Allt har sin tid

När barnen var små och jag rullade en baby på mattan i köket med min ena fot samtidigt som jag med telefonluren mot axeln pratade och rörde i en gryta på spisen och mimade uppmuntrande till min dotter som lekte att hon duschade i en av katstrullerna - då - DÅ kände jag mig nöjd. Att jag hade flytet. Alla bollar i luften. Fixade allt samtidigt. Och lite är det väl så? Att man måste trolla när barnen är små. Ibland. Men nu. Nu är jag exakt tvärtom. Jag gör en sak i taget. Verkligen en sak i taget. När jag promenerar då promenerar jag. Jag lyssnar på fåglarna, njuter av ljuset, av gruset under mina fötterna, försöker känna om våren doftar något. Jag tar mig fram i min takt som är lite lufsande ibland, ibland lite snabbare. När jag lyssnar på musik så lyssnar jag. Jag sjunger med, funderar på texter och njuter extra mycket av de låtar där allt är synkroniserat så där nästintill perfekt. När jag läser då läser jag. Jag gör inte det vid min tv. Jag sysslar inte med min dator när jag ser på film. Och främst av allt; När jag yogar då yogar jag. Jag har ingen deadline att passa i mitt liv. Bara på jobbet :) Men i  tillvaron så måste jag inte skynda mig att fylla den med en viss mängd. Jag måste inte vara effektiv och lyssna på en bok samtidigt som jag går. Jag måste inte träna armhävningar och stretcha framför min tv. Jag har vigt min tid till olika saker. Och det får ta tid. Jag sa igår på yogaundervisningen att yogan tar tid, låt den göra det. Och den går inte att kombinera med annat, i stunden. Då är det helt enkelt inte yoga. Så enkelt. Idag kanske också så svårt. Vi vill ju hinna allt. ALLT. Samtidigt helst. Det här prestationskravet håller på att kväva oss tror jag. Våga sitta och fika med en vän utan att ta upp sin telefon. Att bara göra ingenting. Då alla kreativa idéer föds för mig. I tomheten eller vad jag ska kalla det. Att jag får lust till en mängd olika saker som också kräver sitt. Att skriva. Det är så lustfyllt för mig. Men jag kan absolut inte göra det och något annat samtidigt. Det är omöjligt. Som yogan. När jag andas i takt, fokuserar och gör mina rörelser då har jag helt enkelt fullt upp med att hitta kärnan och centrum. Flytet. För att sammanfatta mig. Förr kom flytet när jag gjorde allt samtidigt. Nu är det precis tvärtom. Flytet kommer när jag låter allt ha sin egen tid. Hur gör du?