måndag 28 december 2015

Luften gick ur mig

Idag kan jag hålla mig för skratt. Julaftonsnatten fick vi influensa. Hela stora familjen. Småflickorna var ju dåliga innan och även min son. Kändes inte så tufft till en början. Men sedan bröt stora hostan ut. Jag har legat däckad och blivit sämre och sämre. Inatt tror jag att vi nådde kulmen, jag och min man. Vi hostade konstant och har inte sovit många timmar. Vi har skött om oss efter alla konstens regler, men ibland måste det helt enkelt värka ut. Har druckit en slags hostmedicin med timjan i, den har lindrat lite.

Det går inte att yoga, jag hostar bara.

Ute är det vykortsvackert och jag orkar inte gå ut. Även om hela jag längtar efter frisk luft och att röra på mig så går det inte.

Barnen har åkt hem till sitt och det är tomt.

Min svärmor fick lunginflammation med åtföljande hjärtinfarkt igår. Hon ligger nu på intensiven och är svag. Men väl omhändertagen. Hon är också så sjukt envis, ville inte åka in förrän hon blev jättedålig enligt hennes sambo. Och ja, det är så hon fungerar helt enkelt. Envis. Nu håller vi tummarna att ballongsprängningen de skall göra på sjukhuset i vår stad nu i början på veckan skall fungera. Och att vi blir friskare så vi kan hälsa på henne. Det går ju inte nu, när vi är i det här skicket.

Jag kollar min jobbmail och fortfarande inte ett enda beslut.

Idag gick luften ur mig helt enkelt. Det får vara så. Orkar inte så mycket. Är inte så tuff. Tror jag sätter mig i ett hörn och låter olyckan springa förbi. Det räcker nu. Jag har peppat mig själv rakt igenom allt men nu är jag less. Vad ska jag hitta på för att det ska vända? Inget förmodligen. Hoppas du har bättre dagar och önskar dig en god fortsättning även om jag är skruttig själv.
  

12 kommentarer:

  1. Jag skickar en styrke kram. Ja, bara vänta ut skiten tror jag är allt di kan göra. 💜

    SvaraRadera
  2. Men åh! Finns inget att göra, låt bara allt passera, när man är sjuk får det vara så. Hoppas din sväris mår bättre snart och ja, att ni alla gör det. Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Idag gick jag ut och hämtade tidningen, det var ett fall framåt, även om jag var helt slut efteråt. Kram

      Radera
  3. Åh...
    Ibland får man sätta sig i det där hörnet. Och bara vänta ut.
    Det blir bara för mycket stundvis.

    Och jo, du är tuff!
    På det vackraste sätt jag vet. Du törs visa dig som du är.
    Det är tuffhet för mig.

    Stor kram och krya på och tumhållande för att det vänder snart.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är så det har varit. Tack, din tolkning av tuffhet tar jag emot och blir lite glad. Varm kram!

      Radera
  4. Krya kramar! Kanske vila i det som är en stund och vänta ut.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, inget annat går just nu. Kramar och tack!

      Radera
  5. "Tror jag sätter mig i ett hörn och låter olyckan springa förbi."
    Vilken bra beskrivning när saker,ting och virus måste värka ut...

    Krya på er och även Svärmor förstås!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis, jag vill gömma mig så inget mer får fäste på mig :) Kram och tack, hon mår lite lite bättre!

      Radera