tisdag 17 februari 2015

Att göra

Att. Att göra. Att göra sin yoga. Punkt. Det är ju egentligen inget mer. När jag nu läser om min egen bok, för vilken gång i ordningen vet jag inte, men vi jobbar som sagt med översättningen nu, så kan jag slås över mitt motstånd och mina mentala hinder. De finns fortfarande men inte på samma vis. För det enda som gäller det är helt enkelt att böja nacken. Det är att helt enkelt göra. Göra. Sin. Yoga. Varje. Dag. Och ingen gör det åt oss. Vi kan läsa om yoga, vi kan titta på bilder, vi kan skriva om yoga men när kvällen kommer är det själva görandet som gäller. Och ur det kommer allt att komma. Utveckling. Nya sätt att se på tillvaron och nya infallsvinklar. Man släpper gamla mönster. Man blir mjukare. Och allt kommer ju av - att göra. Inget annat. Ja sjukdomar och mens kommer emellan då vi tar det mjukare. Men annars finns ingen ursäkt. Till mina grupper igår sa jag - låt kroppen bestämma. Om du känner dig för trött, ställ dig ändå på mattan och ta emot. För ibland har du helt plötsligt gjort hela passet trots att du kände dig halvdöd när du började. Och ibland är du helt enkelt för trött och då är det bara att sluta. Ligga i savasana eller sitta. Men ingen kommer ifrån att det är the practice som är grunden för allt.

11 kommentarer:

  1. Do your practise and all is coming. Sat Nam och Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja så är det ju. Det är som det glöms ibland... Kram kram

      Radera
  2. Det bugar jag djupt inför! <3
    Kram

    SvaraRadera
  3. Just do it. Bara gör´t. Det är väl det som gör skillnaden har jag förstått nu. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis. Men inte utan motstånd vissa dagar :) Kram!

      Radera
  4. Ja! Ja! Ja! Ja! Ja!
    amen och allt
    sat nam
    ♥ :)

    SvaraRadera
  5. Japp! Så sant! <3 Har stått som en fura igenom det svåra, fanns ingen annan väg att möta mig själv. Åh så jobbigt det varit, men också just det som givit mig det där lilla kornet, den lilla vindpusten, lilla smekningen av själen, som en spegelbild av kraften i mig.
    Några morgnar på sistone har jag hittat på alla möjliga storys för att "slippa", och klivit upp ändå. Funkar väl, men att starta morgonen med min lilla viktiga sadhana...du vet, ni vet, hittar inte rätt ord, så viktig är den. Nina säger det bra här ovan :) Kram!

    SvaraRadera
  6. En sak till...är oerhört ödmjuk inför det som mina kära bloggvänner skriver om för det verkar alltid vara rätt i tid, jag får så mycket kraft och nyttiga påminnelser av dig och de andra. <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh tack. Vi gör det tillsammans även om vi är för oss själva på vårt golv. Varma kramar!

      Radera