Avspännande

En av mina yogaelever använde ordet avspännande om sin yoga. Över hur hon mår efter sina egna pass men framför allt efter lektionerna. Sedan hejdade hon sig och sa - finns ens det ordet? Och jag tyckte så mycket om det, för det säger så mycket egentligen om vad som pågår. Avspännande. Släppa alla spänningar. Släppa det spända. Var det än sitter. Släppa det spännande. Man kan leka lite hursomhelst med det ordet. Och just idag känns det bra att tänka på. Det är grått och isigt och det är bara att ta emot, efter dessa fantastiska soldagar vi haft. Det är också skönt att vila i det grå. Jag är riktigt trött trots att jag verkligen ansträngt mig för att lägga mig tidigare. Tror det är vad som kommer efter den fantastiska skrivarhelgen då jag kände att allt är möjligt.
   Igår hade jag en dag av att inte tänka så snällt om mig själv, vem tror jag att jag är? Vaddå skriva en bok till? Ni vet den där rösten som kan bli stark och där jag känner mig fysiskt nedtryckt. Det var länge sedan den gjorde ett besök och jag tänker inte låta den stanna, men det är intressant över när den dyker upp. När rösten plötsligt blir stark och försöker få mig själv mindre. Det är klart att jag kan göra det jag vill, samtidigt låter det som en klyscha från ett företag som vill sälja något. Men jag tror ju det gäller oss alla. Även för mig. Även om tvivlet sticker upp sitt ansikte och gapar i örat. På något vis hänger det tätt ihop för mig, jag får en idé, jag tänker wow - så här kan jag ju göra/yoga/skriva/tänka/rita eller vad som helst. När tvivlet dånar in då blir kroppen stelare. Är inte det spännande? Kanske är det bara så för mig, men jag kan iaktta mig själv och mina reaktioner mycket enklare idag. Det är som olika avgränsade system där det ena påverkar det andra. Hoppas ni vet vad jag pratar om? Då kan jag yoga för att avspänna mig och närma mig mina drömmar igen. Kanske som start i uppförsbacke men sen får jag rulla neråt igen. Tänker jag. När jag avspänner mig i baddha konasana.

Bilden är som vanligt tagen av min egen fotograf Dan Lindberg