Vänder ryggen till

Iskallt regn som blir blötsnö, vänder blicken inåt istället. Jag har grym träningsvärk men det är skönt. Mina pelargoner som jag så optimistiskt köpte för två veckor sedan och ställde ut, har frusit och blivit mörka. Men penséerna lever. De står ut med allt. Våren våren våren. Vi är ju många som skrivit om den,  skavet och tröttheten lämnar mig inte riktigt. Den där känslan av att det är för trångt. Och det är verkligen som den ska frysas in varje år. Som jag glömt hur trött jag blir. Som jag glömt hur ljuset känns som röntgenstrålar, när allt jag vill är att njuta. Jag vet att det lättar när det gröna kommer. Åker och klipper mig och vänder ryggen till den för trånga vårkoftan som sticks. Njuter av min frisörs alla diskussioner, hon är en klok människa. Och hon bjuder på kaffe och en chokladboll. Som jag glatt äter.
   Piggar upp mig och mina döttrar med en konsert. Imorgon reser jag till Stockholm för att se Adele på Tele2 Arena med dem. Det känns som nyss jag köpte biljetterna fast det är ett halvår sedan. Påminner mig själv om hur mörkt livet kändes just då och hur skönt det trots allt är nu. Jämförelsevis. Trots vårens hattande. Och jag ska få hänga med mina tjejer. Och vi ska sjunga, skratta och njuta helt enkelt. Hoppas du får ett skönt slut på veckan!