smaksätter man konsistensen själv. Ett av våra barn var väldigt allergisk som liten. Mot en del grönsaker och frukter. Mot mjölkprodukter. Hon fick SojaSemp på recept, jag bakade på det och hon fick det som välling. Långt senare började jag läsa på. Jag önskar att jag hade gjort det tidigare men utan Internet i vardagen när hon var liten, var man inte lika flitig på att hämta fakta. I alla fall inte jag. Och det jag vet idag gör att jag aldrig äter soja. Hon var konstant förstoppad under de åren hon fick soja, nu vet jag varför. Stackars hennes lilla mage.
   Kaffe. Jag dricker en kopp eller två här. Jag blir varm av det. Väldigt varm. Det har jag aldrig tidigare märkt av. Eller också har jag inte varit uppmärksam på det. Dr Vijay, min yogalärare Zhander och vår TCM-läkare Chris pratar alla om att man kan dricka det i måttliga mängder. Så det är hos mig för att stanna. För måttlig, det är precis vad jag är nu.
   Kaffet och köttet stannar alltså hos mig. På en låg nivå. Jag är helt nöjd så. Längtar efter kött men njuter av den indiska vegetariska maten. Och fettet som jag saknar mest egentligen. Ghee. Smör. Avocado. Olja. Mums.

7 kommentarer:

  1. Haha, så du är typ ofrivillig vegetarian nu då=). Som jag är på frivillig basis varje dag sedan över 15 år och dessförinnan tvingades äta kött mot min vilja fram tills jag blev myndig. Och jag mår bara bra av det. Men visst kan det vara ett val som inte passar alla. Min man var också väldigt hungrig när han övergick från "svensk husmanskost" till vegetariskt/veganskt, men efter en tid vande han sig. Vänner som äter veggo ibland säger att den vegetariska/veganska maten inte ger samma "tunga" mättnad som köttinnehållande kost ger.

    Vad gäller sojaodling (här talar jag inte som vegan utan som agronom, det är trots allt det jag är utbildad som och har jobbat med hela mitt yrkesliv) - håller jag med om att det inte alls är så bra för miljön om man skövlar regnskog. MEN. Det mesta av den soja som produceras i världen används INTE (och jag upprepar, INTE) till människoföda, utan som djurfoder! Alltså föder vi upp djuren på fullvärdigt protein, som EGENTLIGEN inte skulle behöva ta omvägen via djuren (vilket gör att 90% av energiinnehållet går förlorat), utan som vi skulle kunna konsumera direkt. Faktiskt gäller detta även en stor del av spannmålen som odlas. Sojaallergi förekommer visserligen, men allergi mot ägg och mjölk är betydligt vanligare. Eftersom min yngsta son, som också får växtbaserad mat, är just sojaallergisk frågade vi hans allergiläkare om vi skulle ge mjölk och ägg för att säkerställa proteinbehovet, men det avrådde de ifrån. Mjölk och ägg innehåller fler kända allergener än soja. Den soja som används för "humankonsumtion" i Sverige är främst odlad i Europa (Österrike, Tyskland, Italien), eftersom varken USA eller Sydamerika numera kan lämna intyg på att sojan är GMO-fri. Med djurfodret är det en annan sak. Så - den som vill äta soja kan göra det med gott samvete, den som äter kött vet inte om djuren de äter har ätit soja från skövlad regnskog eller ej. Såtillvida de inte väljer viltkött. Både kor, grisar och fåglar i Sverige äter soja i sitt foder. Mindre om de är ekologiskt uppfödda (eftersom det i de regelverken ställs krav på högre andel gårdsbaserad foderstat, d.v.s. inte inköpt).

    Själv mår jag bra av min vegankost, som just nu är fri från soja (p.g.a. ammande) och spannmål (havre, vete, korn, råg). Som genetiskt korsprodukt av Europa och Asien, uppvuxen på ris och broccoli i Sverige (eftersom pappa inte hade vant sig vid den svenska potatisbaserade maten och ville ha ris till allt), kanske jag behöver mindre kött än dem som "levt" på potatis + kött + sås under större delen av sitt liv. Var och en är fri att välja. Vad som passar en person kanske inte passar en annan. Jag skulle GÄRNA ha ätit mer "raw"/sattvisk mat, men det fixar inte min mage. Alltså äter jag mest tillagad mat. Baljväxter är inget problem, om jag håller mig borta från gula ärter och "oförädlade" sojabönor. Konstigt nog. Havre "borde" jag äta enligt ayurveda (OJ, vad jag har läst), men det gillar kroppen inte heller. Det rätta är nog att lyssna på kroppen, och på själen. Min själ skulle inte må bra av att döda någon för att jag skulle kunna leva. Och därför gör jag det inte.

    Kram och fortsätt njut av din resa! Det låter verkligen som du gör det denna gång:-).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intemot min vilja, missförstå mig rätt är du snäll. Jag äter vegetariskt och gillar det. Men inte alltid. Det jag redovisar är vad som händer bara efter 1,5 vecka på helvegetarisk kost, att jag blir hungrigare. Men det jag faktiskt saknar mest är fettet. Fett som ger mättnad och mest energi av det vi stoppar i oss. Jag har skrivit ett långt inlägg på min syn på kost, myter och annat. Läs det gärna, det blir för långt att upprepa: http://enaningomyoga.blogspot.in/2012/01/matmyter.html
      Som vegan behöver du vara extra noga med att få i dig det du inte får med maten, men det vet du säkert. Hur frisk man blir på vegankost i det långa loppet är intressant. Själv känner jag några i yogavärlden som inte alls mått bra på det. I slutänden. Men det kanske inte säger något mer än om just dem.
      Du skriver att den som vill äta soja kan göra det med gott samvete. Du missar min poäng, jag tror inte alls att det är nyttigt med soja. Vare sig ekologiskt odlad eller inte. Och hur vet man hur många som egentligen inte tål soja? Mörkertalet kan vara hur stort som helst. Vår dotter finns inte med i något register t.ex. Sojabönan har marknadsförts hårt och ersatt flera lokala grödor över hela världen de senaste decennierna Odling av sojabönor är en av de viktigare orsakerna till avverkning av regnskog i tropiska utvecklingsländer, den kommer på sjätte plats av grödor som odlas i världen. Det är högt upp.Just nu hittar jag inte de sidor jag läst tidigare, men jag skulle inte äta soja.
      Man kan välja naturbeteskött och vilt. Det gör jag.
      Vad som är individuellt är en sak. Vad vi är biologiskt designade att äta är en annan. Det kanske är det som är svårt för oss att hantera stundtals när vi blandar in andra tankar.
      Jag orkar inte riktigt debattera känner jag, min kraft behövs till annat. Ett sista ord, raw - det bästa du kan göra är att undvika det. Helt enkelt. Finns ingenstans i yogan eller ayurvedan att man ska äta sin mat utan att tillaga den. Det är ett ganska nytt påfund. De jag mött som jag respekterar stort, mina yogalärare och min ayurvediska läkare avråder starkt från det. Det försvagar din agni, som måste "laga" maten istället och försvagar din feminina energi. Innan man börjar med något så drastiskt (vilket det är i mina ögon) så kanske man ska söka källorna.
      kram och jag har njutit av alla mina resor.

      Radera
    2. Jag förstår och respekterar absolut dina val. Min poäng är att soja mestadels odlas för djurföda och inte för att människor ska äta det. Sojaallergi är betydligt vanligare i länder med hög andel soja i maten. Precis som att det i länder med hög mjölkkonsumtion är vanligare med mjölkallergi. Kött är man sällan allergisk mot men jag tycker att det är intressant att fiskallergiker kan bli sjuka om de äter kyckling som har matats med fiskmjöl. Sedan är der skillnad på allergi och överkänslighet i vad som händer i kroppen. Men inte heller jag orkar debattera detta. Du får som sagt vad göra precis som du vill och mår bra av och jag dömer dig verkligen inte efter det bara jag slipper göra detsamma! Peace!

      Radera
    3. Samma till dig Josefine! Jag tror inte heller att mjölk är bra. Med olika allergier i familjen hos os alla fem, så är jag väl införstådd med allergi och överkänslighet. Min man och en av döttrarna har dessutom fått en anafylaktisk chock i samband med mat, jag tror mig veta vad jag pratar om. Jag tror och hoppas att det var länge sen kycklingar matades med fiskmjöl. På 80-talet åt jag inte ägg för att de smakade fisk! Min man är fisk- och skaldjursallergiker och det vore hemskt om han fick i sig fisk via kyckling...
      Självklart får vi göra våra val och må bra på det. du och jag och alla andra.
      Peace and love!

      Radera
    4. Hittade för övrigt den här länken, som kan hjälpa alla att göra bättre val för miljön. http://www.kottguiden.se/index.html. Som du ser är vilt väldigt snällt:-).

      Radera
  2. Ja, det där med kosten. Man har nog vissa perioder som är mer "kött" än andra, vad det nu beror på. Men under en vecka på hälsohem utan kött, socker, kaffe och alkohol åt jag så mycket av rädsla för att bli hungrig, att jag höll på att få kolik. Men hungrig blev jag aldrig, och chokladkexen och den konserverade korven jag smugglat med förblev oöppnade ;-)
    Ann

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det tror jag också. Kalla vintrar så behöver vi lite "tyngre" mat tror jag. Haha, oj, du var så rädd för att inte bli mätt?! Jag blir mätt. Proppmätt. Men snart är jag hungrig igen. Det handlar mest om fettet tror jag men jag längtar ändå lite efter kött. Jag står för det!

      Radera