måndag 21 maj 2012

Stillsamt tufft

Den nya träningen jag gör på morgonen är otroligt kraftfull. Dels arbetar den mycket inåt men även den fysiska delen är lite tuffare för mig. Jag svettas floder. Jag är inte varm och röd, bara genomsvettig... Det är helt olikt mig. Tänk så olika det kan vara! På kursen sa Z att det är hetta från vävnaderna som tar sig ut. Och det är så stillsamt och så tufft. Den kombinationen är svårslagen. Hör människor i fikarummet på mitt jobb som pratar om att de varit på yoga på något spa. Usch det var så långsamt! utbrister en. Ja jag vet säger nästa, det tar kål på mig. Jag behöver lite action. Och jag tänker inom mig, nej det är nog precis det du INTE behöver :) Men vem kan lägga sig i andras val? Eller tro att man vet...  Det är ändå intressant när man tänker på det. Tror att det långsamma är mer utmanande för de flesta av oss. Vi är vana att göra det mesta i ett snabbt tempo, stora delar av livet. Och så skapar vi små oaser där vi andas lugnt, mediterar, yogar eller något annat för vårt välbefinnande och för att växa inombords. I mig växer en annan längtan. Att hela livet skulle vara långsammare. Inte bara morgonyogan. Inte bara kvällsyogan eller när jag kommer hem från jobbet och slår mig ner på min trappa. Nej hela tillvaron. Jag tror att jag har allt att vinna på det. Att VI har allt att vinna på det. Och i det finns också en utmaning för mig som alltid levt hastigt. Som varit snabb. I det mesta. Kanske därför som min långsamma krävande morgonyoga får mig att längta bort men ändå veta att jag ska stanna i det. Alltid dessa utmaningar :) Stillsamt tufft.
Emma Balnaves i en armbalans från den träning jag gör nu, men riktigt så här ser det inte ut för mig :) Än... 

6 kommentarer:

  1. Nog för allt går långsamt sen jag blev sjuk men jag ser mer och mer från det långsamma hållet, njuta av det som finns omkring mig.

    Kram Lotta

    SvaraRadera
  2. Jag håller helt med Lotta. Sjukdom gör allt helt plötsligt långsamt...i början blir man faktiskt irriterad på det. Nu vill jag också bara ha mera av det.
    Kram

    SvaraRadera
  3. Den medicinska yogan jag gör nu är också så låångsam. Men jag känner att den ger stor effekt så jag sjunger långsamhetens lov:-). Kram

    SvaraRadera
  4. Så sant så sant! är ju den där som ständigt lever i framtiden om jag inte hejdar mig och stannar i blicken, tanken steget..
    provade göra chigong med mamma ett tag. oj vad slut jag blev, och galet yr i huvudet ***
    solkramar Lycke

    SvaraRadera
  5. Jag brukar tänka på hur vi levde en gång, för några hundra eller tusen år sen. Hur vi följde naturens rytm, och jag tror vi fortfarande är programmerade för att leva så. Det är inte undra på att människor blir "utbrända" på löpande band; en sund reaktion på en sjuk situation. Och du, vi ser fram emot bilder på dig, Annika, när du gör den rörelsen:)Lycka till!
    Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Carina, tror du har helt rätt. Och den bilden dröjer lite kan man väl säga :) Tack för dina ord!

      Radera