Idag vaknade hon

Hon har slumrat länge nu, det lilla barnet. Hon har försökt vara till lags när det inte behövts. Hon har försökt passa i ett fyrkantigt hål fast hon är en rund plupp. Hon har så länge stängt in sina åsikter och bara sagt det som människor orkat med, därför att hon tagit ansvar för andras reaktioner. Hon har gäspat och somnat om ibland. Och så idag. Idag kände hon att nä, jag behöver inte gömma mig. Jag behöver inte gömma mig för någon i hela världen. Ingen är viktigare än någon annan. Och att skratta högt och vara tokig, det älskar hon. Hon tycker också mycket om att ta en diskussion, helst när man tycker olika, så det blir mer av ge och ta än att alla ska stryka varandra över ryggen och tycka lika. Idag sträckte det lilla barnet på sig i sin fulla längd och stormen slängde runt korgen med fågelmat och välte på soptunnan och hon skrattade förtjust. Barnet insåg att den raka kommunikationen är det som skrämmer allra mest, när saker kallas för sitt rätta namn, men hon har ju som det barn hon är bara sagt saker rakt ut. Hon har inte insett att det skrämmer så. Hon har fortfarande svårt att förstå det. Det där lilla barnet kröp ihop som en kattunge, som om hon hade sovit länge, kanske lite för länge och insåg att hennes sätt att vara är just det som många säger att de önskar, när barnet säger en sanning som vuxenvärlden inte vill höra eller låtsas om, men blir lättad när någon vågar. Idag insåg hon att hon måste ingenting. Idag införlivade jag henne helt i mig. Och jag är lycklig. För idag träffade jag en prinsessa från Bali, som hade alla nycklarna.

Jag vill bejaka barnet i mig ännu mer