Urstark med lätthet

Magen full med jordgubbar och grädde. Skönt trött i kroppen efter yoga med en entusiastisk grupp ikväll. Varm på alla vis när jag åkte hem. Luften är varm. Ljus luft. Jag vill bara sitta här på verandan och sitta här. Jag känner hur yogakursen har planterat sig i min kropp. Urstark. Så känner jag mig nu. Jag kan säga med handen på hjärtat att så stark som jag känner mig nu det har jag inte gjort på flera år. Och jag har heller inte orkat yoga så mycket som jag gör nu, på flera år. Urstark. Det är ordet som dansar runt i mig. Och jag är så glad för min envishet som fått mig att göra min korta serie, inte något annat, och förberett mig sakta men säkert till att vara där jag är idag. Och det är så rätt. Att göra saker i rätt ordning. För mig. Stark men samtidigt lätt. En slags lätthet i hela systemet. Eller hur jag ska uttrycka det. Hela den där krampaktigt tuffa träningen som jag höll fast vid så länge och som långsamt skadade mig, den har jag släppt en gång för alla under de här tre sista åren med så  lite träning jämfört med tidigare. Upprepandet av vridningar. Och vridningar. Som löst upp något. Känslan av lätthet som spridit sig.  Och nu när jag var på kursen i Serbien och orkade vara med hela lektionerna. Fast det gjorde ont på många ställen i kroppen. Fast jag protesterade i mitt sinne så orkade jag, första gången på tre år. Det är väl bara det jag vill säga fast jag använder så många ord :) Urstark.  Med lätthet. Önskar dig samma upplevelse!