Äntligen i synk med mig själv

Vaknar stark. Frisk. Glad. Det är som alla funderingar, allt tvivel kring olika saker bara glidit ur mig under natten. Utslagen bleknat bort. Drömmer små korta drömmar varje morgon, precis innan jag vaknar, drömmar som är mer som visioner. Drömmer om en vän jag inte sett på länge och skickar ett meddelande om min dröm. Hon får slag. Jag har drömt sant! Och sådär håller det på. Jag drömde mycket "sanndrömmar" som barn men skämdes lite och pratade inte så mycket om det. Sedan har jag gjort det som vuxen, men nu var det länge sen. På något vis är det som jag är i synk med mig själv nu. Drömmen kom som ett förtydligande för mig själv men också som en present för mig och även för henne.
   Ute är det kyligt och himlen lite grå. Och jag älskar det! Löven är gula, allt är gult och jag längtar efter att måla gult. Ser ett par gula sammetsgardiner som jag blir förälskad i, men sansar mig, har ingen plats för dem någonstans. Men de är lockande. Solen finns där bakom molnen och det är så skönt att inte se henne just nu. Att få ha en tillvaro utan skuggor och spel eller värmen som nu glider iväg. Det är skönt.
   Tar tag i min yoga - bryter äntligen igenom vallen av motstånd. Höger sida är tyst. Jag vet att jag är urstark. Den känslan slår undan allt annat. Det är som alla chakran står i givakt, ryggraden mjuk och rak och sinnet fritt som ett blankt hav. Äntligen är hösten här. I mig. Som jag längtat. Den årstid som är närmast min natur. Det här med nystart, mjukhet och allt annat som bara är möjligt. Önskar dig samma känsla och tillhörighet i dig själv.

När utslagen bleknade bort, klev den guldgula styrkan fram som jag längtat efter!