Min underbara kropp

Min kropp. Min alldeles underbara kropp. För den är faktiskt det. Den vägleder mig. Den orkar. Den är stark. Jag är tacksam över att ha en frisk kropp som i tider av vånda och sömnproblem eller vad det kan handla om, också visar mig vad den behöver. Jag och kroppen är mer en enhet än tidigare. Kanske låter flummigt, men för mig är det verkligt. Jag levde så många år uppe i mitt huvud. Och bara där. Förutsatte att kroppen skulle köra på. Orka. Det jag ville göra. Det började med ett diskbråck i nacken för snart 12 år sedan, året efter kom två diskbråck i ländryggen när jag låg och sov och några år senare fick jag två i bröstryggen när jag landade fel i en skidvurpa. Det jag lärt mig via de här skadorna och problemen som följde, det hade jag nog inte kunnat lära mig på annat sätt. Nej, jag glorifierar inte mina skador, jag har förbannat dem många gånger men inser också att utan dem hade jag nog blivit sjuk på något annat sätt. För jag lyssnade inte inåt. Jag fick mina lektioner på mitt sätt, eller hur man ska uttrycka det.
   Idag har jag en mjuk känsla för min kropp. Mina ben må vara smala, men de är starka. Ryggen och armarna är starka och ryggen är numera rak och axlarna nersläppta. Fötterna små men stadiga. Min mage styr min andning och näsborrarna drar in syret. Hjärtat får sin dos av glädje och magen säger direkt till om det är något som den inte vill ha. Jag har varseblivit min kropp på det sättet att när jag mentalt, känslomässigt är lite ur balans så känner jag det direkt i kroppen. Och på bestämda platser. Jag vet numera var jag lägger mitt obehag och ledsenhet. Det är mäktigt. Och jag tar emot den kunskapen. Men trots den här skittiden som varit sedan början av november och där jag stundtals känt mig liten som en myra så har jag ändå haft mig själv. Och min kropp. Och igår kom jag helt tillbaka till yogan. Jag har försökt sköta om kroppen lite extra. Har gått på fotvård och lackning av tånaglarna, jag har fixat håret och ögonbrynen. Jag har varit på ayurvedisk massage och idag var jag hos min "vanliga" massör. Och hon sa precis som osteopaten sa för en månad sedan - oj, vad det har hänt saker i din kropp! På ett väldigt positivt sätt. Så den temporära stelheten som kom med tårarna den är borta. Både massör och osteopat är helt övertygade om att det är yogan jag var på i Frankrike som rätade ut det sista av trasslet kring rygg och bäcken efter alla bråck. Och där ligger jag på britsen och bara njuter. Njuter av massagen och av klangerna som kommer in via bröstbenet och de stämgafflar massören använder ibland.
   Och tacksamheten över min kropp är stor, jag vill ju leva länge och vara frisk.  Jag lyssnar ännu mer på kroppen och är så glad över den. Den är perfekt för just mig.