Det radikala projektet

Det duggregnar och himlen är mjukt sidengrå. Löven är knallgula och hösten omfamnar mig med all sin mjukhet och stillhet.  Jag sover och läser. Läser och sover. Det är en läkande process och något som jag fullkomligt älskar och behöver.
   Mitt senaste bokfynd i yogavärlden är Simon Krohns fantastiska bok Närmare något, filosofin bakom yoga. (Tack vare en kommentar i bloggen tidigare från en anonym läsare) Simon är en dansk yogalärare och författare och han lyckas med att väva samman den ibland tunga, svårgenomträngliga filosofin i yogan till att bli helt begriplig, utan att tumma på innehåll eller att förenkla och göra det hela mer "västerländskt" eller akademiskt. Det är en slags introduktion till de filosofiska tankar som ligger till grund för yogatraditionen. Han beskriver det som systematiserade erfarenheter av självutveckling under  mer än 2500 år. Erfarenheter av människans sinne och medvetande som presenteras i kryptiska indiska texter och religiösa myter och ritualer, skriven på ett språk som nästan ingen i väst kan läsa. Eftersom det hela är inbäddat i en kultur och verklighetsuppfattning man inte känner igen eller förstår kan man snabbt egentligen avvisa kunskapen för att man helt enkelt inte förstår själva kontexten de är skrivna i. Som han skriver;
   "I de indiska texterna beskrivs erfarenheterna med ett religiöst, mytiskt språk som självfallet motsvarar författarnas världsbild. För mig var dessa myter främmande och konstiga men jag kunde ändå tydligt känna igen mina egna upplevelser i texterna. Yogans främmande beskrivningar kan alltså mycket lätt bli ett hinder när vi försöker begripa den indiska visdomen. Det finns en tendens att avfärda de indiska beskrivningarna för att de inte stämmer överens med vår västerländska syn på verkligheten. Vi har en något osmidig syn på verkligheten här i väst. Antingen- eller-attityden till världen. Falskt eller sant. Rätt eller fel. För oss finns inte både och. Där båda delarna är lika sanna men visar oss olika sätt att tolka verkligheten på."

    En av anledningarna till att jag skrev min bok En aning om yoga, var för att jag ingenstans hade hittat en bok som visade på allt det som inte är underbart, spa-liknande eller ett intonat välbehag med yogan. Att i själva verket är det ofta precis tvärtom, just i stunden, men det ger något helt annat i slutänden. Simon Krohn skriver;

   "Yoga förknippas ofta med ökat välbefinnande, och som regel mår du också härligt efter att ha gjort yoga. Traditionellt handlar yoga dock inte om att må bra, utan om transformation. Det handlar om att öppna dig så mycket du kan och därigenom få fram din fulla mänskliga potential. Det är ett radikalt projekt. Det kräver att du ser dig själv och ditt liv i ögonen. Du måste lära känna alla dina demoner, och du kommer förhoppningsvis att rucka på dina mest fundamentala reaktionsmönster, försvarsmekanismer och självbilder. Det är sällan lätt och det är ofta omvälvande. Dessutom kommer den förhöjda känsligheten att göra dig mottaglig för helt nya insikter, känslor och tillstånd, som kan vara mycket svåra att rymma. Hela din verklighetsuppfattning kommer ibland att utmanas och du kommer oundvikligen att få många egendomliga upplevelser. Det kan vara mentalt, i form av extraordinära medvetandetillstånd, det kan vara kraftfulla upplevelser av energi som strömmar genom dig, eller det kan vara upplevelser av religiös natur där du upplever att du får kontakt med något som är mycket större än du själv. Alltihop är en del av resan. Yoga erbjuder dig en väg in i de djupare lagren av dig själv och om du väl har öppnat denna process finns det i regel ingen återvändo. När du väl har upplevt den djupa äkthet, frihet och samhörighet som gömmer sig därinne är det svårt att glömma den igen. Och när du väl har fått upp ögonen för vad som verkligen betyder något för dig, kommer det att pocka på tills du låter det fylla hela ditt liv. Det kommer att vara som en röst inifrån som ständigt kallar på dig och kräver att du ska leva ditt liv från denna djupa plats inom dig."

   Han skriver vidare om att trots att yogan har blivit så populär upplever han inte att yogafilosofin har blivit mer tillgänglig. Tankarna presenteras oftast på ett som sätt där man tar för givet att man kan navigera kring begrepp som reinkarnation, energier och nirvana. Men det måste inte vara så. De flesta tankar inom yogatraditionen bygger på allmän mänsklig erfarenhet och filosofin kräver därför inte en särskild världsbild för att bli begriplig. Men den självkännedom som yogafilosofin talar om är ingen vanlig kunskap. En kan inte bli varse den med sinnena. En kan varken läsa eller tänka sig till den. Det är en slags mystisk kunskap, eftersom den strävar efter att transcendera hela den rationella fattningsförmågan. Vad betyder det? Tja, att alla metoder man vanligtvis använder sig av för att förstå sin värld helt enkelt inte fungerar här. Därför mina vänner, behöver man en guide, en lärare som kan hjälpa en att navigera när man tagit sig en bit. Det är alldeles för lätt att tappa bort sig i det stora blå. Helt enkelt för att ett subjekt är inte ett objekt, och om man försöker förstå ett subjekt rationellt gör man det till ett objekt och då är man genast på villovägar.

   "Många yogalärare tonar helt medvetet ned de mystiska aspekterna när de undervisar i yoga. I Skandinavien är detta generellt en bra strategi eftersom Skandinavien inte är en utpräglat ”mystisk” del av världen och många skandinaver är nästan allergiska mot allt som låter religiöst. Ett vanligt yogapass på en och en halv timme inbegriper normalt inte särskilt stora mystiska upplevelser och därför finns det heller inget behov av att prata om dem. Men om man vill fördjupa sig i yoga är det annorlunda. Då kan man helt enkelt inte undgå de mystiska upplevelserna och beskrivningarna. Studerar man yogafilosofi kan man självfallet alltid hoppa över de delar som man inte kan relatera till. Det är dock viktigt att komma ihåg att de mystiska beskrivningarna är värdefulla. Yogafilosofin har bland annat som syfte att tillhandahålla en karta som man kan navigera efter om man råkar ut för svåra eller underliga upplevelser i sin praktik. Om man tar bor alla delar man inte förstår får man visserligen en mer lättsmält filosofi, men man skär samtidigt stora hål i kartan."

Jag känner igen mig i allt han beskriver, så oerhört befriande att läsa!