Alla årstider på en och samma gång

Åker hemåt efter några timmar med en kär vän. Himlen är magnifik. Den är grå. Den är gul och det både hällregnar och solen strålar. Samtidigt varnar displayen på bilen för att det är halka på gång, eftersom det bara är 4 plusgrader ute. Som om alla årstider kom på en och samma gång. Vill stanna någonstans och fotografera när regnets gardiner rullar fram över åkrarna men det är trafik överallt och inga mötesplatser. Så är det stilla när jag kliver ur bilen. Allt bara lyser med en underton som talar till mig någonstans djupt inuti. En slags gulhet som jag verkligen vill ha. Min tid. Hösten. Någonting utomhus talar så starkt till mig inombords. Något som bara finns den här tiden. Luften är mättad av fukt och det är ändå inte fuktigt. Paradoxerna radar upp sig. Småfåglarna kivas om fröbollarna, syret rullar in i mina ådror och jag vet att allt är möjligt. Messar med sonen där jag gång på gång skriver om saker jag tror är möjliga. Till slut skriver han; jag får väl skicka en önskan till universum då. Bara så där. Va?! Jag faller nästan baklänges av glädje. Han brukar retas med mig och säga hur mycket hokus pokus det är över mig, slänga sig med ord som energi, chakran och leviteringar. Hochi pochi mamman säger han också :) Men han lyssnar ändå. Någonstans. Det räcker så. Bjuder på några bilder från kvällens skådespel.