Man kan tycka att en kurs på nio dagar inte är så länge. Men det beror naturligtvis vad man fyller den tiden med. Vi har tränat flera timmar om dagen. Morgon och kväll. De första dagarna såg vi ut som om vi var stelbenta hela högen. Men det är märkligt hur snabbt saker går ibland att vänja sig vid. Nya rörelser. Många rörelser som bundits ihop till en dans. Vi har tagit oss vidare in i hela strukturen av Shadowyoga som kultiverats i Nrttha Sadhana som nästa steg är. Mycket teori. Filosofi. Ayurveda. Yoga. Full av insikter, funderingar och allmänna tankar. Det susar inombords. Vi har börjat nedvarvningen tills vi åker. Från och med i morse har vi trappat ner, kvällens yoga har varit hälften av det vi gjort tidigare plus mjukare avsnitt. Ayurvedisk massage av oss själva. Savasana. Och jag reser mig från golvet. Mina knän är lätt blå. Mina lårmuskler inte helt med mig. MEN. Inombords. I mig. Där finns det nya. Min kropp vet även om jag själv inte har riktig koll :). Jag har under den här kursen inte antecknat en enda sak. På papper. Jag har valt det. Jag har tagit mig vidare på mitt eget sätt. Det kroppen kommer ihåg, det kommer kroppen ihåg. Jag har vågat lita fullt ut på mig själv och min kropp. Och det jag tränat länge, där jag kan höra mina lärares röster inuti, det kommer jag alltid ihåg. SÅ. Det är så det fungerar för mig, jag vet precis var jag har mig. MIG. Och hur jag lär ut. Det är tryggt. Jag har sett människor fylla anteckningsblock efter anteckningsblock men aldrig vågat undervisa när det kommit till kritan. Alla de där nedtecknade orden, de har jag skrivit i min kropp. I mitt sinne. Låter det lättsinnigt? Knasigt? Utan kontroll? Tja, för mig gör det faktiskt det. Men. Ändå. Jag tar några nya kliv i mitt nya jag. Litar på att det bär. Och det är så lättsamt. Inget jag måste "plugga" in. Det som finns där det finns där. Resten lär jag mig nästa gång. Eller nästa. Alla kurser jag gått i yoga, ja det är många vid det här laget. Allt jag antecknat förut, jag läser det aldrig. Det är helt sant. Någon gång har något ramlat ur en bok, men det mesta finns förankrat i mig. För att kroppen lärt sig. Man kan läsa hur mycket som helst om yoga, jag vet, men det är ändå själva handlingen som man ska utföra som känns i kroppen. Och som kostar på ibland. Som tar oss närmare gränsen. Så nej. Den här gången har jag bara varit i min kropp fullt ut. Det har varit dubbelt. Som alltid. Men jag känner mig fridfull i att den kunskap jag behöver nu, den finns faktiskt där. Litar på mig själv fullt ut. Hur gör du?
lördag 12 maj 2012
Jag litar på mig
Man kan tycka att en kurs på nio dagar inte är så länge. Men det beror naturligtvis vad man fyller den tiden med. Vi har tränat flera timmar om dagen. Morgon och kväll. De första dagarna såg vi ut som om vi var stelbenta hela högen. Men det är märkligt hur snabbt saker går ibland att vänja sig vid. Nya rörelser. Många rörelser som bundits ihop till en dans. Vi har tagit oss vidare in i hela strukturen av Shadowyoga som kultiverats i Nrttha Sadhana som nästa steg är. Mycket teori. Filosofi. Ayurveda. Yoga. Full av insikter, funderingar och allmänna tankar. Det susar inombords. Vi har börjat nedvarvningen tills vi åker. Från och med i morse har vi trappat ner, kvällens yoga har varit hälften av det vi gjort tidigare plus mjukare avsnitt. Ayurvedisk massage av oss själva. Savasana. Och jag reser mig från golvet. Mina knän är lätt blå. Mina lårmuskler inte helt med mig. MEN. Inombords. I mig. Där finns det nya. Min kropp vet även om jag själv inte har riktig koll :). Jag har under den här kursen inte antecknat en enda sak. På papper. Jag har valt det. Jag har tagit mig vidare på mitt eget sätt. Det kroppen kommer ihåg, det kommer kroppen ihåg. Jag har vågat lita fullt ut på mig själv och min kropp. Och det jag tränat länge, där jag kan höra mina lärares röster inuti, det kommer jag alltid ihåg. SÅ. Det är så det fungerar för mig, jag vet precis var jag har mig. MIG. Och hur jag lär ut. Det är tryggt. Jag har sett människor fylla anteckningsblock efter anteckningsblock men aldrig vågat undervisa när det kommit till kritan. Alla de där nedtecknade orden, de har jag skrivit i min kropp. I mitt sinne. Låter det lättsinnigt? Knasigt? Utan kontroll? Tja, för mig gör det faktiskt det. Men. Ändå. Jag tar några nya kliv i mitt nya jag. Litar på att det bär. Och det är så lättsamt. Inget jag måste "plugga" in. Det som finns där det finns där. Resten lär jag mig nästa gång. Eller nästa. Alla kurser jag gått i yoga, ja det är många vid det här laget. Allt jag antecknat förut, jag läser det aldrig. Det är helt sant. Någon gång har något ramlat ur en bok, men det mesta finns förankrat i mig. För att kroppen lärt sig. Man kan läsa hur mycket som helst om yoga, jag vet, men det är ändå själva handlingen som man ska utföra som känns i kroppen. Och som kostar på ibland. Som tar oss närmare gränsen. Så nej. Den här gången har jag bara varit i min kropp fullt ut. Det har varit dubbelt. Som alltid. Men jag känner mig fridfull i att den kunskap jag behöver nu, den finns faktiskt där. Litar på mig själv fullt ut. Hur gör du?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Så var vi inne på samma spår. Än en gång. Fascinerande. Jag skriver helst inte heller. Känns som att jag inte riktigt är med då, som att jag missar det väsentliga då jag sitter hukad över pappret. Lätt räknade är också de gånger då jag gått tillbaka till mina anteckningar. Förutom nu, under lärarutbildningen, då jag behöver ha den stundande sluttenten "bakom örat". Men jag känner som du - jag minns det jag behöver minnas och det som är ämnat att sätta sig i min kropp och i mitt system, det sätter sig utan minsta anteckning. Kram och lycka inför hemfärden!
SvaraRaderaDet påminner mig om när jag gick min massageutbildning en gång i tiden. All kunskap bara rann in i mig, som vatten. Det var som att allt redan fanns där, i mig, redo att plockas fram. Ingenting var svårt, ingenting var konstigt. Bara självklart och lätt. Roligt. All anatomi, alla termer, alla tekniker, lätt, lätt. Det var en ren njutning och en känsla av att äntligen att hittat rätt. Hittat hem.
SvaraRaderaKram Carina
Jag är helt säker på att du gör fullkomligt rätt! allt man verkligen lär sig, det som utvecklar är ju det man praktiserar med alla sinnen. som jag försöker i det lilla lilla :) men jag får kapitulera, ge upp och börja om flera gånger per dag ibland ***
SvaraRaderatror du är och blir en underbar yogalärare.
kramar en regnig måndag, Lycke
Underbar läsning! Jag ska försöka att ta efter det lite. Inte anteckna så mycket som jag brukar. Jag antecknar väldigt flitigt i vanliga fall. Det är förvisso så jag lär mig men på detta område handlar det om andra saker. Att lära sig yogan på djupet handlar inte om att plugga in en massa anteckningar.
SvaraRaderaÖnskar dig en lyckad resa hem! Kram
♥
SvaraRadera♥
♥
♥