Det var det här med kosten och smakerna

Det är nog dags för ett litet kostinlägg igen. Har funderat och testat. Tidigare åt vi strikt lågkolhydratkost och sedan har vi ätit mer liberalt.  Hostan försvann som i ett trollslag. Om den återkommer vet jag precis vad jag ska göra, jag måste bli striktare ett tag. Jag känner att var och en måste hitta det som fungerar för dem. Att äta helt vegetariskt fungerar inte för oss med tanke på proteinet, vi mår inte jättebra på bönor. Kanske finns en överkänslighet hos oss också, vår son är allergisk mot alla sorters baljväxter. Och soja kan ingen av oss äta. Egentligen är det inte människoföda, det är hårdsmält som sjutton och i Asien har den alltid bara varit ett litet komplement, inget man baserar hela måltider på. Och det finns ju faktiskt kött från vilda djur och det finns naturbeteskött och kyckling uppfödd på majs. När man känner att man behöver äta lite kött. Jag känner direkt när jag saknar det, när jag inte ätit det på några dagar. Jag blir helt enkelt inte lika mätt, det är som kroppen inte blir "tyst" innan. Skaldjur är något som gör mig nästintill äcklad, har också en överkänslighet mot det, så det är inte så konstigt. Samma med fisk. Ibland när jag äter fisk så kliar det i munnen. Därför äter jag inte det överdrivet ofta och inte när jag inte vet exakt var fisken kommer ifrån. Men kvicksilverhalter gör det hela obehagligt liksom de utfiskade sorterna. Det är ju som det är i våra tider av kost, djurhållning och många etiska aspekter som spelar in. Jag blir mer och mer sugen på att äta det jag är uppväxt på; rotfrukter, kött någon gång ibland, frukt och bär som växt här där jag växt upp. Och ägg. Det är min basföda nästintill.
   Det viktiga för mig idag är att det är eko och gärna så närodlat som möjligt. Jag äter inte raffinerat socker, jag äter inte vetemjöl. Sparsam med mjölkprodukter, har börjat med laktosfritt och det är bättre för mig. Försöker låta bli allt som har tillsatser av något slag, mer ren mat. Eller hur man ska säga. Lagar allt från grunden och det tar ingen längre tid än att inte göra det. Och så mantrat då; 80/20. Jag slarvar ibland förstås och det ryms inom 20 %-delen för mig.
  Men så är det ju det här med smakerna. Vi har fem smaker; sött, surt, salt, beskt och syrligt. Enligt ayurvedan behöver vi alla. Men olika mycket utifrån hur vi fungerar. Att äta ett äpple från mitt eget äppelträd är så långt man kan komma från det raffinerade sockret i någon kemikaliemix som i smågodis. Men det är ändå sött och det söta triggar insulinet i kroppen OAVSETT var det kommer ifrån. Rent biologiskt och kemiskt fungerar vi så. Men jag tror också att vi är olika känsliga för det söta, vad som händer i oss när vi äter det. Om det triggar något sug som är övermäktigt, ja då är det väl inte det bästa man kan ge sig. Men om det inte gör det? Jag följer Nilla, en kunnig person som lagar paleo och undviker gluten, raffinerat socker och mjölkprodukter. Jag har bakat så mycket utifrån hennes recept. Och nog ska man få äta den söta smaken ibland? Det söta som dämpar pittan, eldelementet i oss. Jag har gått från strikt till liberalt och jag mår fint. Jag testar mig fram. Idag har jag bakat en äppelpaj med våra egna äpplen, riktigt smör och med ett täcke av en smet gjord på hasselnötsmjöl, havre, riven kokos och lite kokossocker.  

Det är så skönt när man hittar sin egen väg. Oavsett vad det handlar om.