Yoga är meditation

Frusen bild tagen av mig från filmen

 Haft en del tankar och en inre dialog kring meditation den senaste veckan. Vi pratar om det hemma. Men jag får inte riktigt fram vad det är jag tänker. Läser lite i Simon Krohns bok igen och han skriver ju att han ser yoga som meditation i rörelse. Det kan jag skriva under på. När man vet vart man ska och när yogan i sig blir flödande och dynamisk, utan att för den skull vara tuff fysiskt. Det är väl något i den vägen jag tänker. Igår kväll hittade vi en film som var nästan en timme lång med B.K.S.Iyengar, min lärares lärare. En av hans gurus. Och den är gammal, så både ljud och ljus visar att den spelades in 1976, Men det gör ingenting, för det han visar och framför allt det han säger får den sista polletten i mig att ramla ned. Jamen ja. Precis så. Och så tackar jag för den vägledning jag faktiskt får hela tiden i min vardag. När jag öppnar mina ögon och öron och tar emot, allt som kommer i min väg, så inser jag att handledningen sker hela tiden, men jag måste ställa frågan först. Filmen heter The Ultimate Freedom Yoga. För det är friheten han pratar om. Friheten i kroppen. Friheten i sinnet. Friheten i själen. Dit jag strävar. Filmen avslutas med att han inte gör någon yoga utan pratar i några minuter. Det här sammanfattar just det som jag törstat efter de senaste dagarna;

Today everybody get confused about meditation. Whatever I have shown you, is concrete meditation or active meditation. Remaining in the state of loneliness is not meditation, remaining in a state of sensual pleasure is not meditation. The self has no pleasures the self has no pain. 

Citat hämtat från Simon Krohns bok

So true meditation should bring enlightment, illumination, creativity activity and fullness. As long as the meditation does not bring that fullness, that meditation has absolutely no meaning at all. It is as good as man who takes drugs and sleeps 24 hours (!).

Yoga is meditation. Yoga is action. Pantajali even explains the disciplin of yoga. When the disciplin ends, it is called the integrated yoga. 

To be one with the self, which is ever pure, ever silent. There is no bliss for the self. There is only bliss for the mind. The self has the internal continuity and purity but no bliss. 

I tystnaden med mig själv så inser jag att precis så här är min practice, min yoga som är min meditation. Så vackert. Och så fint uttryckt av mr Iyengar. Det är alltid the mind vi arbetar med, hur vi än gör det, det går inte att komma ifrån. Tänker att vi kan spela oss själva många spratt längs vägen med att använda allt möjligt, för att slippa vara i kontakt med oss själva. Vi kallar det hjälp, men är det verkligen det? Självklart beror svaret på vart vi vill komma. Vart vill vi att yogan ska ta oss, vilka mål har vi med den? Är det bara någon slags förströelse eller stretch, så kommer det att bli just det. Det blir inte enklare, men belöningen är desto större när man vågar vara ensam med sitt eget andetag och sin egen kropp och sinne. Inget annat.

Tänk att få svar när man frågar något. Och i tystnaden i mig hittar jag det jag söker när jag fått påfyllning utifrån.