onsdag 27 april 2016

Tänka några varv

Vi har bestämt oss för att glasa in vår veranda. Med glas som går att dra åt sidan och öppna upp verandan med. Det är en idé jag fick för ett tag sedan och idag hade vi en hantverkare här som mätte och tänkte. Med betoning på tänkte. Han var långsam och hummade och sa till slut att han var tvungen att vara tyst för att han behövde tänka. Och vi stod tysta i snålblåsten och väntade. Jag som kan vara så otålig ibland, gillar också när människor tar plats med hur de fungerar. Som att vara tyst och tänka. Till slut hade han tänkt klart och skissade. Pirrigt och förväntansfullt! Vi har ju downsizat ordentligt med vårt lilla hus, både med utrymme och saker. Men på det här sättet får vi ett extra rum där vi kan vara när vi får besök av fler människor än två. Det känns så roligt. Vet ju att det sällan blir som man tänkt sig men det kan ju bli bättre. Framför allt när man vågat tänka några extravarv.
   Några som inte tänkt tror jag är ett par som köpte ett litet sagoliknande sommarhus med en vildvuxen trädgård, på vår lilla väg. På vägen finns en blandning av sommarhus och åretruntboende. De flesta sommarhus har blivit som vårt, ett permanent boende. Det allra första de gjorde var att fullkomligt demolera hela sin trädgård. Ja jag vet man är olika, men det här såg våldsamt ut. De drog upp gamla växter med rötterna och sågade ned gullregnet och högg ned träd. De avslutade det hela med att skopa ut jord över hela trädgården. Jord som hade grävts upp någon annanstans, den var full med rötter och kvistar. Det hela såg ödelagt och lite hemskt ut i mina ögon. Platt och hårt. Sedan har de inte varit här på hela vintern. När de kommer ut nu när sommaren kommer så tror jag att de tänker att de gjorde något väldigt förhastat. Jorden de skyfflade över hela tomten är också full med maskrosor, de är redan här, och tistlar, men inget gräs... Jag tänker att de inte tänkte. De bara gjorde. De hade säkert en smart plan men någonstans gick det lite snett tror jag. Tackar för den eftertänksamme hantverkaren vi hade här idag. Ibland ska man inte ha för bråttom. Tankarna måste få snurra några varv.

4 kommentarer:

  1. Först yogavilsen...
    Jag har tänkt mycket på det sista tiden.
    Kanske för att jag växte upp med yoga på 70-talet.
    En yoga som då sågs som ganska flummig, med tungsträckning och annat.
    (För att inte tala om nakenyoga och nakenmeditation, ähum)
    Men den byggde också på dom åtta grenarna. Den andliga resan.
    Precis som min "grundyoga" satyanandayoga.
    Egentligen är det ju yoga som yoga. En smaksak och en vanesak.
    Men ändå, det är det där djupet.
    Det kanske är att ha slutet sinne men jag gillar inte att det pratas om träningsform, showas med olika asana utan att innebörden är med, att kroppen och själen blir ett, eller som ibland slåss.
    För att sen bjuda på nya insikter.

    Jag blir velig som 17, ena stunden tycker jag att jag blir dömande och nästa stund tycker jag som jag tycker.
    Hur som så tycker jag att det är bra att du skriver om det.
    För det väcker tankar!

    Sen eftertanke=))
    Jag åkte liksom med i pirret.
    Såg den där hantverkaren och vill ju nu veta hur det blir!

    Och tack för fina rader!
    Ja, det är våren. Jag drabbas alltid. Fast jag längtar så.
    Så är det en sak till. En arbetssituation som är makaber.
    Och där kan jag säga: Tack och lov för yogan!
    Den är min räddning nu.

    Nu ska jag sluta babbla och önska dig en fin kväll.
    Kram!

    SvaraRadera
  2. Skönt att höra hur du tänker om yogakommersen, som jag ändå väljer att kalla det. Djupet som vi vill ha.
    Jamen det kommer bilder sen om inglasandet blir av :)
    Våren. Så efterlängtad och så krävande. Önskar dig frid och kraft inför alla utmaningar!

    SvaraRadera
  3. Hjälp, jag kände hur mina axlar drogs upp mot öronen när jag läste om den demolerade trädgården! hemskt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så kände jag också :(

      Radera