Tagit en lite för tunn jacka idag, trodde nästan våren hade kommit. Himlen är rosa och kylig. Jag småspringer till bilen. Punktering. Eller något som nästan är punktering. Ringer min man som hinner och kan ta min yogagrupp för kvällen. Hittar en spray som "ska pumpa upp däcket och laga punkteringen". Så himla smidigt. Om det hade fungerat... Ingen annan på jobbet kan fixa det som jag tror ska gå. Ska gå! Knallar in på jobbet igen, lätt blåfrusen om benen och händerna. Får stanna tills min man undervisat klart :) Lite komiskt är det trots allt. Här sitter jag som borde vara där och han är i min studio men borde vara i sin studio. Nåja. Man hjälps åt. Jag dricker lite hett kaffe och hittar lite mörk choklad i skrivbordslådan. Hittar... Mja, vet ju att jag har lite reservproviant där for a rainy day. Och så tänker jag att det är så världsligt det kan bli. Går inte ens att lägga energi på att det krångar lite ibland i vardagen. Jag väntar snällt och lugnt och mörkret sänker sig. Mindfullness helt enkelt i mitt lilla hörn av vardagen och universum.
Mindfulness, Just så. <3
SvaraRadera❤️
RaderaVerkligen bra att din man kan hoppa in och ta ditt pass. Inte alla förunnat. :-)
SvaraRaderaEller hur? Man måste ju ordna för sig ;)
RaderaHåller med föregående talare, hade en sån lust igår kväll att tjata på mannen att yoga med mig, men får acceptera att inte alla kan dela mitt brinnande intresse:-)
SvaraRaderaJa så är det ju. Jag tänker att man kan hitta andra vägar att hitta det som vi brinner för!
RaderaDet är verkligen underbart att ni delar yogan du och din man.
SvaraRaderaKram
Ja det är mäktigt! Kram
RaderaDet är höjden av mindfulness, det! Vad fint att tänka att det är så världsligt det kan bli, så är det ju.
SvaraRadera❤️kram!
Radera