 |
| Jag i supta baddha konasana |
Livmoder. Är inte vårt svenska ord helt fantastiskt? Liv. Moder. Allt livs moder. Man kan väva in mycket bara i själva ordet. Vi kvinnor har alla en relation till vår livmoder för att den är med och styr mycket av vår kropp, vår sinnesstämning, hormoner - ja hur mycket som helst egentligen. Jag tror att vi oftast tänker på den när vi är på gynundersökning, när vi har mens, PMS eller klimakteriebesvär. Eller om vi inte kan bli gravida. Eller om vi blir gravida. Ja vi vet ju allt, men jag har funderat en del på livmodern som det organ som det också är. Inte bara sätet för kreativa processer som att bära ett barn, att kunna töjas ut så mycket och sedan gå ihop igen. Det är vidunderligt. Och att öppna sig när det är dags för barnet att komma. Det är klart att det är ett delikat system som också kan rubbas. Vi äter hormoner i preventivmedelssyfte, vi äter hormoner för olika sjukdomar eller tillstånd, vi äter hormoner utan att vi vet om det för att det är tillsatt i vår mat. Allt kan störa. Men även det vi gör själva, utan att riktigt förstå hur hela kroppen fungerar.
Jag har ju predikat mer än en gång om hur viktigt det är att inte göra någon ansträngande yoga när man har mens. Dels för att det är en nedåtgående process i kroppen och stör, dels för att kroppen behöver den spa-utrensningen varje månad som mensen faktiskt är. Jag vet många som har blivit hjälpta av att ligga i supta baddha konasana, fjärilen liggande bakåt. Menopauskvinnor slutar svettas på nätterna, de som har besvär med pms och menssmärtor blir hjälpta. Men varför ligger vi i den asanan? Jo det är för att livmodern ska hamna i rätt position. Jag har sagt det många gånger utan att egentligen förstå vad jag har sagt. Livmodern. Hamnar. I. Rätt . Position. Jag vet att jag har en bakåtlutande livmoder. Det har jag vetat sedan min första gynundersökning. Det har påtalats när jag har fött barn. Inget mer med det. Har aldrig tänkt på den som om den legat "fel" i mitt bäcken. Kanske har den flyttat på sig vid mina diskbråck? Kanske hänger något ihop med min sköldkörtelförstoring som också är hormonell. Det finns en del att ta reda på där för mig. En förklaring också till smärtsamma menstruationer och hur jag har mått då.
Jag går ju på massage ibland, min massör Jenny, som också masserar Arvigo-Maya magmassage, berättade idag om sin nya kunskap. Jag är fascinerad. Jenny skriver så här på sin hemsida:
Av olika orsaker (stillasittande arbete, skador eller fall på korsbenet, täta graviditeter, hård träning vid mens, bära tungt strax efter förlossning, trauman, emotionell stress) så påverkas blodcirkulationen till hela bäckenet samt specifikt till livmodern . Också livmodern kan hamna i position som inte är optimal. Livmodern hålls på plats av ligament, dessa ligament behöver en god tillförsel av blod annars ger det implikationer.
Hon säger också att livmodern ska inte luta åt något håll. Då har den flyttat på sig. Av någon anledning. Den ska ha en mer neutral position. Låter så logiskt när hon säger det. Och något vi aldrig fått veta. Inte jag i alla fall. Hon berättar också att många som kommer till henne tränar mycket, de utövar crossfit, tränar hårt, springer långt och länge. Gärna marathon. Och vad har de gemensamt? Jo de har rejält ont vid pms och mens. Kanske har vi tränat för hårt när livmodern sväller i sina olika processer. Kanske har vi inte lyssnat in. För livmodern hänger ju där. I sina ligament. Vi behöver inte bara stärka vår core, vi behöver ta hänsyn till våra inre organ. För det är inte naturligt att livmodern lutar, det är inte naturligt att vi har ont vid pms. Förlåt att jag säger det, för jag vet ju att så många verkligen lider av det. Men vi behöver sköta om oss, hela oss. Låt bli att träna när du har mens. Det är en sak att röra sig, något annat att träna. Lyssna inåt. Fundera på var du har din livmoder. Kanske behöver du massera din mage - varsamt från pubisbenet och uppåt, från sidorna och uppåt, från revbenen och nedåt mot naveln i alla lägen. Stryk försiktigt över ditt navelområde. Var varsam med dig själv. Din livmoder är fantastisk. Inget plågsamt organ vi måste dras med. Allt finns där. Låt oss bejaka att vi är kvinnor att vi har begåvats med något som vi behöver sköta om. Låt oss lyssna när kroppen ropar. För har vi ont, då har kroppen höjt rösten. Av olika anledningar.
