Rörelse och ålder

Rörelse och ålder. Kan man göra allt under hela livet? Ja det kan man nog. Frågan är om det främjar? Vad främjar? Egentligen. Eller spelar det ingen roll alls? När jag var 35-45 så levde jag snabbt. Jobbade och pluggade. Hade ungarna hemma och allt som hängde ihop med aktiviteter och skola. Egna aktiviteter. Jag tränade också på gym under de här åren. Tio år. Det är länge och fick min motvilja till maskiner att fullkomligt blomma ut. Till slut.
   Men det som jag egentligen funderar på utifrån det är vad som passar för vad och i vilken ålder. Enligt ayurvedan är vi indelade i olika åldrar som har olika prägel på livet. Som barn är vi i kapha (jord) och som unga vuxna är vi i pitta (eld) och vid 60 års ålder ungefär går vi vidare in i fasen av vatta (luft). Just pitta med all sin eld gör att jag förstår varför jag höll på som jag gjorde. Jag har också det elementet starkt i mig själv vilket gör att det blir mer helt enkelt. Av det förbrännande. Jag gjorde liksom allt. Och tyckte det var kul. Hann allt jag ville. Men tog också till slut skada. Förstås.
   Idag kan jag inte förmå mig till vissa saker trots att jag tidigare verkligen gillat det. Ja självklart hänger det ihop med annat också, hela livet med allt som händer påverkar förstås, men ändå. Om grundtonen är något i de åren så kan det vara svårt att på något sätt motstå doshan, om ni förstår hur jag menar? Jag tror att just yogan kan vara livslång för att den kan se så olika ut. Börjar man med yoga som ung och stark så tror jag att Ashtangan kan vara riktigt bra. Sedan tror jag att andra former kan ta över och föra det hela vidare. Naturligtvis kan man modifiera allt, men när jag generaliserar lite här, drar med den grova penseln så hoppas jag ni förstår vad jag försöker säga.
   Jag tänker också på de löpare jag haft i min närhet. De som inte kunnat tänka sig tillvaron utan löpning några gånger i veckan. De har alla när de närmat sig 50 år faktiskt slutat springa. De kan helt enkelt inte tänka sig det längre. Det är intressant för det är människor jag totalt har förknippat med löpningen. Men de yogar idag. Och säger att den träningen räcker för deras del.
   Tänker också på min lärare Z som även han har modifierat sin yoga. Gått från stort till smått skulle man kunna säga sammanfattande. Och som han uttryckte det - förhoppningsvis skadar man sig inte för mycket innan klokheten hinner ikapp kroppen. När erfarenheten och visheten gör entré. (Om den nu gör det!) Och ja, jag vet, man kan se 70-åringar springa marathon och göra tuffa saker. Men det är inte det vanligaste. Jag pratar om det generella. Tänker också på att de träningsbloggar jag läser, där är det aldrig någon som faktiskt är i min ålder. De som rör på sig mycket har sällan nått 50. Jag tror att det hänger mycket ihop faktiskt. OBS. Jag säger inte att det är omöjligt att göra saker vid en viss ålder. Jag diskuterar för jag tycker det är intressant. Kanske också något man ska komma ihåg för egen del. Kanske inte jämföra för mycket. Välmående är så mycket. Men det är också ganska mycket som inte sorteras under det. Hur tänker du?

Bilden är på Vanda Scaravelli när hon yogar. Hon som började med yoga vid 45 års ålder (precis som mig!).