Bilen rullar stillsamt in i Serbien och det är snart midnatt. Blixtarna far som fyrverkerier över himlen. Två i sekunden. Det ser helt magiskt och nästan konstigt ut. Samtidigt lyser månen. Har aldrig sett något liknande. Inga regndroppar alls där vi är. Blixtarna är förmodligen hundratals mil bort fast det ser nära ut. Vi är alltså framme. På en resa som känns som vi varit på väg till länge. Vi ska båda yoga för Z. Kan inte vänta. Att yoga. Träffa alla man känner. Se den här lilla sömniga staden igen. Gå upp i yogan sådär totalt som det blir när man går kurs. Träffar sin lärare. Kan inte vänta.
Underbart! Tänk en kurs. Att få yoga intensivt i flera dagar. Det vill jag också så göra någon gång. Själv längtar jag till min lektion med min lärare. Tills dess yogar jag här hemma så ofta jag orkar och kan. Inte varje dag, men nästan. Inte alltid hela passet, men ibland. Jag känner att det ger SÅ mycket. TACK!
SvaraRaderaLinn, du kommer dit var så säker. Tänk att jag är på mitt tolfte år och för sex år sedan började jag träna för min lärare. Man får leta sig fram och se när det är dags för nästa steg. Det vet du. Och jag blir så glad att du yogar själv, det är fantastiskt bra gjort av dig. Kram!
Radera