onsdag 25 februari 2015

Pannbenet

Svårt att kommentera? Du är inte ensam, har fått mail om att det är krångligt. Försök på något annat än en telefon. Om du vill lägga den tiden :)

Det känns som jag har en pingisboll innanför näsan och jag har fått en intressant hes röst. Det snöar och regnar om varatannat och jag ligger och tittar på skid-VM. Och gråter. Tårarna sprutar av glädje för denna fantastiska skiddrottning, Charlotte Kalla. Och jag är långt ifrån ensam, hon har hyllats enormt mycket, med rätta. Det jag slås av när jag hör alla kommentatorer och experter uttala sig är att det är det mentala som är styrkan. Och ja, självklart bra vallade skidor och fysik, men ändå. Det är den mentala. Det så kallade pannbenet som alla säger nuförtiden. Att innanför pannbenet finns en vilja av stål och en känsla av att det ska gå. Mental styrka. Tänker också att det är mitt mentala tillstånd, eller hur man ska uttrycka sig, som jag tränat allra mest i min yoga. Att jag också vet att det är där det största motståndet finns när jag möter det. Även om det gör ont i kroppen så är faktiskt sinnet överordnat kroppen. Det kan vara ett beskt piller att svälja men ju mer jag tänker på det, ju mer intressant blir det. För om man vet om det, då blir allt annorlunda. Tänker jag. Your biggest problem is your strong heavy mind, sa min lärare till mig för 9 år sedan. Och så arg jag blev! Och hur jag sedan insåg att jag måste ta fighten med mig själv. Med mig själv. Ingen annan. Där och då slog jag in på en annan stig. Stigen som handlade om att vända det "största problemet" till den bästa lösningen. Stigen som handlade om få men välgörande asanas. Stigen som ledde mig bort från den yogagrupp där jag inte mådde bra och där jag började med min helt egna träning. Stigen som ledde till insikter om mig själv och mina mönster som sedan har fortplantat sig i hela min tillvaro. Stort som smått. Min teori är nämligen den, att allt går att vända. Allt som är det tuffa, eller problemet eller hur man vill säga, det kan också bli den största tillgången. Men till det krävs vilja. Och en genuin längtan till förändring. Jag skulle kunna dra det så långt som att det mesta som inte handlar om den mentala styrkan blir mer som kosmetika, kulisser även om det också är viktigt. Men du styr faktiskt hela dig och din kropp via ditt mentala tillstånd. Ja, det finns styrkor och svagheter. Sjukdomar. Olyckor händer. Men jag hoppas du förstår vad jag försöker säga?
För att illustrera lite grann av det jag försöker mig på att beskriva så vill jag dela ett klipp från TV4 från i förrgår, Malou von Sivers träffade och intervjuade Camilla Ström, en kär kär bloggvän och som har en helt osannolik historia att berätta. Ge dig själv 20 minuter och se den, jag blir lika berörd varje gång jag läser eller som här ser och hör hennes historia berättas. Hennes otroliga styrka närhon blev totalt förlamad, nedsövd i flera månader och idag sitter hon här och berättar om vardagen som hon skattar högst och den där goda koppen kaffe på verandan.
http://www.tv4play.se/program/malou-efter-tio?video_id=3068750&utm_medium=sharing&utm_source=permalink&utm_campaign=tv4play.se

Bilden på Camilla har jag lånat från hennes hemsida

8 kommentarer:

  1. Vilken historia din vän delar. Jag tänker på hur vi ofta stör oss på småsaker i vardagen när vi bara borde omfamna hela livet. Tack!! /i

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja den är helt fantastisk. Tack för att du klickade på länken, jag vet själv att det avskräcker när något är längre än en minut...

      Radera
  2. Jag såg hela programmet (föräldraledig, tv:n på hela dagen...). En helt otrolig historia. Det är vetkligen viktigt att få perspektiv på livet ibland. Jag blir glad av det du skriver om din stig och om vilja till förändring, för jag känner så igen mig på min egen stig. Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja den är makalös verkligen! Eller hur? Perspektiv behövs. Skönt att du känner igen dig min vän. Kram!

      Radera
  3. Nu har jag sett klippet & blivit av med en del mascara. Det finns hopp om att sinnet är överordnat kroppen när jag kämpar med stela höfter och nacke just nu. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh Ulrika jag också! Visst är det en mäktig berättelse ?! Tänker också på Camillas man som fanns där bredvid henne hela tiden. Kram kram

      Radera
  4. TACK igen kära Annika!! Så mycket värme och fina ord. <3 Tusen tack!

    SvaraRadera