tisdag 4 februari 2014

Rörelse och ålder

Rörelse och ålder. Kan man göra allt under hela livet? Ja det kan man nog. Frågan är om det främjar? Vad främjar? Egentligen. Eller spelar det ingen roll alls? När jag var 35-45 så levde jag snabbt. Jobbade och pluggade. Hade ungarna hemma och allt som hängde ihop med aktiviteter och skola. Egna aktiviteter. Jag tränade också på gym under de här åren. Tio år. Det är länge och fick min motvilja till maskiner att fullkomligt blomma ut. Till slut.
   Men det som jag egentligen funderar på utifrån det är vad som passar för vad och i vilken ålder. Enligt ayurvedan är vi indelade i olika åldrar som har olika prägel på livet. Som barn är vi i kapha (jord) och som unga vuxna är vi i pitta (eld) och vid 60 års ålder ungefär går vi vidare in i fasen av vatta (luft). Just pitta med all sin eld gör att jag förstår varför jag höll på som jag gjorde. Jag har också det elementet starkt i mig själv vilket gör att det blir mer helt enkelt. Av det förbrännande. Jag gjorde liksom allt. Och tyckte det var kul. Hann allt jag ville. Men tog också till slut skada. Förstås.
   Idag kan jag inte förmå mig till vissa saker trots att jag tidigare verkligen gillat det. Ja självklart hänger det ihop med annat också, hela livet med allt som händer påverkar förstås, men ändå. Om grundtonen är något i de åren så kan det vara svårt att på något sätt motstå doshan, om ni förstår hur jag menar? Jag tror att just yogan kan vara livslång för att den kan se så olika ut. Börjar man med yoga som ung och stark så tror jag att Ashtangan kan vara riktigt bra. Sedan tror jag att andra former kan ta över och föra det hela vidare. Naturligtvis kan man modifiera allt, men när jag generaliserar lite här, drar med den grova penseln så hoppas jag ni förstår vad jag försöker säga.
   Jag tänker också på de löpare jag haft i min närhet. De som inte kunnat tänka sig tillvaron utan löpning några gånger i veckan. De har alla när de närmat sig 50 år faktiskt slutat springa. De kan helt enkelt inte tänka sig det längre. Det är intressant för det är människor jag totalt har förknippat med löpningen. Men de yogar idag. Och säger att den träningen räcker för deras del.
   Tänker också på min lärare Z som även han har modifierat sin yoga. Gått från stort till smått skulle man kunna säga sammanfattande. Och som han uttryckte det - förhoppningsvis skadar man sig inte för mycket innan klokheten hinner ikapp kroppen. När erfarenheten och visheten gör entré. (Om den nu gör det!) Och ja, jag vet, man kan se 70-åringar springa marathon och göra tuffa saker. Men det är inte det vanligaste. Jag pratar om det generella. Tänker också på att de träningsbloggar jag läser, där är det aldrig någon som faktiskt är i min ålder. De som rör på sig mycket har sällan nått 50. Jag tror att det hänger mycket ihop faktiskt. OBS. Jag säger inte att det är omöjligt att göra saker vid en viss ålder. Jag diskuterar för jag tycker det är intressant. Kanske också något man ska komma ihåg för egen del. Kanske inte jämföra för mycket. Välmående är så mycket. Men det är också ganska mycket som inte sorteras under det. Hur tänker du?

Bilden är på Vanda Scaravelli när hon yogar. Hon som började med yoga vid 45 års ålder (precis som mig!).

23 kommentarer:

  1. Du kan vara något på spåren här!! Jag har sprungit i hela mitt liv men nu när jag börjar närma mig 50 så vill jag inte längre!! Jag har flera väninnor med samma tankar. /AL

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet! Visst är det spännande också, man undrar vad det är som gör det? Jag har en väninna i min ålder, alltså en bit över 50 och hon sa att när hon var i 40 års åldern och blev opererad i magen, blev hon helt uppjagad över att hon inte skulle kunna springa på några veckor. Idag är det omöjligt för henne att förstå det :) Tack för dina ord!

      Radera
  2. Tror du är något på spåren här! För mig har det ändrats efter 45, utan att något liksom hänt annars. Gillar också att det du skriver inte är direkt politiskt korrekt när man numera ska träna så mycket man kan och springa så man stupar! Kram
    Anneli

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja det kanske inte är politiskt korrekt, men jag är inte ute för att provocera. Många tränar hårt och är saliga på det men som sagt, jag undrar i vilka åldersspann de befinner sig. Visst är det spännande! Kram

      Radera
  3. Återigen kommer man tillbaka till det här med cykler. Att saker förändras, även om de är beständiga. Jag kan känna det också, även jag har förändrat min träning, från hårt och pressande till mer tillåtande och njutbar, nu när jag närmar mig 40. Det är spännande sånt här tycker jag! Och ayurveda är en klok "vetenskap" som man inte ska förakta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jamen precis. Inget är beständigt, inte ens träning :) Utom yogan då! Ayurveda har lärt mig allt väsentligt när det gäller hälsan. Kram och tack för dina ord!

      Radera
  4. Känner igen mig för jag gjorde Ashtangan i åtta år och sedan var det stopp och lämnade plats för något annat. Det är tur att man inte bara fortsätter på invanda spår utan kan ändra sig. Snart fyller jag 45 men är fortfarande småbarnsmamma och det är också någonting som jag funderar över ibland. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har hört fler säga som dig. Ja visst är det tur att man vågar ändra sig också. Jag kan tänka mig att vara småbarnsmamma i din ålder även kräver mycket men samtidigt ger det naturligtvis också. Kram!

      Radera
  5. Som alltid är du så klartänkt och jag har funderat över detta också. Jag fyller 48 i sommar, men är välsignad med en kropp som verkar yngre. Men - allt jag slitit med, burit, kånkat, utan att direkt ha skadat mig när jag var yngre, jag känner av de punkter i kroppen som använts mest. "Träna rejält på gym" så du blir stark i hela kroppen...jag är redan urstark, bara mer medveten om att kroppen talar till mig, den vill MJUKHET och KÄRLEK, älskas och användas med respekt. Det utesluter inte viss träning på gym eller ev. löpning, men jag har varit hård mot mig själv, ofta och nu är jag i en tid i livet då jag lärt känna mig själv, fått möjlighet att erbjuda mig bättre villkor, mer kärlek. Jag har numer en underman man och han kan faktiskt få ta de tyngre bitarna, jag måste inte, måste inte bevisa att jag kan. Jag är tonårsmamma till en goding med "särskilda behov", via honom får jag massor med sund motion :) Men YOGAN, kära yogan, det är där i andetaget och rörelsen som det vackra, snälla finns. Ashtanga känns väldigt skönt för mig, men jag vill prova fler former mer. Tack fina för världens mjukaste blogg, dock med en blogg med skärpa! <3 Namaste.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Maria, som jag håller med dig. Det finns inget att bevisa! Och din sista mening gjorde mig alldeles varm och lite tårögd. Namasté

      Radera
  6. Jag fyller 49 i år...började springa lite lagom (två ggr i veckan) i höstas och jag gillar det faktiskt. Känner inte att jag varit särskilt sportig innan...Du är något på spåret...men kanske inte att det är så krass indelat i åldrar...
    Jag tänker mera en personlig indelning. Jag behövde inte springa innan typ...
    Fast det är sååå intressant det du skriver!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet inte om det är krasst eller om det är så livet är :) Sedan finns det som alltid individuella variationer. Och jag är ju ingen motståndare till träning, löpning eller vad som helst. Men om du kollar runt och tittar på vilka det är som tränar så är de oftast i spannet 35-45. Ska bli spännande att se hur din löpning utvecklar sig. Har en känsla av att du är mycket kapha och då är det optimalt tror jag. Men jag kan som vanligt ha helt fel! Kram!

      Radera
  7. Cyklerna! Precis som kommer fram här ovanför. Det enda beständiga är förändringen - och jag tycker just det är så spännande!

    Sen kan jag faktiskt provoceras när äldre (och nu syftar jag generellt och inte på någon specifik, haha) personer liksom ställer sig med händerna i sidan och säger "jaja, men sen när du blir så och så gammal så ändrar du nog inställning". Eller "jaja, detdär är inget man kan göra i min ålder". Det känns som att de gör allt för att ta glädjen av en. För vad är väl härligare än att vara HÄR & NU i det man älskar, att leva mitt i livet oavsett vilken ålder det handlar om, göra det man brinner för och tycker om. Sen ställer sig nån i vägen och påstår att dendär glädjen ska du inte tro varar...
    Allt har sin tid.
    Kram du kloka!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att använda åldern som en ursäkt för att låta bli att göra saker eller testa nytt, det är sorgligt. Klart jag förstår om du blir provocerad av sådana uttalanden. Och här och nu är absolut det som gäller, sedan är det intressant att se vart allt tar vägen. Jag är ärligt och uppriktigt intresserad om du fortsätter med din löpträning om 20 år. Det säger jag utan sarkasm eller något annat. Bara för att jag är en nyfiken människa som aldrig kan sluta ställa frågor :) Kramar!

      Radera
  8. vacker bild och intressant tänk.
    undrar så hur mitt förhållande till träning och kroppen kommer att förändras.
    just nu försöker jag bli vän med kroppen igen och komma lite tillbaka i form innan nytt dansprojekt i frankrike.
    försöker göra det på ett snällt sätt. känner hur kroppen har förändrats.
    ja....
    stora kramar till dig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja bilden är magisk. Jag undrar också det, om det kommer att ändra sig igen. Åh Frankrike, det låter härligt! Kramar!

      Radera
  9. Om jag ser på mig själv så tyckte jag förr om att pressa min kropp och njöt av att känna att den "ställde upp" för mig. Piskade på hästarna, liksom:-). Under en vändpunkt i livet tänkte jag om, och fann njutningen i att istället LYSSNA på min kropp och inte pressa den, utan att ta vara på den istället. Springa fort när den vill och vila när den vill. Pjoska lite med den. Fråga vad den vill göra idag, istället för att - som tidigare - huvudet bestämde och kroppen fick finna sig.
    Ann

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jamen precis så. Lyssna in. Tack för dina ord Ann!

      Radera
  10. Jag hittade hit till dig från Lottas blogg. Hej, kul att hitta hit!
    Jag har nyligen hittat yogan, är 43 år och blev så glad när jag läste att du var 45 när du började, det inspirerar. Jag har verkligen fått en aha-upplevelse av det här med yogan och känner att det är min grej. Medicinsk yoga är det som jag har börjat på och det är så skönt för kropp och själ.
    Vi ses igen
    //bara anna
    Annacecar.blogspot.se

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anna och välkommen hit! Ja visst är det upplyftande? Det finns så många yogastigar och stilar men alla har samma mål tänker jag

      Radera