Bara tvungen

Vi pratar om mat på jobbet. Jag berättar lite om olika allergier som vi har/haft i vår familj och hur krångligt jag tyckte det var med maten många gånger när barnen var små. - Jaha, jag som har trott att du var duktig på att hitta nya sätt att laga mat och äta annat än det man brukar. Men då var du ju bara tvungen. Bara tvungen. Vilket intressant sätt att se på tillvaron. Egentligen. Så länge jag inte är tvungen så behöver jag inte bry mig. Och att själv hitta till sitt eget välmående utifrån nya rön och tips som strömmar in från tusen håll, det behöver jag inte bry mig om. För mig är det också så att när jag lagade mat utifrån vad vi tålde att äta eller inte så var jag inte så inspirerad som jag blivit av lågkolhydratkost. Och då hade alla flyttat hemifrån. Jag började mest med LCHF för att testa. I all hemlighet. Faktiskt.
   När jag tränade på min första yogastudio och hade fått mitt första diskbråck i nacken och vi var några som satt och pratade om vår egenträning hemma, så sa en person att hon inte fick till det. Fick aldrig till yogan hemma men så säger hon - men det är skillnad för dig, du blev ju tvungen att göra yoga hemma när du nu fått ett diskbråck. Eeeh.... Blev tvungen. Det är så otroligt intressant att man kan lägga det utanför sig själv. Att man "när man blir tvungen" kommer att göra allt man behöver. Men är det verkligen så? Och nog ska vi väl kunna bry oss om oss själva mer än att vi på något plan blir "tvingade" till det? Eller låter jag bara präktig när jag säger det? För en del kan ju bli tvingade hur många gånger som helst men ändå inte ta tag i det som just de behöver. Och tvärtom, en del går hur långt som helst i sin egen situation. Vi är ju inga offer. Vi väljer hela tiden. Men att tro att det är enklare att välja något som utmanar när man har ont eller inte tål saker, det är en ekvation jag inte helt förstår. Eller ligger det helt enkelt i att man tror att man inte "behöver" göra något om man inte känner av något i stunden? Och jag är ju inte sådan att jag inte tvivlar, låter bli eller har låga dagar. Som jag haft några av nu. Vi är ju alla mänskliga. Men igår när jag hade svårt att ta mig upp ur sängen sa jag till mig själv - du bor i ett av världens rikaste länder, du bor i ett eget hus med den du älskar, du har en familj, du har ett jobb som försörjer dig, du har mat i skåpen. Ligg inte här och vänta du har alla möjligheter att göra något. Och det var som jag kastade mig upp ur sängen, som om någon/något verkligen drog mig ur sängen. För tankarna kan också hjälpa så man till slut tar sig till handling, eller hur?
   Snön har smält på vår gård, gruset är framme, rådjuren lunkar runt kastanjen och vinden viner. Jag är fortfarande trött och seg men idag ska jag nu när jag är tvungen städa och träna :) I den ordningen. För det är inte rent här hemma och jag behöver röra på mig. Kanske behövde jag trots allt bli tvungen?! Hepp! Hoppas du har en fin helg framför dig utan något som tvingar, eller kanske tvärtom en fin helg med något som tvingar?!