Luften gick ur mig

Idag kan jag hålla mig för skratt. Julaftonsnatten fick vi influensa. Hela stora familjen. Småflickorna var ju dåliga innan och även min son. Kändes inte så tufft till en början. Men sedan bröt stora hostan ut. Jag har legat däckad och blivit sämre och sämre. Inatt tror jag att vi nådde kulmen, jag och min man. Vi hostade konstant och har inte sovit många timmar. Vi har skött om oss efter alla konstens regler, men ibland måste det helt enkelt värka ut. Har druckit en slags hostmedicin med timjan i, den har lindrat lite.

Det går inte att yoga, jag hostar bara.

Ute är det vykortsvackert och jag orkar inte gå ut. Även om hela jag längtar efter frisk luft och att röra på mig så går det inte.

Barnen har åkt hem till sitt och det är tomt.

Min svärmor fick lunginflammation med åtföljande hjärtinfarkt igår. Hon ligger nu på intensiven och är svag. Men väl omhändertagen. Hon är också så sjukt envis, ville inte åka in förrän hon blev jättedålig enligt hennes sambo. Och ja, det är så hon fungerar helt enkelt. Envis. Nu håller vi tummarna att ballongsprängningen de skall göra på sjukhuset i vår stad nu i början på veckan skall fungera. Och att vi blir friskare så vi kan hälsa på henne. Det går ju inte nu, när vi är i det här skicket.

Jag kollar min jobbmail och fortfarande inte ett enda beslut.

Idag gick luften ur mig helt enkelt. Det får vara så. Orkar inte så mycket. Är inte så tuff. Tror jag sätter mig i ett hörn och låter olyckan springa förbi. Det räcker nu. Jag har peppat mig själv rakt igenom allt men nu är jag less. Vad ska jag hitta på för att det ska vända? Inget förmodligen. Hoppas du har bättre dagar och önskar dig en god fortsättning även om jag är skruttig själv.