Storm, omhändertagande och fullmåne

Turners tavla på National Gallery här i Melbourne får illustrera min sinnesstämning

I min yogatradition tar man hänsyn till månen. Om den är ny eller full. Och som sagt både tidvattnet och vi med våra kroppar bestående av mest vätska påverkas. Mer eller mindre. Jag som är dominant på min månesida (vänster sida av kroppen) känner alltid alltid av månen. Inatt är det fullmåne.  Det innebär också att vår yoga practice förändras just dagen före och efter fullmånen. Och det blir en superfullmåne igen, som Shadowyoga skriver på sin webbplats:

The moon will be closer to Earth this month than it has been since January 26, 1948. When a Full Moon coincides with being closest to Earth, it is called a Super Full Moon. This full moon falls in the Nakshatra know as Krittika, where the fire god Agni dwells and is known in Vedic astrology as the Full Moon of Kartika Purnima 

Vaknar av att vinden tjuter och regnet slår mot rutan. Träden kastar sig hit och dit, utanför vårt lilla hus. Det är kallt. Jag tar jeansen utanpå yogatajtsen och önskar att jag hade tagit mina tjocka jeans och ylletröjor med mig. Vågar inte fälla upp paraplyet av alla kastvindar men vi har inte långt att gå innan vi är framme. Idag var det omhändertagandets dag. En och en blir vi instruerade i olika sittande, liggande asanas. Med filtar på oss. Med filtar under oss. Med bolster och filtar under huvudet. Och när Shandor sedan lindar mina ögon och jag ligger ned så känner jag mig som i en kokong. En kokong av värme, mjukhet och omhändertagande. Mitt högerben värker så det spränger i början. Sedan släpper det. Och rymd, space, tar sin plats i benet. Det är så befriande. När jag sedan ligger med benen mot väggen så packar han även in mina ben i en filt. Som ett långt paket. Jag hör andras andetag. Jag hör trafiken utanför och regnet mot fönstren. Jag hör Emma och Shandor prata med andra. Jag hör mina egna andetag bli ljudlösa och ta plats långt inuti mig. Och jag är lycklig. För att finnas till. För att få det här av min lärare. Att vi i min tradition tar hand om våra elever så här. Jag kan själv känna när jag går och brer ut filtar på mina egna elever att jag ibland blir rörd. Av att det är en så fin gest. Inte för att just jag gör det utan för att vi gör så. Och när Shandor liksom sköter om mig, då känner jag mig hemma. Även om jag är på andra sidan jorden. Även om det var jordskalv på Nya Zeeland i natt och även om det är storm här idag.

   På vägen hem köper vi chokladfyllda croissanter och kokar starkt kaffe när vi kommit in, sen blir det böcker och soffhäng. Kan det bli bättre?

Hela kosmos, mikro- och makro, kommunicerar vare sig vi tror det eller inte.