Att göra

Att. Att göra. Att göra sin yoga. Punkt. Det är ju egentligen inget mer. När jag nu läser om min egen bok, för vilken gång i ordningen vet jag inte, men vi jobbar som sagt med översättningen nu, så kan jag slås över mitt motstånd och mina mentala hinder. De finns fortfarande men inte på samma vis. För det enda som gäller det är helt enkelt att böja nacken. Det är att helt enkelt göra. Göra. Sin. Yoga. Varje. Dag. Och ingen gör det åt oss. Vi kan läsa om yoga, vi kan titta på bilder, vi kan skriva om yoga men när kvällen kommer är det själva görandet som gäller. Och ur det kommer allt att komma. Utveckling. Nya sätt att se på tillvaron och nya infallsvinklar. Man släpper gamla mönster. Man blir mjukare. Och allt kommer ju av - att göra. Inget annat. Ja sjukdomar och mens kommer emellan då vi tar det mjukare. Men annars finns ingen ursäkt. Till mina grupper igår sa jag - låt kroppen bestämma. Om du känner dig för trött, ställ dig ändå på mattan och ta emot. För ibland har du helt plötsligt gjort hela passet trots att du kände dig halvdöd när du började. Och ibland är du helt enkelt för trött och då är det bara att sluta. Ligga i savasana eller sitta. Men ingen kommer ifrån att det är the practice som är grunden för allt.