måndag 30 maj 2016

Snabbt upp ur diket

Jag vaknar med  någon slags känsla av otillräcklighet. Plötsligt känns det som jag måste göra en massa saker, fast jag egentligen är i min rehabfas. Som är klar i augusti när det är helt slut med jobbet. Och ändå vaknar något slags dåligt samvete över en massa borden och måsten. Vet inte riktigt om jag gör så med mig själv för att helgen har varit extra allt. Avskedspartyt i fredags på min mans studio var en riktig höjdare. SÅ kul. Och så familjehäng hela helgen med jordgubbar och grädde-avslutning igår på Mors Dag. Och jag vaknar med tomhet. Tomhet och krav. Något så oförenligt på något sätt. Jag är tom. Och jag har krav på mig själv.
   Jag tar min medicin, det vill säga, jag gör min yoga. Mediterar en lång stund. Drar upp mig själv på banan från diket jag kört ner i en sväng. Inser att jag bara skapar hjärnspöken för mig själv. Jag får ha det bra. Jag får njuta nu. Solen kommer och vi äter lunchen under kastanjen. Lunch som är asiatiskt inspirerad med sjögräsnudlar, bladspenat, sesamfrön, kyckling och en underbar marinad gjord på färsk ingefära, vitlök, honung, lime och sesamolja. Jag har blivit så inspirerad av maten jag lagar nu att det är en ren fröjd att laga mat. Det var länge sen jag kände så. Och vi kör in på vår tredje vecka med Ulrikas kickstart, som vi följer. Jag kan verkligen rekommendera den. Man får inköpslistor, menyer och allt är enkelt att laga och jättegott. Verkligen jättegott. Vill du så byter du ut proteinet mot fisk, skaldjur eller något vegetariskt alternativ. Så mycket goda grönsaker. Så många olika blandningar och kombinationer som jag inte gjort tidigare. Inser också hur mycket energi jag får från att äta bra. Jag hoppar snabbt upp ur diket och inser att jag inte alls måste vara kvar där. Önskar dig en fin måndag!


Bilden har jag lånat

10 kommentarer:

  1. Vet du att jag skrattar högt när jag läser ditt inlägg. Varför är vi sådana?? Varför måste vi banka och slå på oss själva bara för att vi haft det lite bra?? Varför ska det vara så förb-at svårt att inse att vi FÅR HA DET BRA?? Jag är inne på mitt tredje år nu och äntligen, äntligen börjar jag kunna njuta ordentligt av att inte göra så himla mycket hela tiden, inse att jag inte måste en massa och att jag duger jättebra ändå. Det är ju inte klokt!
    Bra att du tog dig upp ur "diket" så snabbt igen. Njut nu och fortsätt laga härlig mat, det lät supersmaskigt.
    Kram Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja tokigt men skönt att inte vara ensam! Oj, tre år, då har jag lite att förhålla mig till :) Kram!

      Radera
  2. Ja tänk, varför hittar vi alltid den där måste-göra-gaspedalen?
    Skönt då att ha verktyg att ta till så man får lättat på foten!
    Kram och njut dina dagar nu, fullt ut ♥♥♥

    SvaraRadera
  3. Nä för tusan! Jag vill ha det bra NU! Ska genast boka in mig på en yoga vecka i juli. Jag är min bästa vän. Fast laga mat är pest om du frågar mig just nu. ;) Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra beslut! Och när jag lagade mat till familjen dygnet runt (som det kändes som) så var det min tråkigaste syssla. Nu är det skillnad! Kramar

      Radera
  4. Den där inre dryga stressen...Som slår till i dom mest konstiga lägen.
    Som när man ligger i en solstol och bara är.
    Eller är nyvaken. Ibland undrar jag om den kommer i dom där lägena där man går in i just avkoppling. För att pröva om man använder sig av verktygen som vi har. För att slippa, för vi behöver ju inte.

    Skönt att du hoppar upp ur diket!
    Och tack för att du hänger med på den nya bloggen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jamen precis. Som om man bevakar sig själv och sedan kommer på att man får slappna av...

      Klart jag hänger med! Kramar

      Radera
  5. Känner igen så mycket även om jag har blivit bättre på att lägga måsten åt sidan (fast bara lite bättre). Skönt att du kan ha en rehab period och låta det vara så. Jag gillar ju Ulrikas kokböcker som är för familjen för att de fungerar även till barnen. Blir jättesugen på Ulrikas kickstart men orkar nog inte nu med tre barn i huset.. de vill inte att jag lagar konstigheter.. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ulrika är en ny bekantskap för mig, maten är som sagt supergod men förstår om du inte hoppar på det hela med några barn hemma :) Kramar!

      Radera