tisdag 15 november 2016

Pranayama?

Pranayama. Vad är det? Egentligen? Är det när vi växelvis andas med våra näsborrar? Det som kroppen egentligen sköter om helt på egen hand eftersom den byter näsborre och riktning av sig självt. Är det när vi forcerar något via vår näsa? Eller är det något som sker helt inuti? Något som hänger ihop med kanalerna av energi i kroppen? De där korsningarna/förbindelserna/junctions vi har i vår kropp. På 52 ställen. Där sker egentligen pranayama. Men då behöver vi sitta i bound lotus. Mer än några andetag. Egentligen ungefär en timme, en sloka, så lång tid som det tar för kroppen att byta och flytta runt det som vi själva på något plan tror att vi manipulerar. Varför den asanan? För att den stimulerar just de punkter som vi har på övre delen av foten, som stimulerar punkter i mellangärdet. Som hänger ihop med olika organ och förstås med njurarna som är involverade i vår andning. Javisst är det spännande? Javisst är det komplicerat. Varför har vi reducerat det hela till något som vi tror att vi behärskar för att vi pumpar med magen eller forcerar något i näsborrarna? Tja, kunskapen förtvinar längs vägen, urvattnas och görs enkel för att "alla" ska kunna göra det. Varför då? Varför då?? När jag hör Shandor förklara och berätta om det som tagit honom över 60 år att hitta, då kan jag inte bli annat än vaksam på mig själv. Varför kommer pranayama efter asanas på yogans åttafaldiga väg? Tja, helt enkelt för att det är så ordningen ser ut. Det är inget man direkt börjar med. Eller det kan man inte. Man tror bara det. Detta eviga tillsnurrande av den djupa kunskapen som gör mig matt, illamående och totalt fed up. Vad är det för något som gör att minsta hälsotidning/bilaga med självaktning också har någon slags text med "andningsövningar" som de kallar pranayama? Vad tror vi att vi hittar i den så kallade pranayaman med att byta näsborre och växelvis hålla för den andra? Var hittar vi energin som ska flyta runt? Hur stimulerar vi näsborrarna när vi inte kan göra det med händerna för att de håller i våra stortår i bound lotus? Jo med tungan. Långt bak i svalget, högt upp. Överkurs? Javisst. För alla oss dödliga som inte tagit oss in varken i den sittanden asanan eller the internal breathing. Som tur är för alla som tror de kan men inte vet så är dörren stängd. Den är stängd så länge vi inte har kultiverat vår energi, helt enkelt. Ett slags inbyggt skyddssystem. Tack och lov för det. Som jag själv suttit och hållit för än den ena näsborren, än den andra. Pranayama? No way. Näsandning? Ja. Men det är inte samma sak. Det är en sak att tro något för att en lärare säger det, det är något annat att uppleva det själv. Det är en helt annan sak att utforska och hitta själv. Och inse att man egentligen inte alls kan. Jag har inget problem med att inse min begränsning. Jag är där jag är. Vart jag tar mig vet jag inte. Och det finns inget fancy med detta. Det är olika steg längs vägen. Steg som måste tas i rätt ordning. Som vanligt. Det går inte att hoppa över något steg. Som när vi lär oss gå. Vi måste krypa först. Även om vi bara kryper en timme så kan vi inte hoppa över det. Så ser det helt enkelt ut. Eller att vi behöver squatta innan vi reser oss som små barn. För så ser det ut. Samma med andra delar. Samma med pranayama.

Och jag vet. Jag retar förmodligen gallfeber på er som sitter i er stund och andas på olika sätt och kallar det för pranayama. Det bjuder jag på. För den som känt energin i sina egna kanaler och dessutom kultiverat den och tagit sig in i den sittande meditaitonsposen full lotus och vidare in i bound lotus och gör sin pranayama där - grattis! Ni vet vad ni gör. Resten av oss svävar egentligen i okunnighet.

Bilden är på Shandor Remete när han gör bound lotus, bilden tagen av Dan Lindberg

8 kommentarer:

  1. Jag har provat det vid några tillfällen. Och sen inte gjort det igen. För att det var en obehaglig upplevelse. Och när jag läser det du skriver så förstår jag också varför. Ett steg på vägen, ett steg i taget.

    Kan tänka mig att du fyller på nu. Många nya insikter att möta.
    Härligt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hannis, jag tror du delar den upplevelsen med många, men det är också en sådan officiell hemlighet tror jag pga att många skriver så mycket om det. Ingen vill ställa frågan om vad som ska ske. Egentligen. Och det är ju övningar som inte går att riktigt beskriva med ord. Varm kram och insikterna ramlar ned dagligen :)

      Radera
  2. Ja, man tappar andan (!) för mindre!
    Bara att fortsätta buga sig ödmjukt. Sat Nam. Sällar mej till så-lite-jag-vet-skaran och erkänner, precis som du, mina begränsningar. Just nu.
    (Och så dyker Bound Lotus upp igen... den triggar mej...)
    KRAM

    SvaraRadera
    Svar
    1. Igen? Något som vill ha uppmärksamhet? Stor kram ❤️️❤️️

      Radera
  3. Amen jag kan ju ingenting! Tänker att jag kanske aldrig kommer dit heller...Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Samma här. Vi är där vi är. Sen får vi se vart vi tar oss. Kramar

      Radera
  4. Jag tror faktiskt inte att du irriterar någon alls 💜 Vi vet att vi inte vet och som Marika skriver kanske aldrig kommer dit. Själv är jag förundrad på riktigt över alla små saker som öppnar sig inom mig allt vartefter jag knegar med min yoga. Jag älskar min andningsmeditation men förstår att den på riktigt inte går att jämföra med t.ex. din lärares men för mig betyder den mycket. Jag hoppas att du fortsätter skriva om dina upplevelser, de är få förunnade.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha jo det gör jag Marica, men de skriver inte här. Tack för dina ord. Kram och självklart fortsätter jag skriva 💛

      Radera