fredag 28 oktober 2016

Ett hjärta som lyssnar

Den senaste tiden har ovanliga saker inträffat i det lilla. Jag blir tillfrågad om råd på olika sätt. Av människor som jag inte känner eller känner ganska lite. Det har varit på sms, telefon, mail och på messenger. Det är lustigt och märkligt på något vis. Jag kan ju inte råda någon till något mer än att följa sitt hjärta och när det känns lätt så brukar det vara rätt. Bara man själv kan känna känslan av att ta rätt beslut för en själv. Det kan ju ingen annan göra. Men jag tror att det egentligen handlar om mer att lyssna. Jag väjer inte för något som människor säger till mig, jag har jobbat inom BUP, med flyktingar, missbrukare, kriminella och med många samtal inom sorgbearbetningen. För att inte tala om det som poppat upp bland yogautövare hos mig.
   Jag tror på att sitta stilla och lyssna. Vara ett hjärta med stora öron men med liten mun som vi brukar säga inom sorgbearbetningen, det kommer man så långt med. Att människor uttalar sina innersta och gömda drömmar eller tankar, det är som en stor present. Jag böjer huvudet för förtroenden men har också lärt mig att stänga till om min egen bröstkorg. Ingen mår bra av ett för stort och vidöppet hjärta. Missförstå mig rätt. Självklart ska vi tänka med hjärtat. Men för att kunna hjälpa andra går det inte att ta på sig andras problem. Man kan bara finnas där, lyssna, stötta och ibland trösta. Jag känner mig väldigt levande i de stunderna som jag blir tillfrågad.
   Egentligen har det varit min roll hela mitt liv, men jag har haft så oerhört svårt att ha  och sätta gränser i de lägena. I yogan har jag hittat min svårighet att säga nej, att vilja vara andra till lags, söka bekräftelser men samtidigt känt att jag måste vara rak och stå upp för saker. Tänkt varje dag att jag inte vill vara en liten lort, vill kunna se mig i spegeln, men samtidigt inte stupa på kuppen. Kunna ta emot men inte kapsla in andras problem. I handledningen på BUP sa vår psykolog som ledde oss att jag var som en container, jag härbärgerade andras sorger och bedrövelser. Det har jag lärt mig med lång träning att inte göra. Jag har lärt mig att via mina och andras sorger inse att alla har sin väg att gå och våra vägar är förvånansvärt lika varandra även om våra händelser i livet inte sker samtidigt så råkar de flesta ut för glädje och sorg. På olika vis. Mitt förhållningssätt idag är att lyssna inåt, ta emot det jag får där, tro på det och inte tappa mig själv. Att heller inte gå med i hur andra har det, mer än att lyssna och sedan släppa. Vill någon diskutera så vill jag också det, men jag skulle aldrig tvinga mig på någon i det hela. Det kunde göra mig otroligt upprorisk som ung att människor inte ville ha en dialog, medan jag idag bara låter bli. Impulskontrollen är bra men kan bli bättre. Att släppa ännu tidigare och sitta på fingrarna när händerna vill skriva något kring orättvisor och annat skit som händer. Att tänka lite mer före innan jag handlar. Jag högaktar människor som vågar visa sig och diskutera det som de upplever som problem och tillkortakommanden. Tänk va härligt det är när vi tar hjälp av varandra. Jag var ändå helt oförberedd på det som har hänt senaste tiden. På ett bra sätt. Önskar dig en skön helg!


Kanske har alla mina händelser landat i att andra känner sig trygga med att fråga mig saker. Jag lyssnar gärna med mitt hjärta och mina stora öron och låter sedan samtalet ta oss vidare. Det är magiskt!


Bilden har jag lånat från www.sorg.se

8 kommentarer:

  1. Önskar också dig en riktigt fin helg!

    Jag önskar vi hade stött på dig hos vårt BUP eller missbruksbehandling <3

    SvaraRadera
  2. Det blir ett tack från hjärtat.
    För det är ju det där, att inte stupa på kuppen. Det viktiga som är så lätt att glömma om man inte förankrar det med sig själv.

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Speciellt för dig Hannis. Var varsam med dig och ditt stora hjärta 💜 Kram!

      Radera
  3. Lyssna och släppa. Så svårt. Så nödvändigt. Stor Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svårt men skönt. Kräver en del, ger mer. Varm kram ❤️️

      Radera
  4. Jag har ju gått coachutbildningen och vet att det är lite lika med lyssnandet. Så bra att bli påmind om det ibland annars är det lätt att man glömmer. Tänker att de som kommer till dig känner att du har något sällsynt, tid och förmåga att lyssna. Kram

    SvaraRadera