onsdag 26 februari 2014

Stängd grind

Gråväder. Trött. Motstånd. Jag har under en period känt motståndet växa i mig. I att göra min egen yoga. Jag vet att jag är på väg att möta något och motståndet kommer som en objuden gäst. Jag vill inte. Men vet att det bara är en fas. Efter alla år av yoga vet jag att det alltid vänder. Alltid. Vänder. Men just nu är jag seg som sirap. Vaknar tidigt men får inte till min morgonstund för att moståndet är kompakt. Som en stängd grind i mig just nu. Jag ska öppna den. Även om den gnisslar och går trögt. Jag vet vad som kommer sen. Men just därför är det kanske svårare ibland. Att jag varit här så många gånger och varje gång vet jag att jag har förundrats över moståndsväggen när jag väl är över på andra sidan. När grinden öppnas lätt och ledigt. Ville skriva något vackert om våren som kommit 2 månader för tidigt och att gräsmattorna är gröna redan. Ville skriva något snällt om rara människor runt mig. Ville skriva något snällt om yogan men idag är det omöjligt. Jag får tugga i mig det hela. Ikväll står jag där och det som kommer det kommer. Grät en skväll igår kväll efter lektionen, grät bara jag tänkte på vad som ska ut. Hur crazy som helst. Ingen idé att oroa sig. Bara göra. Hoppas du mår bättre än vad jag gör just nu. Faser i min practice helt enkelt.

9 kommentarer:

  1. Här är en till som har det lite motigt just nu, trött, lätt till tårar och ingen lust att yoga, hittar på ursäkter.. Men vi vet att det vänder.. Kramen!

    SvaraRadera
  2. Vad skönt att du ändå kan se att du vet varför och vad du måste igenom, även om det känns sådär mitt i det. Undrar vad du kommer att möta. Det är ju det där med "Visst gör det ont när knoppar brister" alltså. Stor kram!

    SvaraRadera
  3. En stor styrkekram till dig Annika! <3
    Har haft några motiga dagar jag med, men som du skriver - det vänder! Man måste få ha de här dagarna med, för att sedan uppskatta energin när den kommer tillbaka. Kanske är det våren som för med sig det hela. Det kan vara en motig tid på samma vis som den är ljuv.

    SvaraRadera
  4. åh vännen, känner så mycket igen mig som alltid. hur man får leva med det där och att det kommer och går. Har själv väldigt mycket motstånd och rädslor, säkert oftast bottnat i rädslor som av någon anledning finner det väldigt trivsamt att bo i mig * Men hur man alltid ser ett större ljus när man väl vandra igenom det..***

    styrkekramar från mig, Lycke

    SvaraRadera
  5. Känner igen är bara förnamnet.
    Kram och keep up!

    SvaraRadera
  6. känner så lika som du i dagarna,
    det mesta på insidan och insåg igår när jag nästan ville gråta att det ändå var så himla länge sen jag grät.
    på det sättet.
    kanske något i luften nu, det motiga som även jag och andra här upplever?
    kramar och tack för att du delar, även det motiga har ju sin plats.

    SvaraRadera
  7. Så glad åt att ni finns där ute. Tack <3 och varm kram till er!

    SvaraRadera
  8. Läste det här nu och vill bara skicka all energi till dig! Dela med mig av min till dig! (och jag som skrev till dig idag hur mycket DU betyder för det jag möter, nu skickar jag allt tillbaka till dig!) Allt blir bra! Kram l.

    SvaraRadera