Beslutens dubbelhet

Förändringarna jag skrivit om lite vagt är flera och på olika plan. Alla är inte intressanta här i bloggen och handlar inte bara om mig. Men ett beslut som rullat runt i mig mer än ett år är min egen yogaverksamhet. Som jag älskar den. Som jag älskar mitt ställe. Som jag älskar att undervisa. Men för något år sedan började mitt inre viska något om att sluta med terminskurser, eftersom jag blivit både tröttare och sjukare faktiskt. Aldrig haft influensa och annat skräp tidigare. Kroppen orkar inte riktigt med och det som blir lidande är min egen yoga. Och utan den är jag inte där jag vill vara. Inte den jag vill vara. Men ni vet hur svårt det kan vara när det inre viskar om saker som man inte vill egentligen. Egentligen. För mig har det varit en stundtals turbulent period inombords. Ena dagen vill jag lägga ner min studio, andra dagar kan jag inte tänka mig det. Det finns så många fördelar med att ha sitt egna ställe. Det finns också nackdelar. Förstås. Alltings dubbelhet. Och självklart har jag lärt mig hur mycket som helst av att undervisa. Vissa delar tror jag aldrig man kommer åt om man inte just ställt sig framför människor, mött människor och vågat visa.
   Efter dialog med min man och barn men framför allt med min lärare Zhander har jag bestämt mig. Och med beslutet kom ett lugn. Jag behöver en paus från det schemalagda i terminsundervisningen. Jag undervisar hos mig själv maj månad ut, precis som terminen är planerad. Sedan flyttar jag ur min studio. Vemod och lite sorgstänk över det. Frihet och bubbelkänsla över det. Och det är faktiskt så med 7 års undervisande i min kropp, många kvällar i veckan i många år, att jag känner att jag är klar med det formatet. Att annat väntar. Min lärare säger att om man inte lyssnar inåt, då faller allt. Och det spelar ingen roll hur det ser ut på utsidan och för andra. Det måste vara förankrat djupt inombords också. Faktum är att jag skulle kunna ha grupper alla dagar i veckan för jag får så oerhört många förfrågningar. Det är ganska makalöst. Någon säger säger att det är självmord rent företagsmässigt men jag måste lyssna. Det är den jag är.
   Lyckokänslan jag kände när jag plötsligt sa för mig själv för 8 år sedan, - jag vill undervisa i yoga! Lyckokänslan jag kände för mer än 5 år sedan när jag sa - jag vill ha en egen yogastudio! Och nu, nu väntar annat. Jag stänger en dörr men jag öppnar en annan. Och undervisningen tar inte slut, den ändrar bara form. Jag kommer att undervisa en del under hösten på en annan plats. Det kommer att väcka den där lyckokänslan i mig igen. Jag vet det. Djupt inombords. Men efter att ha berättat det hela i alla mina yogagrupper är jag mentalt utmattad. Jag har sett sorg, omtanke och även en inspirerande blick i mina elevers ögon. Alla vill att jag ska ta hand om mig. Många sa - nu måste jag se till att få till min egenträning. Och det är ju dit jag har jobbat hela tiden. Att man ska yoga hemma. Och träffa en lärare ibland. Det optimala sättet att lära sig på säger Zhander. Puh. Nu har jag berättat det på en plats till. Tänk på mig är du snäll. Det har varit tufft stundtals.