fredag 13 maj 2016

Pollen

Jag cyklade till jobbet. Kom fram och fick inte luft. Hela bröstkorgen rosslade, visslade och pep. Jag sprang en trappa ner till medicinmottagningen och blev sjukskriven. Jag jobbade på sjukhus då. Den äldre läkaren tittade på mig strängt och sa övertydligt; Du har astma! Och allergi! Sedan fick jag allergimedicin så stark att jag sov i ungefär 3 veckor. Det var år 1977. Sedan dess har jag haft måttliga besvär, aldrig som första gången, men de har funnits där.
   I år, när pollensäsongen är 4 veckor längre än den varit tidigare (hörde det på nyheterna), har jag inte haft något problem. Det är helt otroligt. Jag sopar bort pollen från både veranda och bil. Och det besvärar inte. Jag har medicin på apoteket som jag inte tagit ut. Jag hör var och varannan människa ha besvär. Och jag vågar knappt skriva det här, för lite skrockfull är jag allt, men jag har det inte. Så efter nästan 40 år har jag det inte.
   Vad beror det på? För det är ju jätteintressant när man tänker på det. I min värld. Jag har ätit lågkolhydratkost några år och det är mycket som förändrats i min kropp. I mig. Ja jag "slarvar" ibland, när jag väljer det eller när jag inte vill krångla. Men i stort sett äter jag det jag mår bra på. Och jag är ganska övertygad. Det är kosten som hjälpt mig. Den antiinflammatoriska kosten som läker och stärker inifrån och ut. Nog är det fantastiskt?

Mat är medicin

2 kommentarer:

  1. Så intressant!
    Jag har några bekanta i min närhet, som verkligen är däckade av pollen nu, och jag vet att de har hela medcinartilleriet till hands. Jag har pratat med dem tidigare år och försynt frågat lite om hur de lever i övrigt och hur de äter, men det är totalstopp med en gång! Som att de inte vill bli hjälpta eller få (holistiska) råd på hur de kunde gå vidare. Jag tycker det är skitmärkligt, rent ut sagt! Man äter hellre femtielva olika mediciner än ödmjukt testar att ändra om kosten ett tag tex. Bara för att test, då man ändå tydligen testat allt annat. Jaja, överallt borde man vara och veta bäst :) :P
    Kram och glädje att du sluppit din symptom!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Nina! Ja, jag möter samma hårdnackade motstånd hos många, man vill bli hjälpt eller behandlad, man vill inte göra det själv så att säga. Helt obegripligt för mig som helst klarar av allt själv! Hepp :)
      Kram!

      Radera