En liten paus

Det blev en bloggpaus. Det blev en paus från nyheter. Det blev en paus från sociala medier. Det blev en paus i min mail. Helt enkelt för att jag behövde det. Helt enkelt för att det var dags. Utan några större funderingar eller beslut. Vi reste i fredags och vi är hemma i vår lilla stad i Serbien, på gränsen till Ungern. Resan tog 12 timmar från dörr till dörr och vi vilar just nu i det gulaste av rum. Balkongen är öppen, någon klipper gräset, svalorna svirrar och det är varmt och doftar av syrénerna som är fullt utslagna. Äppenträden blommar och gräset är mörkgrönt.  Kursen startade igår och det jag längtat efter har jag fått. Direkt. Och allt är inte enkelt och lätt. Men det är mycket som är gott; mina vänner, de långväga, ända från USA har en en del tagit sig hit ifrån. Och så vi européer. Och några från Asien. Våra lärare har trogna elever. Och det beror naturligtvis på den vägledning, undervisning och erfarenhet som de bjuder på. När kunskapen om kroppen och allt annat lågmält förs fram, ja då sitter vi 60 personer alldeles stilla och lyssnar. Ingen rör sig. Vi sitter raka i ryggen och på våra sittben och den första lektionen är över 2 timmar lång. Och jag reser mig ryckigt och knakande efter att ha suttit stilla så länge. Och ändå. Min tomhet och mitt låga humör är förändrat. Äntligen får jag det jag behöver. Vi somnar tidigt, sover djupt och är helt enkelt precis där vi ska vara. Jag tror aldrig jag varit så i mig själv på någon kurs tidigare, så oberoende av andra, så otroligt fokuserad på mitt inre och vart rörelserna tar mig - om de tar mig någonstans. Allt är som det ska och jag hoppas ni har överseende, jag kommer att läsa ifatt på era bloggar när jag är hemma igen, kanske skriver jag något mer härifrån, kanske inte. Just nu är det så mycket både kroppen och sinnet behöver processa. Vi har redan fått hemläxor. Tuffa. Inför det kommande året. Och allt känns bra. Det gör ont i kroppen. Och allt känns bra. Hoppas du också har det bra och är där du ska vara.

Yogabiblioterapi

En artikel om läsning i DN igår fångade mitt öga. Journalisten beskrev böcker som betytt extra mycket för henne. Böcker som kanske inte har någon prestige eller som man nästan kan skämmas lite för att man fortfarande gillar och som man gömt i sitt hjärta. . Böcker man kan återvända till och som alltid ger något. Biblioterapi kallade hon det. Fyndigt. Kanske är ett vedertaget begrepp men för mig var det första gången jag hörde det. Och hur väl stämmer inte det? Att man får något av böcker. Något som läker. Som gör gott. Som visar att jag är inte ensam. Inte alls. Och jag kan känna samma känsla när jag läser framför allt i andras bloggar om yoga. När gnistorna hittar in i hjärtat. I tanken. När jag mår bra av att läsa. För yogaböckerna, de rör inte vid det som man kämpar med varje dag. Jag har inte hittat någon än, som gör det i alla fall. Och hur väl behöver man inte lite yogabiblioterapi? För att förstå. För att inse att jag är långt ifrån ensam. Vi går samma vändor allesammans. Tror jag. Även om vi inte gör det samtidigt. Förståss. Det spelar ingen roll om du uppfattar dig själv som stel eller flexibel, det stretar och det drar alltid, man kommer längre och då uppstår något annat. Man känner saker i sin kropp som inte är unika. Även om det är det för en själv. För mig. Men när jag berättar om det finns det alltid någon som känner igen det. Så väl vi behöver det. Att känna igen oss. Tror jag. Och när jag famlar. När mitt inre och yttre inte riktigt är på samma våglängd. Då svalkas jag av att läsa vad andra upplever. Blir inspirerad även om det är jobbigt för den som skrivit. Ofta kan det vara svårare att formulera sig i de lägena. Och ja, det finns ju delar i yogan som jag inte tror att man ska beröra med ord, för det går helt enkelt inte. Och det är inte det jag menar nu. men att det alltid alltid visar sig på golvet vad som pågår i mitt liv för övrigt. Just nu. Tänker på de här utmaningarna som hänger ihop med ens inre. Tack ska ni ha! Alla ni som delar med er och som jag läser flitigt :) för jag hittar guldkorn överallt hela tiden. Gnistregn över mig. Och det hjälper mig. Och jag tror vi behöver lite yogabiblioterapi allesammans.

Uppdragen i håret

Hittar ett underbart citat av Vanda Scaravelli hos Sue;

In the beginning you have to make room for yoga in your daily life, and give it the place it deserves. But after a time, yoga itself will pull you up by your hair and make you do it.

Exakt så var det i morse för mig. Kändes som om någon drog mig i håret och upp från kudden och ner på golvet. Rent handgripligt :) Det är fantastiskt vilket behov den föder. Yogan. Och att hela min kropp, mitt väsen svarar på den. För det gör den. I medvind. I motvind. Och jag är alltid rikare i slutet än i början. Vad jag än har fått! Och jag är helt enkelt nykär i yogan. Hur det nu kan bli så... Efter tunga tragglande pass. Så är jag där igen. Känner mig stark. Tyngd i benen. Tyngd i kroppen. Men ändå lättare... Tja, ni vet?! Uppdragen i håret :)