fredag 18 december 2015

Gråtmild

Vaknar glad men det är en tunn yta, snart är jag i lågheten igen. Jag är gråtmild. Ser på Musikhjälpen #MH15 ungefär hela tiden. De är rörda i glasburen och jag gråter varje gång som Gina och Linnea gör det. Jag läser hos fina Hannis och börjar stortjuta. Dels för att hon skriver så otroligt bra, dels för att jag känner igen. För väl. Jag tänker på allt och ingenting och det bara svämmar över. Kanske den tiden på året. Kanske inte. Jag har ju fortfarande inte fått något besked. På måndag är det MÖTE och jag ber till alla goda krafter jag känner till att det ska innebära ett avslut. Samtidigt är jag ju den jag är och står för mig själv och är rak i ryggen, så vad som helst går inte. Helt enkelt. Jag läser gamla meddelanden, mail och sms och försöker peppa mig. Men blir ändå mer gråtmild. Min man sms:ar och frågar om jag är ok för att han någonstans har fångat upp att jag är lite liten just nu. Svängningarna går snabbt och skulle jag bara blogga varannan dag skulle det antingen bara bli en stark och glad blogg eller också precis tvärtom. Men jag försöker visa hela mig. Då blir det som det blir. Det är lerigt och grått ute och jag sitter ändå här i mitt varma ombonade hus. När så extremt många människor är på flykt så är det bara att vara nöjd för det. Jag vet det. Men jag har min egen tillvaro och allt står på vänteläge. Jag står inte ut med att vänta! Jag är otålig, låg och liten. Halsen är svullen och jag är lite hes. Klär mig inte på hela dagen tror jag. Musiken är det enda som får mig att lyfta lite just nu.

15 kommentarer:

  1. Svar
    1. Det där var flera hjärtan i lila. Till dig. Fulla med tycka om. Kram!

      Radera
    2. Lila är fint. Du är fin. Hjärta dig!!

      Radera
  2. Jag hoppas allt löser sig till det allra bästa för dig och att du får en stark stabilitet! Kram

    SvaraRadera
  3. Skickar styrke tankar! Kramar

    SvaraRadera
  4. Jag tycker om att du visar hela dig. För det är så livet är, på riktigt. Jag hoppas det känns lite bättre idag och så ska jag hålla alla mina tummar det hårdaste jag kan på måndag. Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla. Ja lite bättre :) Behöver alla tummar jag kan få! Kram

      Radera
  5. Håller om dig så gott det går så här på avstånd. Du vet att det blir bra i slutänden, det blir som det ska helt enkelt.
    Kraaaam Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Carina precis vad jag behövde läsa nu ❤️️ Kramar!

      Radera
  6. Fina, fina du!
    Det låter kanske märkligt men jag tänkte på att vi är på dom där vägarna. Och väntar på svaren, kanske på avslut och nystart.
    Det river liksom om.
    Och den där nakenheten, att visa sig som man är under tiden är så viktig. Det blir öppet och äkta.
    Mänskligt och igenkännande, det är det som gör att i alla fall jag, orkar fortsätta.

    Som nu när jag läser dina vackra rader i det som är jobbigt, och tänker: Jag är inte ensam.
    Då blir det lite glitter igen i det mörka.
    Det är fint att få ta del av det.
    Stor kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv Hannis och vi är inte ensamma. Hoppas både du och jag ser en ljusning snart. Med glitter ✨ Många kramar

      Radera
  7. Åh, jag har inte hunnit med bloggar i veckan, så du får min omtanke såhär sent omsider. Du vet att jag ofta tänker på dej, både när du skriver i glädje och som nu i nedstämdhet ♥
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja Nina det vet jag. Ingen fara, ibland tar man pauser från bloggarna. Varm kram och tack ❤️️

      Radera