När jag frågade
D om något var oväntat för honom med yogakursen så sa han - gemenskapen. Den enorma gemenskapen vi känner med varandra, nästan 50 människor som är här. Alla pratar med alla. Vi dricker kaffe tillsammans. Vi bjuder varandra på lunch. Vi tröstar och lyssnar. Delar. Jag känner många sedan några år. Det är ganska fantastiskt. På något sätt är vi relaterade till varandra. Vi behöver inte förklara något, vi har samma kärlek till yogan. Men också till vår lärare. Tar sällskap med
D från Dublin som berättar att han hade varit yogalärare i 15 år,
FEMTON ÅR,
innan han träffade
Z. Och insåg att han då egentligen inte hade förstått vad han hade undervisat i. Visserligen en annan stil. Det är häpnadsväckande. Men han är inte unik. Har hört flera människor säga samma sak. Och all kunskap som trillar ur Z vad som än diskuteras eller ventileras. Har ni träffat en människa som är direkt, rak, tydlig, kärleksfull, tuff, kunnig, humoristisk och allt på samma gång? Jag minns en lektion i Budapest för några år sedan och hur vi när vi gick ut genom dörrarna hörde
G från Warsawa utbrista -
I love him, I love him, I love him! Don't you?! Och jo, det är kärlek jag känner för honom, av den djupa sorten. Och för Emma. Hans partner och fru. Gemenskapen de får oss att känna. Att vi kommer från precis hela världen och ses här i den här lilla lilla staden med sitt 50-talstempo. Att vi trots att vi utövar yogan ensamma ändå är förenade. Gemenskap.Det är så stort. Det är magiskt. Det är yoga helt enkelt.
Härligt!
SvaraRaderaAmen.
SvaraRaderaHåller verkligen med!
SvaraRaderaMin syster arbetar med forumspel och hennes mästare hette Augusto Boal och kom från Brasilien. Jag tror att han väckte precis samma känslor hos sina adepter som du beskriver här ovan:)
SvaraRaderaCarina
Låter underbart och fint!
SvaraRadera