Jag gör min yoga. Jag förväntar mig inget. Jag accepterar allt som kommer till ytan eller i kroppen. Punkt. Gör du? Kan du? Jag tycker att det här är det svåraste. När jag dyker ner i det. När jag är helt ärlig mot mig själv. När jag har noll förväntningar och tar emot det som kommer. Vad det än är. Vad det än är. Kanske måste man nå en slags nollpunkt innan man hittar dit? Jag är faktiskt där. I min morgon så har jag riktigt ont i ryggen. Jag gråter till och med innan min yoga. Men sedan. Jag känner mig björnstark. Som en björn. Så stark. Det flyter fram i mina ådror. Det som gör mig stark. Eller i mina energikanaler, mina nadis. Jag gör min träning. Jag har ont i ryggen efteråt också. Och sedan när jag sitter ute med min kaffekopp så känner jag hur det släpper, längs hela sidorna, längs svanken. Jag böjer mitt huvud. Det som kommer det kommer. Det som kommer är välkommet. Trots allt. På grund av allt. Namasté.
Igår grät jag, jag hade så ont i det trasiga knäet så att jag knappt tog mig ner på mattan. Så det var mjuka, stilla övningar som gällde. Inte för att jag kände mig som en björn direkt men det kändes bättre efteråt=))
SvaraRaderaJust det där att bara ta emot det som kommer är så svårt.
Att inte förvänta sig något. Det är som ett litet kontrollbehov som ropar i ens öra...
Det som kommer är välkommet...jag ska skriva ner det.
Det är inte skönt när det gör ont, men det finns något bortom också. Och ju mer man tränger in i att man inte ska förvänta sig något men acceptera allt, ju större blir det. Allt är välkommet. Varm kram!
RaderaNamasté Annika,
SvaraRaderamer och mer jo, så är yogan och effekterrna något som jag accepterar, tar emot och förvaltar as it is. Inte alltid lätt, men jag tillåter det svåra och det blir lättare att tas med om jag bugar!
Kram!
Ja du har rätt. Buga för det man får :) Varm kram!
SvaraRaderaJag tycker att det är svårt. Svårt att veta när smärtan är en indikation på att man bör avstå, från yoga, från träning, och när man bör fortsätta eftersom smärtan kan vara ett resultat av utebliven yoga eller träning. Hur mycket man ska pressa sig. Men om man känner sig som en björn efteråt, då var det nog rätt. Fast det vet man ju inte före... Kram
SvaraRaderaJa du Josefine, det är liksom det som är yogan :) Men en sak är säker, man ska aldrig pressa sig. Det handlar inte om det. Och jag kände mig som en björn medan jag yogade. Jag har haft ont i min rygg i 10 år från och till så jag känner den smärtan ganska väl och vet vad som fungerar. Men ibland är smärtan ens guru, man ska absolut inte kliva över sig själv på något sätt. Men eftersom yoga inte är regelrätt "träning" utan ett sätt att hitta kontakten inåt så är det den man odlar. Du måste låta kroppen bestämma hela tiden, för den vet och ljuger aldrig. Du behöver hitta din inre röst, du kan vara hur trött som helst när du börjar yoga och sedan får du ett superskönt pass, då vet du att det är sinnet som vill trixa. Å andra sidan kan det vara så att du inte orkar något när du ställer dig där och då får du följa med i det. Ligga i savasana eller sitta i meditation, kroppen kommer klart och tydligt att visa vad den vill. Kan låta hur flummigt som helst, men när ditt inre styr då vet du. Kram!
RaderaKan inte säga att jag kan eller gör det, lyckas alltså, men som jag har jobbat på det under hösten och vintern! Så många gånger det har fått rinna upp, rinna över, det som jag ändå inte kan komma undan, det där som tar sin tid. Allt jag har kunnat göra är att starta dagen med att "ta ner" styrka, klarhet i tanken, sanning även om den gör ont, och kärlek och faktiskt då kärlek till och kärlek runt mig själv, som syrgas. Och det har varit ett bra sätt att ha en mjuk kärna att utgå från, en slags vetskap om att det blir inte värre än såhär, det som är, det är. Och nu är det ljusare :)
SvaraRaderaJag känner att det också är viktigt att acceptera att det är bra, att jag häpnar vissa dagar över mjukheten inombords, friden. Tacksamt ta emot.
Varmaste kramar!
Så fint du beskriver det och när man till slut landar i att man är tacksam för att få ta emot även det som är jobbigt och svårt så framträder annat, som mjukheten och kärleken. Varm kram!
Radera