fredag 10 april 2015

Livmodern

Jag i supta baddha konasana
Håll i er. Här kommer ett låååångt inlägg. Men det är värt att läsa det tror jag!

Livmoder. Är inte vårt svenska ord helt fantastiskt? Liv. Moder. Allt livs moder. Man kan väva in mycket bara i själva ordet. Vi kvinnor har alla en relation till vår livmoder för att den är med och styr mycket av vår kropp, vår sinnesstämning, hormoner - ja hur mycket som helst egentligen. Jag tror att vi oftast tänker på den när vi är på gynundersökning, när vi har mens, PMS eller klimakteriebesvär. Eller om vi inte kan bli gravida. Eller om vi blir gravida. Ja vi vet ju allt, men jag har funderat en del på livmodern som det organ som det också är. Inte bara sätet för kreativa processer som att bära ett barn, att kunna töjas ut så mycket och sedan gå ihop igen. Det är vidunderligt. Och att öppna sig när det är dags för barnet att komma. Det är klart att det är ett delikat system som också kan rubbas. Vi äter hormoner i preventivmedelssyfte, vi äter hormoner för olika sjukdomar eller tillstånd, vi äter hormoner utan att vi vet om det för att det är tillsatt i vår mat. Allt kan störa. Men även det vi gör själva, utan att riktigt förstå hur hela kroppen fungerar.
  Jag har ju predikat mer än en gång om hur viktigt det är att inte göra någon ansträngande yoga när man har mens. Dels för att det är en nedåtgående process i kroppen och stör, dels för att kroppen behöver den spa-utrensningen varje månad som mensen faktiskt är. Jag vet många som har blivit hjälpta av att ligga i supta baddha konasana, fjärilen liggande bakåt. Menopauskvinnor slutar svettas på nätterna, de som har besvär med pms och menssmärtor blir hjälpta. Men varför ligger vi i den asanan? Jo det är för att livmodern ska hamna i rätt position.  Jag har sagt det många gånger utan att egentligen förstå vad jag har sagt.  Livmodern. Hamnar. I. Rätt . Position. Jag vet att jag har en bakåtlutande livmoder. Det har jag vetat sedan min första gynundersökning. Det har påtalats när jag har fött barn. Inget mer med det. Har aldrig tänkt på den som om den legat "fel" i mitt bäcken.  Kanske har den flyttat på sig vid mina diskbråck? Kanske hänger något ihop med min sköldkörtelförstoring som också är hormonell. Det finns en del att ta reda på där för mig. En förklaring också till smärtsamma menstruationer och hur jag har mått då.
   Jag går ju på massage ibland, min massör Jenny, som också masserar Arvigo-Maya magmassage, berättade idag om sin nya kunskap. Jag är fascinerad. Jenny skriver så här på sin hemsida:
Av olika orsaker (stillasittande arbete, skador eller fall på korsbenet, täta graviditeter, hård träning vid mens, bära tungt strax efter förlossning, trauman, emotionell stress) så påverkas blodcirkulationen till hela bäckenet samt specifikt till livmodern . Också livmodern kan hamna i position som inte är optimal. Livmodern hålls på plats av ligament, dessa ligament behöver en god tillförsel av blod annars ger det implikationer.
Hon säger också att livmodern ska inte luta åt något håll. Då har den flyttat på sig. Av någon anledning. Den ska ha en mer neutral position. Låter så logiskt när hon säger det. Och något vi aldrig fått veta. Inte jag i alla fall. Hon berättar också att många som kommer till henne tränar mycket, de utövar crossfit, tränar hårt, springer långt och länge. Gärna marathon. Och vad har de gemensamt? Jo de har rejält ont vid pms och mens. Kanske har vi tränat för hårt när livmodern sväller i sina olika processer. Kanske har vi inte lyssnat in. För livmodern hänger ju där. I sina ligament. Vi behöver inte bara stärka vår core, vi behöver ta hänsyn till våra inre organ. För det är inte naturligt att livmodern lutar, det är inte naturligt att vi har ont vid pms. Förlåt att jag säger det, för jag vet ju att så många verkligen lider av det. Men vi behöver sköta om oss, hela oss. Låt bli att träna när du har mens. Det är en sak att röra sig, något annat att träna. Lyssna inåt. Fundera på var du har din livmoder. Kanske behöver du massera din mage - varsamt från pubisbenet och uppåt, från sidorna och uppåt, från revbenen och nedåt mot naveln i alla lägen. Stryk försiktigt över ditt navelområde. Var varsam med dig själv. Din livmoder är fantastisk. Inget plågsamt organ vi måste dras med. Allt finns där. Låt oss bejaka att vi är kvinnor att vi har begåvats med något som vi behöver sköta om. Låt oss lyssna när kroppen ropar. För har vi ont, då har kroppen höjt rösten. Av olika anledningar.

12 kommentarer:

  1. Det här pratar man ju aldrig om, den bara finns där. Intressant som attan, tycker jag! Tror också att vi lever på ett sätt som ger oss extra pms t ex (även om det kan finnas andra orsaker också så klart). Ibland tycker jag att vi kvinnor ska bete oss som män, t ex träna lika hårt, utföra samma saker, bara för att vara lika. Men våra kroppar är inte likadana, vi har olika funktioner inuti, precis som det du skriver om. Och hormonerna är olika. Var på yoga på min mans (manliga) jobb för ett tag sedan och hela kroppen skrek att jag inte ville göra plogen och några andra övningar när jag då hade mens. Instruktören (som f ö började passet med att säga "Idag kommer vi inte andas, bara så ni vet. Då var du med mig i tanken igen :-) ) sa att sånt brydde hon sig då inte alls om, och jag var glad över att jag ändå kände mig så stark i min yoga att jag kunde göra som jag ville ändå. Tänk om jag varit ny och velat göra som alla andra.
    Anyway. Bra påminnelse, speciellt att våga lyssna på kroppen, för ibland ropar den verkligen. Ha en fin helg, kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, Lotta, my soul mate :) Du, det är crazy om man inte bryr som andningen, då kan man lika gärna kalla allt gymnastik. Och inga upp-och nervända vid mens! Ojoj. Skönt att du vågar lyssna på dig själv. Varm kram och ha en fin helg du också!

      Radera
  2. Får en riktig aha-känsla! Jag är i en utmattning och sjukskriven sedan flera månader. Något som jag behandlar i min EFT-behandling är mitt låsta bäcken och hormonella trassligheter. Och min kvinnlighet. Låter lite svepande, men ville bara ge ett litet sammanhang. Själva aha-upplevelsen är att livmodern "finns i" bäckenet! Det vet jag ju, men nu KÄNNER jag det också! Låter ju såklart urdumt, men ibland så faller ju insikt på plats på något sätt! Har fått tips på ett par asanas att göra men känner när jag läser hur viktig fjärilen är i processen! Processen att bli vän med, och öppna, mitt bäcken. Fjärilen som du så länge jag yogat för dig har uppmanat oss att göra. Jag gör den varje kväll innan jag somnar. Från och med nu kommer den kännas än mer kärleksfull! Tack!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej det låter inte dumt, för jag har ju haft precis samma aha-upplevelse idag! Ja fortsätt med fjärilen, den gör så gott. Jag rekommenderar också Jenny för massage av olika slag :) Kram och tack själv!

      Radera
  3. Sannerligen ett inlägg värt att läsa! Det lustiga är att jag precis tänkt skriva ett liknande (är jag förvånad? ❤️). För detta har ju blivit en hjärtesak även för mej, en upp-på-barrikaderna-sak. Inte minst för att jag fortfarande inte kan förstå hur vi på 2000-talet fortfarande är så knäppa (ja!) att vi tycker det är smått skämmigt att prata kvinna, livmoder, pms och mens. Att det fortsätter gå vidare till våra döttrar. Otroligt! Så vi ska prata på, skriva på och vara lite "besvärliga"!
    Kram, Sat Nam och tack!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej jag är inte förvånad :) Jamen eller hur, vi måste ta plats och inte gömma oss och våga prata om det som verkligen berör oss. Inte låtsas heller som om vi hade en mans kropp! Kram kram och tack själv!

      Radera
  4. Bara namnet fjärilen tillsammans med livmoder...som en vacker tavla.
    För mig är det urkraft. Historiskt.
    Det känns lite som att vi kanske är på väg tillbaka till det öppna.
    Där det faktiskt är okej att prata livmoder. Och att vi måste vårda även den på bästa och mjukaste sätt.
    Bra att du skriver om det!!

    Och du, en annan sak, det där kaffet du dricker? Hur gör man det egentligen, jag fattar inte=))

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh men du har verkligen en förmåga att se det vackra överallt Hannis, tack! Ja vi måste våga prata om det rent konkret inte bara i svepande termer, det blir lätt larvigt då. I alla fall om jag tänker tillbaka på min egen ungdom, herregud, när man skulle smaka på sitt eget mensblod för att vara en fri kvinna (som jag aldrig gjorde).
      Kaffet ja, det går att göra på så många sätt, jag skickar med en länk så ser du enklast hur man kan göra
      http://www.sunsoft.se/?p=2964

      Kram!

      Radera
    2. Haha, smaka på sitt eget mensblod. Ja, jädrans, vi människor har verkligen förmågan att köra allt eller inget!

      Nu ska jag prova kaffet!

      Radera
    3. Eller hur?!?!
      Gört! Många mixar, jag kör det rakt av i kaffet ;)

      Radera
  5. Så väldans bra inlägg! Jag tillhörde den skara som på 90-talet läste all litteratur som var "rätt" om att det minsann inte fanns några skillnader mellan man och kvinna, jag gapade själv om detta mer i politiskt syfte, men - växte lite till, fick barn och bara älskade barnet, kroppen, det oförklarliga, det kvinnliga, min ljuvliga, fantastiska kropp som inte behöver politiseras och neutraliseras! Och varför ska det vara så att livmodern blivit något av ett skällsord t.o.m. bland vissa kvinnor?! Galet! "Livmoderfeministerna". Ja, det ligger bakom tack-å-lov. Jag som kör stenhård kickboxning och styrketräning med en sådan där manlig man har gjort upp med honom att "nu är det lingonveckakänslor" (har lite uttryck för mig för att vi ändå skämtar om exakt allt) och jag får då själv sätta ribban för vad som är bra eller ej. För ingen annan kan ju känna in våra kroppar än vi själva. Och att tvingas i t.ex. arbetslivet att köra på i ett tempo som man känner inte är av godo är orättvist. Jag ska verkligen ta till mig den fina Fjärilen. Tack Annika och jag har läst hos dig allt vad du skriver, men har haft lite "kommentarstorka" för att jag varit lite "torr" själv. Vill säga ett varmt grattis till ert nya barnbarn, så underbart! Och grattis i efterskott, du fick verkligen fira din födelsedag på fina vis. Du är klok som en bok, tack för allt du delar <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack rara du! Och ja, vi behöver känna våra kroppar, kruxet är väl som min massör också sa, att många bara kör på, tränar stenhårt och sedan får de ont när de har pms och mens. Det är lite galet.
      Ja det är fantastiskt med ett nytt litet liv, och födelsedagen går till historien :)

      Kram kram

      Radera