onsdag 15 april 2015

Beslutens dubbelhet

Förändringarna jag skrivit om lite vagt är flera och på olika plan. Alla är inte intressanta här i bloggen och handlar inte bara om mig. Men ett beslut som rullat runt i mig mer än ett år är min egen yogaverksamhet. Som jag älskar den. Som jag älskar mitt ställe. Som jag älskar att undervisa. Men för något år sedan började mitt inre viska något om att sluta med terminskurser, eftersom jag blivit både tröttare och sjukare faktiskt. Aldrig haft influensa och annat skräp tidigare. Kroppen orkar inte riktigt med och det som blir lidande är min egen yoga. Och utan den är jag inte där jag vill vara. Inte den jag vill vara. Men ni vet hur svårt det kan vara när det inre viskar om saker som man inte vill egentligen. Egentligen. För mig har det varit en stundtals turbulent period inombords. Ena dagen vill jag lägga ner min studio, andra dagar kan jag inte tänka mig det. Det finns så många fördelar med att ha sitt egna ställe. Det finns också nackdelar. Förstås. Alltings dubbelhet. Och självklart har jag lärt mig hur mycket som helst av att undervisa. Vissa delar tror jag aldrig man kommer åt om man inte just ställt sig framför människor, mött människor och vågat visa.
   Efter dialog med min man och barn men framför allt med min lärare Zhander har jag bestämt mig. Och med beslutet kom ett lugn. Jag behöver en paus från det schemalagda i terminsundervisningen. Jag undervisar hos mig själv maj månad ut, precis som terminen är planerad. Sedan flyttar jag ur min studio. Vemod och lite sorgstänk över det. Frihet och bubbelkänsla över det. Och det är faktiskt så med 7 års undervisande i min kropp, många kvällar i veckan i många år, att jag känner att jag är klar med det formatet. Att annat väntar. Min lärare säger att om man inte lyssnar inåt, då faller allt. Och det spelar ingen roll hur det ser ut på utsidan och för andra. Det måste vara förankrat djupt inombords också. Faktum är att jag skulle kunna ha grupper alla dagar i veckan för jag får så oerhört många förfrågningar. Det är ganska makalöst. Någon säger säger att det är självmord rent företagsmässigt men jag måste lyssna. Det är den jag är.
   Lyckokänslan jag kände när jag plötsligt sa för mig själv för 8 år sedan, - jag vill undervisa i yoga! Lyckokänslan jag kände för mer än 5 år sedan när jag sa - jag vill ha en egen yogastudio! Och nu, nu väntar annat. Jag stänger en dörr men jag öppnar en annan. Och undervisningen tar inte slut, den ändrar bara form. Jag kommer att undervisa en del under hösten på en annan plats. Det kommer att väcka den där lyckokänslan i mig igen. Jag vet det. Djupt inombords. Men efter att ha berättat det hela i alla mina yogagrupper är jag mentalt utmattad. Jag har sett sorg, omtanke och även en inspirerande blick i mina elevers ögon. Alla vill att jag ska ta hand om mig. Många sa - nu måste jag se till att få till min egenträning. Och det är ju dit jag har jobbat hela tiden. Att man ska yoga hemma. Och träffa en lärare ibland. Det optimala sättet att lära sig på säger Zhander. Puh. Nu har jag berättat det på en plats till. Tänk på mig är du snäll. Det har varit tufft stundtals.

18 kommentarer:

  1. Sat Nam. Igen. Att vara sann mot sig själv.
    Vet du, jag känner ju så igen mej i allt det du skriver - om dubbelheten. Lusten, viljan och glädjen i att undervisa (mycket), men också den trötthet som kommer i kölvattnet när man samtidigt har heltidsjobb (mer eller mindre) och annat i sitt liv som kräver sitt. Så ävenom det gör ont lite varstans, så är det värt allt att strukturera om och våga testa andra alternativ. Jag ångrar inte en sekund att jag tog mej loss från det sk. vuxeninstitutet här och blev min egen. Att jag inte har klasser längre på veckobasis och att jag hyr in mej i ett rum som jag bara har ansvar för i stunden. Just nu är det perfekt.

    Jag önskar dej all lycka och naturligtvis också att du snart kan landa mjukt i förvissningen att du är på rätt väg och gjort absolut rätt beslut!
    Kramkram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja Nina jag vet att det är rätt beslut även om det är svårt. Tack för dina värmande rader. Kramar!

      Radera
  2. Håller med Sat Nam! Du är en sann förebild på ett mjuk och ödmjukt sätt som delar med dig av ett beslut som jag förstår inte är helt lätt att ta.
    Vilken gåva till dig själv!

    Sen, om man inte lyssnar inåt, då faller allt.
    Jag ryser över hela kroppen och tar med mig den raden.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh tack, och ja, den raden rymmer allt! Kramar!

      Radera
  3. Det kräver mod och måste ha varit jobbigt, kan riktigt läsa ut det i dina ord, hur det nästan smärtar. Men var sak har sin tid och vad skönt att få lufta vingarna och gå dit som känns rätt nu, vad det nu än blir. Du gör SÅ rätt och är en inspiration. Massor av kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det kräver åtminstone att man vågar lyssna inåt. Det har varit tufft men nu känner jag mig ändå lättad. Tack för dina rara rader, kramar!

      Radera
  4. Timing för mig att du skriver om det här just nu, när jag går i tankar om att bli min egen i undervisningen. Just nu känns det mycket med mina två gånger i veckan men jag tror alltid jag känner så på våren. Hälsan går först och den inre rösten ska lyssnas på, du har en så klok lärare. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja han är fantastisk klok. Och alla har sin väg att gå, spännande att få följa hur du gör. Kramar!

      Radera
  5. Åh, jag tänker på dig. Även om jag inte syns för stunden.
    Det är viktigt att göra det som behövs, som känns rätt. Att lyssna till hjärtat och till vad kroppen berättar.
    Stor varm kram till dig min vän <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh Carina, har du tassat in här i alla fall! Kramar och stort tack!

      Radera
  6. Det är tufft med beslut som rör många runtomkring en. Jag tänker att om det inte känns hundra i hjärtat så ska man låta bli. Då finns det bara förlorare,du och de som kommer till dig. Att få möta och ta emot kunskap av den som verkligen vill ge är guld värt! Så ta hand om dig! Lycka till med det nya! Många kramar Elisabeth

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det handlar ju inte om att jag inte vill ge och undervisa, det handlar om att jag inte orkar på det här sättet längre och att jag utifrån det har varit tvungen att tänka om. Tack och kram!

      Radera
  7. Jag tänker på dig. Och jag tänker att det är ett klokt beslut du tagit. /Kram

    SvaraRadera
  8. Spännande. Ja, tänk så många turer allting måste ta innan man äntligen är framme vid sitt beslut. Och lättnaden och energin som kommer då är ett tecken på att man gjort rätt. Lycka till med det nya!
    Kram Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jamen precis. För och emot. Hit och dit. Men du har rätt sedan kommer lättnaden när man vågar ta rätt beslut! kram kram

      Radera
  9. Jag tycker att du gör så rätt och klokt genom att lyssna på dig själv, lyssna inåt. Jag blev väldigt rörd av det du skriver för att det når rakt in i en väldigt öm punkt i mig, att lyssna inåt, stänga en dörr och öppna en annan. För så är det.
    Lycka till och en mycket varm kram till dig <3

    SvaraRadera