Frälsningen

Han är stor, ser ut som en bjässe, full av tatueringar och lite skeva tänder. Skallig. Första gången han pratade med mig så fattade jag inte att det var mig att han talade med eller att det faktiskt var han, rösten var så mild och lite ljus. Han frågar mig varje gång jag är på gymmet hur det går. För han är alltid där när jag är där. Han peppar. Han är trygg och familjär utan att vara klistrig. Han berättar frikostigt om sitt liv. Om sambon som hellre syr lapptäcken och så flinar han lite. För honom är träningen rent bokstavligt räddningen. Han berättar att han varit drogfri i 5 år för att han började sin träning då. Han tar i. Han lägger på vikter som jag aldrig någonsin kommer att vara i närheten av, svetten rinner. Han stönar och stånkar och ändå så verklig. Om ni förstår? Han berättar om sitt missbruk, kriminaliteten och så frälsningen. Som inte finns i kyrkan, nej som han sa en söndag när vi tränade - det här är min kyrka. Frälsningen i tyngderna, i att använda kroppen som den är utformad att användas. Bli starkare. Åh vilken förebild. En slags antihjälte men en som står där. Varje gång jag är där. Det är tryggt. Och nej, jag ville inte träna någonstans idag, har känt mig lite svag sedan vi stramade upp kosten lite, men herregud, jag orkade allt jag brukar göra och ja la på ett extra hack överallt. Lite mera och kroppen var trött efteråt. Liten uppmjukning inför imorgon då jag träffar min pt igen! Ha en fin fredag!

Fysisk träning är ett måste för en hälsosam kropp, oavsett hur det sker