En plats för berättelser

Jag är på kurs. Sedan igår, men det känns mycket längre. Som när man blir hemma direkt och vet att man är där man ska vara. Just nu. Igår kväll efter skrivarpass och middag när vi tysta tassade ned till meditationshuset och snön knarrade då kände jag hur rätt det hela är. För mig. Stjärnhimlen klar men lite molnskyar som jag för en stund hoppades var norrsken. Ljuslyktan utanför det lilla lilla huset. 16 fårskinnsfällar och små värmeljus utställda. Vi mediterar i 20 minuter och sedan gick några och la sig och vi andra tog lite kvällsfika. Jag var trött men hade svårt att sova. Vaknade varje timme och kände att sängen var aningen för mjuk. Men det var det lilla. För resten av platsen är fantastisk. Jag gillar hela huset. Jag gillar inredningen. Jag gillar detaljerna och det finns ett lugn som präglar allt.
 Kanske är det just vad som skall till för att man ska få fatt i det där som gömmer sig där inne? Kanske egentligen för att få fatt i mer. Jag vet ju att stillheten i yogan fått tusen och en saker att hitta till ytan. Kanske är det samma process. Egentligen.

   Jag åkte hit för att få skrivaruppgifter. För att få någon som leder. Vi har skrivit i flow. Vi har skrivit utan att lyfta pennan från pappret och det bara flödar ut. Ord. Tankar. Meningar jag inte visste att jag bar på. Många handlar om dramatiska händelser. Vart kommer allt ifrån? Inget att spekulera i men nog blir jag nyfiken på mig själv. Lite grann. Idag har vi gått in mer på själva dramaturgin i en berättelse. Det urgamla sättet att berätta som vi människor delar. Sedan årtusenden. Det är ändå ganska fantastiskt. Vi har alla berättelser inom oss. Jag vill få fatt i mina. Vi får se vad det blir men just nu gör jag bara det vi får i uppgift och det är ganska skönt. Att bara lämna över sig själv till penna och papper. Inget krav på någonting. Vare sig grammatik, logiska delar och annat som kan skymma sikten. För det som komma skall.