onsdag 23 juni 2010

Tillit

Z är en kraftfull lärare. Han är erfaren. Han är rak. Han är allt det där man vill ha hos en lärare, ja en mästare. MEN. Han kan vara skrämmande för en del. Men hur det än är får man alltid hans humor och kärlek. På köpet. Så att säga. Plus att man får det man behöver men som man kanske inte alltid vill ha... Kanske låter det helt skevt och otidsenligt för någon. Och hallå, vart tog det kritiska tänkandet vägen? Men. I yogan fungerar det så till en viss gräns. Man ska självklart inte säga ja och amen till allt en lärare säger. Men när man inser att läraren kan så enormt mycket mer än man själv är i närheten av, tja då får man böja nacken. Släppa taget. Som i många andra sammanhang egentligen. Andra gången jag gick på kurs för honom så blev jag rasande. På en sekund. Över något han sa till mig. I ganska lugn ton... Och det kokade inombords, jag hade en lång monolog - inuti - när det plötsligt slog mig - herregud, det är mig själv jag ser! Han visar mig en spegel och jag gillar inte allt jag ser. Faktiskt. Det där andra som vi alla också har i oss men som vi har så svååårt att se. I oss själva. Och i den stunden så kapitulerade jag. För jag vet att han vet mer än mig. Och jag tror att vi bara skrapar på ytan av hans kunnande med våra frågor. Tur att han har tålamod :)

Den här veckan har jag haft riktigta mördarpass på morgnarna igen och jag vill inte in i det tuffa! På något vis blir det så att när jag närmar mig något, i mig själv, då drar kroppen ihop sig, blir stelare och mindre samarbetsvillig. På något vis. Och igår slog det mig, hela den här omgången av svåra tankar, tårar och ont i kroppen - det hänger ihop med min tillit. Inte till Z. Nej! Till mig själv... För som vanligt har jag fått saker att jobba på som handlar om mig. Även om jag inte tror det alla gånger, så visar det sig i slutänden vara så. Jag har tyckt att jag kan lita till mig... men handen på hjärtat, när det kommer till alla delar? Fick några högst personliga råd av honom sista dagen och det är de råden jag har så otroligt svårt att ta in. Ändå var det fina saker jag fick med mig. Som jag gömt inuti och inte riktigt vågat tänka på. Tro på. Och det är här det blir lite märkligt. För mig. Min tillit till mig själv, den är inte riktigt där jag trott att den varit. När jag skrapar lite till på ytan, vinglar till lite. Gråter en hel del. IGEN. Jag vet. Men jag kan inte hålla det hemligt :) Det är inget jag skäms för. Nej, inte så, det är bara lite tungt och lite svajigt. Men nu har jag i alla fall förstått vad det är jag jobbar med... Ibland kan man famla och leta och inte riktigt veta vad det är som pågår. Imorse slog det mig, när jag låg i min supta baddha konasana med böjda armar ovanför huvudet och i kors, uppallad bröstrygg med kuddar och min överkropp i en rejäl stretande stretch - tilliten till Z är det inget fel på - men tilliten till mig själv. I vissa delar. Måste bli mer... Har ni något bra tips??

Och - jag vill ju inte vara tungsint när sommaren är som ljusast...vill bara dela det med er, för om jag gör det, då kommer jag vidare - så har det faktiskt varit hittills. Era reflektioner + att jag visar mig - för er men även för mig själv brukar ha den effekten. Och självklart självklart önskar jag alla en helt fantastisk torsdag som följs av en skön midsommar!

8 kommentarer:

  1. Att släppa taget. Våga lita på dig själv, för inte skulle du väl göra dig själv illa så varför inte lita på dig då. Själv brottas jag med den ena fysiska krämpan efter den andra och har inte kunnat yoga på över två månader, när jag senast försökte, rullade ut mattan här hemma och hälsade lite på solen, gjorde jag bara saken värre. I en frammåtböjning gick en puls ut från en kota i svanken ut åt sidorna och jag kunde knappt ta mig upp, och jag som skulle yoga bort det onda gjorde bara saken sju resor värr ha ha! Tydligen en diskförskjutning säger sjukgymnasten och jag har svårt att se att jag någonsin ska kunna yoga igen. Det känns bara så tungt, nu, men det går ju över :-D Jag tror att alla dessa fysiska krämpor som avlöser varandra hela tiden försöker tala om för mig att jag behöver gå innåt, även om jag intellektuellt vet att yoga är ett arbete med insidan så fattar inte mitt JAG det, eftersom intellektet hela tiden är ivägen och kanske är det här det enda sättet som JAG kan få mig att förstå? Jag stretar emot precis som du, för inte vill jag möta allt det onda trots att jag vet att jag behöver det för att bli fri. Yoga är så mycket, yoga är allt, helheten, men jag tror att jag har fastnat i den fysiska biten och därför gör min kropp så här för att jag ska förstå att det är insidan jag ska jobba med?

    Svammel, svammel, jag behövde nog skriva av mig lite ;-)

    Jag hoppas att du vågar släppa taget och lita på dig själv och möta det som behöver mötas, elelr det är klart att du gör/törs, eller hur, när du är redo :-)

    Ha en fin torsdag och trevlig midsommar.

    SvaraRadera
  2. Tant Grön, du anar inte vilken betydelse ditt "svammel" har för mig! Tänkte radera mitt inlägg, tänkte att det kanske var för tungt. Och så kommer ditt svar här. Tror precis som du, vi lever i en intellektuell värld + att våra egon vill ha allt att säga till om :)
    När det gäller din diskförskjutning, var varsam med dig själv, du vet väl att i framåböjarna så frestar du på dina disker mer, kanske ska du låta bli dem ett tag?
    Själv har jag haft 3 diskbråck, jag vet att man kan komma tillbaka, och man kan lära sig hur mycket som helst om sin egen kropp på vägen tillbaka. Var varsam om dig. Det finns alltid något du kan göra, du får helt enkelt anpassa din yoga så du inte gör illa dig eller förvärrar något. Kram och trevlig midsommar!

    SvaraRadera
  3. Hej Annika!
    Det är ingen fara. Jag läser hos dig för att jag villö och på något sätt känns det som jag delar dina erfarenheter. Människor kan ofta förstå och känna igen sig i olika situationer.

    Jag är också medveten om att jag inte litar på mig själv och det bygger jag sakta, men säkert upp. Jag gör det genom att göra saker som jag inte vågar, det kan vara i livet eller i yogan. När jag märker att det här klarar jag av, då växer jag som människa och nästa gång det händer något oväntat, kanske svårt så vet jag att jag kan ta mig ur.

    Du har verkligen en rak lärare som säger saker som man kanske inte alltid vill höra, men som är bra att ta till sig när man är redo för det.

    Lycka till!

    Ljus*
    /S

    SvaraRadera
  4. Sandra! Ja han är fantastisk och fantastiskt rak! Alla kan inte ta det, men jag är helnöjd. Även om jag som sagt har svårt för delar i mig. Å andra sidan hur ska jag ta tag i det om jag inte kan identifiera det först? Jag tror som du, det är inte bara i yogan utan det är lika mycket i resten av livet man ser sakerna som helt hänger ihop. Flätade och tvinnade ter sig tillvaron och yogan som en lång lång fläta av erfarenhter och kunskap som tar oss vidare.
    Och du, jag tror vi delar allt egentligen. Fast inte samtidigt. Lycka till till dig också!
    Kram

    SvaraRadera
  5. Du tänder en (till) stjärna på himlen med det du skriver idag. Tack. Precis vad jag behövde. Kram och skön helg till dej med!!

    SvaraRadera
  6. Vilken tur att jag svamlade lite då ;-)

    Skönt att höra, ja givetvis inte skönt att du haft diskbråck men skönt att höra att det finns en väg tillbaka, även om jag vet det så tvivlar egot ibland. Några frammåtböjningar blir det absolut inte för mig, nej, nej, och jag har kännt att jag ska göra yoga som passar mig men tvivlat på det också, så dumt. Eller typiskt kanske är mer rätt ord. Att känna vad som är rätt är något jag gjort hela mitt liv men att också tvivla på det är också något jag pysslat med hela livet, men nu känner jag mig tryggare i mig själv och bryr mig inte om att folk vill ha bevis på varför jag känner si eller så, jag bara gör det och vad andra tycker om det är inte viktigt, och det känns otroligt befriande!

    Idag ska jag dansa med älvorna :-)

    Kram

    SvaraRadera
  7. man kan inte alltid vara på topp...det är okej att gråta å vara ledsen även när solen strå som högst på himlen...
    Kan inte ge några yoga-råd är för grön själv..men jag tänker på dig å skickar en kram och en filt som värmer och kanske torkar dina tårar...

    SvaraRadera
  8. Tack Toril - tårarna är borta. Just nu :)

    Tant Grön - hoppas verkligen du fick dansa med älvorna. Och jag trro jag förstår precis vad du menar, känner igen mycket i mig själv och hur jag har fungerat. Tack för dina tankar! Kram

    SvaraRadera