En liten paus

Det blev en bloggpaus. Det blev en paus från nyheter. Det blev en paus från sociala medier. Det blev en paus i min mail. Helt enkelt för att jag behövde det. Helt enkelt för att det var dags. Utan några större funderingar eller beslut. Vi reste i fredags och vi är hemma i vår lilla stad i Serbien, på gränsen till Ungern. Resan tog 12 timmar från dörr till dörr och vi vilar just nu i det gulaste av rum. Balkongen är öppen, någon klipper gräset, svalorna svirrar och det är varmt och doftar av syrénerna som är fullt utslagna. Äppenträden blommar och gräset är mörkgrönt.  Kursen startade igår och det jag längtat efter har jag fått. Direkt. Och allt är inte enkelt och lätt. Men det är mycket som är gott; mina vänner, de långväga, ända från USA har en en del tagit sig hit ifrån. Och så vi européer. Och några från Asien. Våra lärare har trogna elever. Och det beror naturligtvis på den vägledning, undervisning och erfarenhet som de bjuder på. När kunskapen om kroppen och allt annat lågmält förs fram, ja då sitter vi 60 personer alldeles stilla och lyssnar. Ingen rör sig. Vi sitter raka i ryggen och på våra sittben och den första lektionen är över 2 timmar lång. Och jag reser mig ryckigt och knakande efter att ha suttit stilla så länge. Och ändå. Min tomhet och mitt låga humör är förändrat. Äntligen får jag det jag behöver. Vi somnar tidigt, sover djupt och är helt enkelt precis där vi ska vara. Jag tror aldrig jag varit så i mig själv på någon kurs tidigare, så oberoende av andra, så otroligt fokuserad på mitt inre och vart rörelserna tar mig - om de tar mig någonstans. Allt är som det ska och jag hoppas ni har överseende, jag kommer att läsa ifatt på era bloggar när jag är hemma igen, kanske skriver jag något mer härifrån, kanske inte. Just nu är det så mycket både kroppen och sinnet behöver processa. Vi har redan fått hemläxor. Tuffa. Inför det kommande året. Och allt känns bra. Det gör ont i kroppen. Och allt känns bra. Hoppas du också har det bra och är där du ska vara.