The muscle of the soul

Jag är fortfarande i pyjamas och det är eftermiddag. Det är faktiskt första gången sedan allt hände för snart ett halvår sedan, som jag inte klivit upp, bäddat och tränat eller rört på mig något. Jag är kraftlös helt enkelt. Men glad. Och tillåter mig att ligga ner. Igår var jag i Stockholm och träffade en mycket god vän, som jag inte sett ordentligt på länge. Vi hade hela dagen på oss att hinna ikapp. Tänk vilken god energi det är med vänner. Och att man tar sig tid för varandra. Så nu ligger jag här. Och njuter av att jag kan det. Kaffe i sängen. Tidningen. Liten tupplur. En god bok. Och så läser jag på nätet. Jag hittar något som jag tror kan vara svaret på min strävhet och liksom stelhet på höger sida. Jag läser och måste sätta mig upp för det är ju mig själv jag läser om. Eller rättare sagt, min kropp. Ibland känner jag mig jobbig som alltid vrider och vänder på allt, att jag alltid är på väg, att jag alltid letar efter svar. Men ibland känner jag mig glad och stolt över att jag faktiskt är sådan. Att jag inte ger upp. Kalla mig gärna detektiv!

 Jag kom ju från yogakursen i slutet på oktober med omtumlat sinne men med en väldigt mjuk kropp. Sedan hände skitstormen och hela min kropp drog ihop sig. Den blev hård och kantig. Jag kunde inte yoga. Jag tog mig inte ut på promenad alla dagar. Jag hittade något varje dag som var fint, men det var inte rörelsen. Sedan började jag träna för 6 veckor sedan och har insett att den där drömsquaten, den är inom räckhåll. Men ändå. Höger sida är liksom hopdragen och jag har haft ont i ryggraden, mitt i ryggen i midjehöjd. Benen har varit olika långa. Ont i knäet på ett odefinierbart sätt. Ont som på den här bilden.

Jag läser om psoas, muskeln som också kallas för själens muskel, eller the muscle of the soul. Och här kommer förklaringen till att jag hamnat där jag hamnat med kroppen. När jag blev utsatt för skitstormen så drog hela min kropp ihop sig. Den blev som en hård fyrkant. Och jag har inte lyckats mjuka upp mig överallt. För jag har inte hittat den muskeln. Och för att den är den som också reagerar när man utsätts för ett emotionellt trauma. Som jag blivit. Via reptilhjärnan. Då spelar det ingen roll i världen att man kan yoga och meditera. Saker händer ändå i kroppen. Jag läser också att om psoas inte fungerar som den ska så kan allehanda problem uppstå i kroppen med bland annat mensen, inre organ och annat där man inte hittar orsakerna. Det är också väldigt intressant. Jag läser på många ställen och det är typiskt att ena benet blir för kort, att man har ont just i mitten av ryggen att det känns som det är höften eller sidan fast allt kommer inifrån. Tack internet för dagens aha. Nu ska jag varsamt stretcha ut mig igen. Ha en fin helg!

Vill du läsa mer:

http://www.coreawareness.com/

https://bodydivineyoga.wordpress.com/2011/03/23/the-psoas-muscle-of-the-soul/

http://www.yogajournal.com/article/practice-section/the-psoas-is/

http://www.yogajournal.com/article/practice-section/release-your-psoas/