Jag är ju stark

Under en av de första kurserna jag gick för Shandor sa han Your biggest problem is your strong heavy mind. Den meningen har följt mig av och till. Jag har tolkat, läst in betydelser, tänkt om och sådär. Som man gör när man får något som man inte riktigt vet om det är bra eller inte. Men det är varken bra eller inte bra, det bara är. Något som jag behöver förhålla mig till. Det har jag gjort. På ett sätt. I höstas på yogakursen i Frankrike fick jag mycket att hantera av honom. Igen. Och idag föll insikterna ner ännu ett hack inombords.
   Idagvar jag och älsklingen och tränade. Vi går varannan dag och jag kan gott säga att jag nästan aldrig längtar dit. Men jag mår så bra när jag går därifrån. Vill heller inte rucka på den planen så länge inget tillstöter är det helt enkelt bara att göra. Det är min filosofi. Idag testade vi några nya övningar. Bara han och jag. Och jag orkar. Jag kommer långt. Kraftpaketen bredvid mig får inte upp sina ben där jag glatt svingar upp mina högt mot taket och frågar  - Är det verkligen rätt så här? Då säger min man med emfas; - Du är så stark. Det är bara det att du inte tror det. Shandor hade rätt, jag bara tänker och tror att jag inte klarar och att kroppen inte är stark. Sedan säger han - Du är mycket starkare än jag. I benen. Nä. Säger jag, jag har ju alltid varit svag i benen. Jasså säger han. Det är du i alla fall inte nu.
   I omklädningsrummet där jag sjunkit ned på bänken med ett kokt ägg i ena handen och min vattenflaska i den andra så faller orden som klara glaspärlor mot mitt pannben. Jag har gjort det igen. Jag har egentligen motarbetat mig själv. I tanken. Min föreställning om mig själv stämmer inte. Inte när andra beskriver mig, tränar mig eller observerar mig. Dags att flytta mitt fokus och helt enkelt inte motarbeta mig själv längre. För det är ju det jag gjort! Men min kropp övertrumfar mig hela tiden nu. Och idag kände jag hur smärtan i höger ljumske och höft smälte undan i min bänkpress. Tänk om det "bara" är min föreställning som blockerat mig?! I så fall är det fantastiskt.
   Kommer hem och våren gör en liten smekning. Solen glider fram. Två gäss seglar högt uppe i skyn med varandra och skriker. Jag hänger ut tvätt. Jag är stark. Jag är stark. Jag är stark.

Ser ni gässen på bilden? De två prickarna högt upp.