söndag 1 maj 2016

Växtkraften

Konserten med Adele. Jag måste bara skriva om den för det var något av det mäktigaste jag varit på. Som mina döttrar också tycker. Vi tre tillsammans har varit på en mängd konserter av olika kvalitet, olika musikstilar och artister men vi var totalt golvade av det vi upplevde i fredags på Tele2 Arena. Ena dottern skriver Gåshud! Vilken jävla röst. En käftsmäll rakt in i hjärtat. Den andra skriver Vilken kvinna, vilken röst. Hon golvade mig totalt på det bästa av sätt. Vi har skrattat och vi har gråtit. Ja. Så var det. Allt var storslaget och bedövande vackert. Lovorden räcker liksom inte till och gör det inte riktig rättvisa. Samtidigt tog hon med oss i sitt vardagsrum. Det var publikrekord för sittande publik och ändå var det nära och varmt. Hon är generös med det hon gör. Hon tog upp människor på scenen, ropade med sin brittiska stämma - I love you too darling! när någon fick överslag av känslor och bara vrålade rakt ut att de älskade henne. Det gjorde vi nog alla som var där. Att sjunga, stå upp och dansa, sitta ner och tårarna som en kaskad och ändå känna sig ren och klar när man tassar ut tillsammans med alla andra tusentals människor. Glädjen. Sorgen som hon på något sätt förlöser med sina textrader och när hon verkligen ber oss sjunga med så gör vi det. Så hårt och högt det bara går. Jag hör ändå inte min egen röst, men ljudet är inte för högt, det är i mig. I oss. Första låten slår an allt, vi börjar gråta av rörelse alla tre, har aldrig hänt mig tidigare på en konsert. Hennes enorma röst fyller upp, fyller ut och mjukar upp när hon inleder med Hello. Sedan när allt två timmar senare knyts ihop av Rolling in the deep och jag skriker, sjunger med armarna mot taket och av glädje då har hon på något sätt hjälpt mig släppa något. Vad det än var. Musik - så otroligt välgörande. Sprängfylld växtkraft när den är som bäst.
   Idag första maj sitter vi med varandra länge i soffan och dricker vårt kaffe. Jag värms inombords av konserten. Fortfarande. Den kommer alltid att finns i mig. Planen var att åka och träna men gymmet har haft en vattenskada så det saneras för fullt. Politiken intresserar mig inte idag. Inte som den gjorde tidigare även om den är viktig. Det är grått och snålblåsten susar runt huset. Jag gläds åt allt ändå. Och jag har burit upp fikonträdet från jordkällaren. Det var kallt och kalt och har stått där nere hela vintern utan ljus och näring. Och idag så har den börjat veckla ut sina kjolar. Det får stanna inne lite till, det är fortfarande för kallt, vi hade snö härom morgonen. Men åh vilken växtkraft. Samma som konserten. Allt finns där. Under ytan. Glad första maj på er!

10 kommentarer:

  1. Så häftigt. Förstår precis, vi var och lyssnade på Paul McCartney förra sommaren på Tele2. Det var precis så där. Helt underbart, vilken kraft.
    Carina

    SvaraRadera
  2. Det låter fantastiskt med Adeles konsert! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var helt fantastiskt! Kommer att leva på den länge!

      Radera
  3. Ryser av din upplevelse, lovely ❤️

    SvaraRadera
  4. Musik kan verkligen få en att färdas inåt.
    Igenkännandet och delandet. Coolt för själen.
    Av någon anledning så är det få "moderna" artister som jag verkligen fastnar för men henne...hon är bra alltså!
    Så härligt att ni fick uppleva det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hon var inte lik någon annan jag sett. Och sen rösten. Rösten! Kram bästa Hannis hoppas allt är bra ❤️️

      Radera