Lång lång teoretisk lektion. Vi sitter och det kryper i benen och jag måste tänka på att räta på ryggen då och då. Men orden. De flyter nästan in i mig. Närmar sig och ger form. Orden som liksom blir ordlösa. Men förmedlar djupt. Z sitter still och hans klokheter, hans underfundigheter, hans humor, hans tuffhet - jag är addicted, känns som jag vill sitta och lyssna forever fast hela kroppen vill röra sig. Han talar om att man blir inte en lärare, man är född till det. Vare sig man vill eller inte. Mycket att smälta och ta in. Förstås. Säger att en av de största missförstånden idag är att man letar visdom. Den finns redan. I oss. Men vi behöver putsa och göra rent för att se det. The mind. The mind som står över kroppen. Som gör saker och spelar oss spratt. De flesta är fulla av skräp inuti. Jag. Du. Vi. Men vi får verktyg att städa med. Vi har yogan. Vi har sättet att leva. Tänker på de gånger jag blivit riktigt irriterad och arg på honom. Det har varit när han lyft spegeln så jag sett mig själv... Finns ingen genväg. Ingen shortcut. Inget sådant. Men allt eftersom kan man släppa sin barlast. Men man måste göra det själv. Kan kännas beskt att svälja. Men alternativet, vad där det? Jag tycker det är skönt att det inte är lättköpt, att yoga är något man gör, lever och sedan eventuellt undervisar i. När man själv rensat rent en hel del inuti. När man själv har mött hinder och svårigheter och hur man tagit sig vidare. Hur ska man annars kunna förmedla något av det som det handlar om? För vad det handlar om det är kunskap. Ordlösa ord. Tittar mig i spegeln. Hur gör du?
onsdag 9 maj 2012
Ordlösa ord
Lång lång teoretisk lektion. Vi sitter och det kryper i benen och jag måste tänka på att räta på ryggen då och då. Men orden. De flyter nästan in i mig. Närmar sig och ger form. Orden som liksom blir ordlösa. Men förmedlar djupt. Z sitter still och hans klokheter, hans underfundigheter, hans humor, hans tuffhet - jag är addicted, känns som jag vill sitta och lyssna forever fast hela kroppen vill röra sig. Han talar om att man blir inte en lärare, man är född till det. Vare sig man vill eller inte. Mycket att smälta och ta in. Förstås. Säger att en av de största missförstånden idag är att man letar visdom. Den finns redan. I oss. Men vi behöver putsa och göra rent för att se det. The mind. The mind som står över kroppen. Som gör saker och spelar oss spratt. De flesta är fulla av skräp inuti. Jag. Du. Vi. Men vi får verktyg att städa med. Vi har yogan. Vi har sättet att leva. Tänker på de gånger jag blivit riktigt irriterad och arg på honom. Det har varit när han lyft spegeln så jag sett mig själv... Finns ingen genväg. Ingen shortcut. Inget sådant. Men allt eftersom kan man släppa sin barlast. Men man måste göra det själv. Kan kännas beskt att svälja. Men alternativet, vad där det? Jag tycker det är skönt att det inte är lättköpt, att yoga är något man gör, lever och sedan eventuellt undervisar i. När man själv rensat rent en hel del inuti. När man själv har mött hinder och svårigheter och hur man tagit sig vidare. Hur ska man annars kunna förmedla något av det som det handlar om? För vad det handlar om det är kunskap. Ordlösa ord. Tittar mig i spegeln. Hur gör du?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
ÅÅ Annika. Först skriver du om gåvan och jag sitter där i min grop och tänker att jag ingen har. Sen skriver du om hur man föds till en sak...att det finns där....Det bubblar i mig. Läser dina ord om och om igen medan jag lyssnar på Somebody that I used to know på full volym. Känns som du är min Guru just nu.
SvaraRaderaStor stor Kram!
Det är verkligen något när orden tar plats inuti. HIttar liksom hela vägen hem, hela vägen in. DEt tycker jag är så häftigt. Du har hört det förut, men ändå känns det som första gången nu när du sitter där. och du sitter kvar fast kroppen värker, för att orden går rätt in. Plötsligt ser man klart, det som andra kanske försökt nöta in, eller som du kanske redan visste. Eftersom vi alla har ett universum inom oss. Jag kan bli så förbryllad. Ibland är det ett ord, en mening jag läser. En textrad, ibland en riktigt banal textrad, som liksom snirklar sig in i mig och tar fäste. Men jag tror att det är mest när jag är i mellanland, mellan allting i det där som kan anses grått, vardagen. När jag tänker tillbaks är nog min mest kärleksfullaste stunder händer liksom där. Då händer nåt, jag får tag i nåt som är större. Men ibland ändrar man sig, nåt man kanske trodde på känns inte alls lika viktigt att hänga upp sig på. Jag vet inte. Kanske är det då man är som allra närmast, när man känner att man inte vet nåt. att allt liksom är möjligt, att ingen har tolkningsföreträde. Att din yoga är din yoga, och ingen kan säga vad som är rätt eller fel, för det går att tolka den utifrån den man är. Men med en respekt för att alla har sin tolkning, sitt sätt att se. Vad vet jag. Jag vet ingenting, men ändå måste jag göra min yoga. den hjälper mig i min tillvaro, gör livet lite lättare. Som en daglig present till mig själv, ungefär.
SvaraRaderaAll kunskap har vi redan inom oss, precis så är det. Och vi kan välja om vi vill se eller inte. Ibland ligger saker i vägen för oss så vi inte kan se. Då kan vi be om hjälp. När jag ber om att få komma vidare på min väg uppåt, framåt ställs jag alltid inför jobbiga saker; skuld, minnen, rädslor. Som ju är precis det som ligger i vägen för min fortsatta vandring. Det är så makalöst och fantastiskt. Tack för att du skriver så stimulerande och tankeväckande.
SvaraRaderaKram Carina
Tack, Tack, Tack! För att du delar med dig. För att DU är en lärare. Jag känner att det du säger är Så sant. Jag kan känna att inom mg finns svaren jag så desperat söker. I år har jag trängt undan det. Inte litat på mig själv och inte alls tagit hand om mig själv. Såg mig själv i spegeln under mitt yogapass i söndags. Kände inte igen mig. Tänkte: det där är inte jag. Tänker det ofta nu för tiden. Det är dags att använda verktygen NU och börja städa. Har läst dina rader flera gånger nu och jag säger än en gång TACK för att du delar med dig och väcker tankar. Kram
SvaraRaderaJa det fina är att vi har allt inom oss, och ibland känns det så långt bort.Genom yogan och meditationen har jag hittat mina verktyg och tackar varje dag för dom hjälper mig att städa bort gammalt skräp så jag kan komma vidare.Tack för dina fina ord...
SvaraRaderaKram Lotta
Underbart inlägg! och jag känner så igen som vanligt! det där med att allt redan finns inom oss. känner det så tydligt nu. har jobbat med mig själv ett tag nu. om varför jag inte känner mig riktigt lycklig. och jag har lärt mig se mina "fel" och brister mer i vitögat istället för att springa och gömma mig i drömland som jag brukar. och det är verkligen intressant och sinnet lättar allt eftersom. jag tänker som så att "ok" sån är jag, men det är bara att acceptera, att fila lite på kanterna kanske, att lyssna lite mer på andra, så jag lär mig, att gå igenom saker istället för att ta genvägar. och allt är faktiskt helt ok, bara man är med veten och försöker göra det bästa av det...
SvaraRaderakramar Lycke
Du är lärare. Mycket inspererande.
SvaraRaderaBugar, bockar och tackar innerligt för era vackra och vänliga kommentarer! Hoppas ni får en skön helg allesammans. Kram kram
SvaraRadera