fredag 4 december 2015

Berget inombords

Ösregn och ösregn. Det regnar så mycket så det nästan skummar på rutorna. Men jag har sovit. Det är faktiskt det viktigaste för mig. Sömnen. Har inte riktigt insett det tidigare hur otroligt mycket den påverkar mitt mående. Jag har pyntat huset med ljus och ljusslingor överallt. Jag måste mota mörkret. Både i och utanför mig. Jag gör bara gladsaker och sådant jag mår bra av. Känner extremt tydligt i kroppen var min känslomässiga berg- och dalbana placerar sig. Jag skulle kunna rita en karta på min högra sida exakt var det sitter. Varseblivningen som kommer med yogan. Kroppens medvetenhet. Det som jag tidigare upplevt som tillkortakommanden är nu information. Jag kan inte pressa mig där jag befinner mig rent emotionellt. Jag kan stödja mig själv. Jag kan göra det jag mår fint av. Så jag gör det. Inga extremt utmanande serier, inga rannsakningar just nu. Inget av grävande eller letande. Jag lyssnar. Jag tänder ljus. Jag vårdar mitt välbefinnande. Jag är stark. Inuti allt detta som är min kropp känner jag min styrkas berg. För det är faktiskt så det känns. Alldeles under huden. Som ett ljust berg. Eller en stadig fjälltopp. Jag har alltid älskat berg. Sten. Jag har alltid gillat att klättra. En god vän som bodde med ett stort berg bakom sitt hus, under en lång period, tänkte jag på som den lyckligt lottade. För det där berget. Den här processen visar olika delar. I mig. Men också i andra. När jag höjer mig över allt och ser på allt ovanifrån, som jag lyckas med ibland, känns allt som ett game. Och jag inser hur mycket mitt inre arbete skonar min själsliga hälsa. Nu kommer ett slags kvitto. Och att jag kan hitta andra vinklar. Jag är stark. Jag vet det. Nu ännu mer.

12 kommentarer:

  1. "Det som jag tidigare upplevt som tillkortakommanden är nu information." - Så klockrent!
    Och så viktigt att kunna ge sig själv en paus. Vila i det som är i väntan på nästa steg. Vi är ju annars rätt bra på att driva oss själva stenhårt... Klokt o bra.
    Kram Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det går ändå framåt :) Precis, nu är det vila och glädje och kramar!

      Radera
  2. Härligt mitt i någon sorts kaos. Jag känner igen så väl men hos mig är det den vänstra sidan som skriker och varnar att tempot är för högt.. Jag älskar också berg. Vi bodde på ett hotell på Samos en gång precis vid foten av ett stort vulkanberg, det var en helt underbar känsla! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag tänkte på dig, jag har mitt på höger sida och du på vänster. Vi har mycket information där. Låter underbart med berget på Samos, kram och tack!

      Radera
  3. Berg har alltid skrämt skiten ur mig. Platt vill jag ha...som en riktig skåning. Fast jag följer dina tankar ändå. Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Va? Du är ju synonymt med ett starkt berg för mig :) Kramar!

      Radera
  4. Skönt att du ser vilket håll du ska åt även om du inte är där så rör du dig stadigt mot lugnet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag hoppas verkligen det, men när jag är låg då tvivlar jag.

      Radera